Hogwarts?!

jaha, ja

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!

Ledsen att det inte blev så mycket men ska på bio nu med min kompis. Det kommer ett extra långt kapitel imorgon istället.


Kap 6:
Perrongen var smockfull. Man kunde varken se eller höra något över tjattret av hundratals människor som tog farväl av sina barn. Ett mörkrött ånglok stod och väntade. Jag gick några steg men blev genast iväg knuffad åt sidan av några stora femteårselever. Jag reste mig rasande upp men eleverna var redan borta.

Det tog några minuter innan jag kommit på tåget och släpat upp kofferten. Jag torkade svetten ur pannan och nu så väntade nästa utmaning. Att hitta en kupe. Helst en tom, eftersom jag inte riktigt var säker på att jag kunde umgås med personer i min egen ålder.

Som väntat var alla kupeer smockfulla och jag var tvungen att gå genom hela tåget innan jag slutligen hittade en med tre personer i. jag hann bara se att de var långa och stora innan jag med tungt hjärta sköt upp dörren. Där blev jag stående på tröskeln, eftersom jag sett vilka som satt i kupen. Neville Longbottom och Harry Potter satt därinne. Jag rodnade kraftigt och stammade fram: ”åh… hej, nej jag… jag ska gå nu.” Jag började dra mig ur kupen när Harry sade:
”Nej! Gå inte. Du behöver inte gå för att ja… vi sitter här.” Han såg på mig och jag satte mig ner på ett ledigt säte. ”Jag tror på dig.” Sade jag till Harry. Han såg glad och lättad ut och började prata quidditch med Neville. Jag, som kände mig utanför igen tog upp en serietidning.

Efter lunchvagnen dragit förbi vid ett så kom Ron och Hermione in. ”Jag är vrålhungrig” sade Ron och nappade åt sig en chokladgroda innan han slängde sig ner på ett säte. Hermione var artigare och presenterade sig för mig. ”Ellie Mallory” svarade jag, och frågade sen helt i onödan vem Ron var. ”Ron, Ron Weasly.” Sade han och kastade en blick på mig.

Resten av resan var mycket trevlig, vi spelade något som hette knallkort som jag aldrig gjort förut och ett parti trollkarlsshack innan tåget saktade ner och vi var framme. Jag hoppade ur tåget och hörde en hög, mörk röst: ”förstaårselever hitåt! Förstaårselever hitåt!” jag gick fram till Hagrid och ställde mig bredvid en blond flicka. ”Hej! Vad heter du?” frågade jag. ”Miry Alstron” sade hon.

Vi fortsatte att prata vänskapligt med varandra tills vi blev avbrutna av höga ”ååhhh!”. Vi tittade upp och fick se det höga slottet med sina många tinnar och torn. Bredvid slottet låg en stor sjö dit vi nu styrde stegen mot. På stranden låg det en rad med småbåtar som vi alla hoppade in i. De började sakta men säkert röra sig mot det stora slottet som nu var mitt enda hem.

väldigt bra

Syperbra Hyr kan man skriva så här bra? (Fleur Delacour! XD)

Otroligt ravenclawsome!!

Har ni sett filmen "War Horse"?

Nej... Jag tror inte det...

Nix! Skulle men såg mästerkatten istället... av någon anledning...

Jag är glad idag!