Heart's On Fire [SV]

Jätteravenclawsome! Och krya!!

superbra !

Krya på dig!!!

Tack allihopa!


~Kapitel 8. ~
Hermione Granger:

Nästa morgon hade Hermione ont i magen av nervositet. Tänk om Ginny visst hade berättat för någon? Tänk om hela skolan visste om det när hon kom ner till frukosten? Tänk om Draco bara hade lurat henne till att tro att han var kär i henne? Nej, ta dig samman nu Hermione! Tänkte hon bestämt. Inget av det där är sant och det vet du!
Hermione drog ett djupt andetag och öppnade de stora portarna som ledde in till den Stora Salen.

Ingen stirrade på henne. Ingen skrattade. Allt var som vanligt. Nästan i alla fall. När hon tittade bort mot Slytherin bordet log Draco ett diskret men varmt leende. Hon pustade ut.
Hermione slog sig ned bredvid sina vänner och deltog med ett glatt leende i deras konversation. Någon gång ibland kände hon hur Ginny tittade på henne, och till slut gav Hermione henne ett tacksamt leende. Ginny log denna gång helhjärtat tillbaka.

Draco Malfoy:

Hermione. Hermione Granger. Hermione Granger var allt han kunde tänka på hela dagen. Hennes hår, hennes läppar, allt som hade med henne att göra. Han hade aldrig varit så intensivt kär i en tjej tidigare. Hon var allt han någonsin hade önskat sig.

Förlåt för ett skitkort kapitel, men jag har en fråga, hur mycket mer ska jag skriva? Jag har kommit på ett perfekt slut på ff:en, men vill veta hur mycket mer jag ska skriva! Jag har planer på att skriva en till sen, men har ingen mer handling till denna! Kom gjärna med en massa tips!

jag tycker du ska skriva myckte mer, jag älskar den verkligen , men har inga tips på hur du kan fortsätta...

Okej tack! Jag kan se om jag hittar på någon bra story, men hur som helst tänker jag iaf skriva några kapitel till!
Kanske inte lika ofta som förut för jag kommer kanske att börja på en till också!

supermegaazomefoxiehot!


Om du fortsätter skriva ska du helt klart skriva en till romans.

Tycker jag med! Denna ff blir nu min andra hand ff, skriver självklart på den så ofta jag kan, men det jag kommer koncentrera mig på bli One way out. [SV] Där blir det längre kapitel och en bättre story!

Den kommer säkert också äga!

Haha, tack!^^

Här kommer ett smakprov på One way out. Publiceras i den tråden så fort någon har gjort ett inlägg där (är dock inte hela kapitlet) :


Hans hjärta bankade hårt. Hogwarts expressen saktade långsamt in. Äntligen hemma.

Draco Malfoy var en otroligt snygg 17 åring av renblodig härkomst med släktingar som sedan långt bak i tiden hade varit ”renblodiga” Slytherinare. Draco’s familj var stolta över att vara, som dom kallade det, renblodiga, och skulle aldrig så mycket som ens skulle nedlåta sig till att ens röra i en smuttsskalle (med andra, finare ord; en mugglarfödd trollkarl eller häxa). Vid den här punkten uppstod dock ett problem. Draco var, precis som resten av sin familj, stolt över att vara som han var, men han hade en hemlighet. En hemlighet han aldrig skulle kunna avslöja för någon. Inte ens för sina allra bästa vänner. Om han nu ens hade några.
Draco var nämligen kär. Och väldigt kär dessutom. Han hade varit kär i samma flicka i 6 hela år, enda sen hans första år på Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom. Flickan hette Hermione Granger, en vacker, smart och dessutom mugglarfödd Gryffindor elev som gick i samma årskurs som Draco. Han hade ägnat hela sin skoltid till att mobba henne och hennes bästa vänner Ron Weasley och Harry Potter, vilket var det näst största problemet eftersom hon som sagt var, mugglarfödd, eller vad han brukade kalla henne för, en smuttsskalle.
För att återgå till Draco, var han den populäraste killen i sitt elev hem, Slytherin, och kanske den mest eftertraktade killen på hela skolan. Med sitt blonda hår, fina ansiktsdrag, perfekta läppar och konstaterandet att han var omöjlig att få, gjorde honom till tjejfavorit. Konstigt nog (eller inte alls) hade Granger (att kalla henne vid efternamn hade blivit en vana, han fick ju inte verka för artig!) aldrig varit, eller verkat, intresserad av honom. Snarare äcklad, vilket sårade honom djupt, trots att han aldrig visade det och var väl medveten om varför.