50 år efter Voldemorts död - Eleanor Potter och Malfoys hemlighet

Suuuuuuuperr, lite stavfel baa.

Detta är ett väldigt kort kapittel, men håppas det är bra ändå.

Kap. 9

På lunshen den dagen berättade Eleanor för Fiona och James vad hon hade hört att Malfoy hade sagt. De båda kände igen namnet, men om Eleanor kom de inte på varifrån. Och som väntat kom Fiona med sitt förslag:
"Vi går till biblioteket."
Så de tillbringade rasterna i bibban och letade i alla möjliga böcker efter Dolder, men hittade inte honom, eller henne, någonstans.
På timmen i trollkonsthistoria hade de kommit till Harrys andra år på Hogwarts. Då Hemligheternas kammare hade öppnats igen, Voldemort hade öppnat den. Han hette... Tom... något med Tom iallafall.
På eftermiddagen medan de gjorde sina läxor, letade de efter Dolder - utan framgång.

Den sista snön smälte bort och de glömde alldeles bort att leta efter Dolder. James var ofta tillsammans med Ashley, och Fiona ville bara plugga, så Eleanor hängde på.
"Jag vill prata med dig, El." sade Fiona oväntat då de höll på med läxorna.
"Visst" sade Eleanor och lade ifrån sig pennan. "Bara det inte har med min tå att göra."
"Faktum är... att det på sätt och vis är det. Men jag tror inte att du gråter på grund av din tå, du sa att du stötte den i väggen; då skulle Pomfrey lagat den på en sekund."
Eleanor sa ingenting.
"Jag har märkt, att de gånger du gråter... har det varit på James pratar om Ashley."
Eleanor hjärta tog ett skutt. Vad skulle hon nu säga? Utan att någon visste ordet av, brast Eleanor i gråt. Eleanor berättade vad hon hade sett i Hogsmeade, hur hon hade känt sig och vad som hade hänt.

Underbart bra!

Tack!

Kap. 10
"Är det någon som minns vad Voldemort egentligen heter?" frågade Professor Binns en fredag på trollkonsthistorian.
Alla satt och halvsovde utom Fiona, och hennes hand flög upp direkt.
"Ja, Miss Fondell?"
"Tom, sir. Tom D..." Fiona började till allas förvåning, hoppa upp och ner på stolen av upphetsning.
"Vad... hallå, MISS FONDELL!" röt Binns. "Sätt dig och svara på min fråga!"
Fiona rodnade och satte sig ner. Hon stirrrade menande på Eleanor och James, som inte förstod någonting.
"Tom Dolder, sir." sade hon.

Fortsätter när jag ätit. Adios, amigos!

hehe me gusta mucho!!! Es mi favorita fanfiction

toppen jag gilla!!!

FÖRLÅT ATT JAG INTE SKREV VIDARE IGÅR!!!!

Datorn pajade... Men jag kan inte fortsätta just nu, men imorgon ska jag sätta in resten. sorry :[

Fortsättningen:
Eleanor höll på att kissa på sig av upphetsning. Tom Dolder, Lord Voldemort, hur kunde hon ha varit så dum? Eleanor glömde nästan bort sina känslor för James då de ivrigt viskade på lunchrasten. Vad var det Malfoy viskade om? older, hämd... Voldemort hade varit den sista i Doldersläkten, eller?

Dagarna gick och Eleanir tog fler och fler nattliga promenader än vanligt - med osynlighets manteln såklart. En natt när Eleanor vaknade av en otäck dröm om Malfoy, bestämde hon sig för att ta en tillen natt-tur. Hon tog med sig Marodörkartan för säkerhets skull.
Eleanor bestämde sig för att gå till Vid-behovrummet. Det är ett spännande rum som bara öppnas är man som mäst behöver det. Eleanor ville ust nu hitta ett ställa är hon kan vara ensam i. Då hon kom till femte våningen hörde hon två välbekanta röster.
"Jag förstår inte hur du kan ha sån tur" sade Ashley Johannson.
Eleanor tvärstannade. James och Ashley kom gående emot henne.
"Vad menar du?" undrade James och iaktog Ashley med höjda ögonbryn.
"Du har en så bra flcikvän" sade hon självsäkert. "Och en bra vän som låterdig skriva av läxorna. Men dendär Potter..."
"Vad är det med henne?" frågade ames snabbt.
"Du borde liksom sluta umgs med henne" sade Ashley och när hon såg James förvirrade uttryck sade hon: "Säg inte att du inte vet att hon är kär i dig."
Eleanors hjärta tog ett skutt. Syntes det så tydligt att Eleanor gillade James att till och med Ashley visste det?
"Struntprat" sade James. "Har du problem med mina vänner?!"
"Nej" muttade Ashley. "Nej, Jamei-ponken, inte alls."
Sedan började de kyssas. Ashley tryckte James mot väggen och kysste honom. De var som fastklistrade i varandra. Eleanor var både väldigt svartsjuk och äcklad av Ashleys betende; kyssa sin pojkvän utan att få en ända kyss tillbaka - och tänkte ge sig av då de slet sig ifrån varandra och de gick åt varsitt håll mot sina egna uppehållsrum. Eleanor följde James. Han gick till herrarnas toalett, Eleanor väntade utanför. När han kom ut stannade han. Först föstod inte Eleanor varför, men när hon lyssnade hörde hon vaktmästarens jämna steg komma närmare. James ollade panikslaget omring sig efter en flyktväg.
Skulle Eleanor avslöja sig, eller låta honom bli fast? Stegen kom allt närmare och kärleken tog över - Eleanor kikade fram under osynlighetsmanteln och vinkade åt James att komma dit. Han lydde och han slinka under den i sista sekunden - vaktmästaren hade svängt in i korridorendär de stod dolda av osynlighetsmanteln.

"Vad gjorde du ute i korridoren såhär sent?" frågade James lite ängsligt tillbaka i uppehållsrummet.
"Liten promenad bara" sade Eleanor i ett försök att låta oberörd. "Vad gjorde du där ute då?"
"Öh..." han mumlade något om att han träffade Ashley.

Nästa dag då James, Eleanor och Fiona gick ner till frukosten såg de Malfoys gäng småprata leende med varandre. Då Eleanor gic förbi, hörde hon, Fiona och James exakt vad de sa:
"Äntligen, Potter har blivit kidnappad inatt."
Eleanor visste inte vart hon var påväg. Det måste vara Mary de menade, om de äns talade sanning. Hon sprang genom korridorerna med James och Fiona efter sig. Tillslut mötte hon Professor Roude i korridoren.
"Eleanor... det har hänt en väldigt tråkig sak" sade Roude. "Din.. din syster har blivit kidnappad inatt."



Förlåt så hemskt mycket för alla slarvfel! Jag hinner inte gå igenom den idag. Håppas ni gillar kapitlet!

JÄTTEBRA!

Super duper mega bra!

^ Tack allihopa, jag blir verkligen jätteglad :]

Jag vill gärna att ni ger kritik om det finns något ni vill påpeka, eller rättar mig om jag har 'fel' någonstans.