Du är värd någon bättre, Hermione. [SV]

SUper!

Super

Dramione äger ♥ och du äger på att skriva!

när kommer mer?? Vill läässaaaaa!!!

Superbra!! *Bevakar*

Undrar samma sak.

Måste bara bevaka, denna är så bra!

Älskar Dramione.

Kan du skriva mer nu??

SUPER BRA!!! älskar detta

Tack alla fina läsare av min Fanfiction! ♥ Älskar er alla!

4.När du får henne att gråta, får en annan kille henne att le igen.

När Hermione kom in i Gryffindors sällskapsrum var det redan någon där. Hon såg ett svart rufsigt hår sticka upp bakom en fåtölj, hon kände genast igen det.
”Harry, vad gör du här?” Frågade hon chockat och glömde bort att hon var sur på honom. Hans hår såg så perfekt ut bakifrån, hon kände sig frestad att köra sina fingar igenom det men ångrade sig. Harry var ett svin, påminde hon sig själv.
”Jag var inte hungrig.” Suckade Harry och vände sig om mot Hermione, hans blick var osäker och vågade inte riktigt mota Hermiones.
”Perfekt, då kan du ju berätta för mig vad som hände i somras.” Svarade Hermione stängt, men visade inga tecken på att hon egentligen var djupt sårad och ledsen.
”Ja, Hermione. Det borde jag verkligen men jag är inte stolt över det.” Suckade Harry.
”Spelar ingen roll, jag vill veta. Jag vill veta exakt vad du gjorde med Cho, så jag kan göra slut med dig om jag måste.” Svarade Hermione i en affärsmässig ton, som om det var en anställningsintervju.
”Okej, Hermione. Jag antar du har rätt att veta.” Sa Harry ansträngt och fortsatte lågmält ”Jag var ju i kråkboet dem sista veckorna på lovet, och då av någon anledning hälsade Cho på för att träffa Ginny. Jag vet, jättekonstigt, dem är väl inte ens vänner? Ja, i alla fall, då berättade Cho att hon gillade mig och hon var jättegullig och så. Hon frågade vart du var, men jag sa som det var; att du var bortrest och att jag faktiskt inte hade sett dig på hela lovet. Då tror jag hon tog för givet att vi hade gjort slut, så hon försökte kyssa mig.” Avslutade Harry och kollade osäkert upp på Hermione.
”Men du sa ju att hon var den viktigaste personen i ditt liv.” Frågade Hermione barskt.
”Jag… alltså, jag… Cho bodde i kråkboet ett tag för Mrs. Weasley tyckte hon skulle stanna för det var lite oroligt hemma hon Cho, jag vet inte vad det var. Så ja, efter ett tag så… ja…” Harrys röst blev svagare och svagare och tillslut tystnade han. Det gjorde ingenting för Hermione visste hur meningen slutade.
”Du kysste alltså Cho.” Konstaterade Hermione. Hon kunde ana en mycket liten nickning från Harry. Han erkände det, han hade varit otrogen. Hermione kände sig enormt sviken. Hur kunde Harry, som var den snällaste och modigaste personen på Hogwarts plötsligt förändras till det motsatta? Hon tänkte tillbaka på deras fjärde år, hur kär hon varit i Harry. Och lyckan när det visade sig att han kände likadant. Vart var den Harry som hon varit så otroligt kär i? Hon började snyfta och sedan droppade några tårar ner i hennes knä där hon satt i fåtöljen bredvid Harry. Hon väntade inte på något svar på konstaterandet, hon visste sanningen och det var det hon ville veta.
Så lämnade hon Harry och på väg ut genom porträtthålet mötte hon några från hennes årskurs.
”Hej, Hermione, vart tog du vägen?” Frågade Seamus men Hermione gav honom inget svar utan trängde sig förbi honom och sprang ner för alla trappor, vart hon skulle visste hon inte.

Hon sprang genom skolans korridorer och stödde sig sedan mot en dammig fönsterbräda och tittade ut genom det smutsiga fönstret. Det enda hon kunde se var några få ljusprickar i den mörka natten och hon antog att det var Hagrids stuga. Plötsligt kände hon två starka armar krama om henne bakifrån. Hon tog ett djupt andetag och kände att det vad Draco som stod med armarna om henne.
”Hur är det?” Viskade han i hennes öra.
”Inte bra.” Suckade Hermione. ”Harry är inte som han brukar, han är feg, osmart, opålitlig…”
”Listan kan göras lång Hermione.” Avbröt han henne försiktigt. ”Fast Potter är inte alltid osmart faktisk. Första dagen på Hogwarts sa jag åt honom att jag kunde hjälpa honom att skaffa rätt vänner, men han sa att han kunde avgöra vilka som var rätt och fel själv. Han hade rätt, för han fick skolans smartaste, vackraste, underbaraste…”
”Ja, listan kan göras lång antar jag?” Avbröt Hermione med ett leende. Draco kramade hon henne hårdare och hon kände hur han nickade mot hennes hår.
”Väldigt väldigt lång, men grejen är att jag behöver hjälp att fylla på listan.” Sa Draco. ”Jag vill lära känna dig bättre, Hermione.”
Hermione visste inte vad hon skulle svara. Så hon vände sig om i Draco armar, så dem stod näsa mot näsa. Då visste hon det perfekta svaret, och med ett brett leende kysste hon honom.

Så det var kapitel fyra! Hoppas ni gillade det.