Älska mig!

Här kommer lite mer!!




Inte för att mina problem slutade där. Nu hade jag fått ett brev från min ”brevpojkvän” Vi hade aldrig träffats, men jag trodde att jag visste vem det var Eric, en söt femteårselev i Huffelpuff. Han var en av mina trognaste beundrare, så jag var helt övertygad om att det var han. Vi hade aldrig pratat men han hade gett mig många blickar. Jag läste brevet.
”Hej där, min käraste sötaste lilla blomma!
Jag skriver för att jag tycker det är dags för oss att börja träffas.
Därför, ska jag , avslöja, min sanna identitet. Jag heter Eric. Jag
är en femteårs elev som hör hemma i elevhemmet Huffelpuff.
Tror du att jag skulle kunna få låna dig så vi kan lära känna
varandra? Jag älskar dig mer än någon annan!
//din Eric
”Idiot!” skrek jag rakt ut. Jag knölade ihop brevet och kastade det i brasan och såg pappret sjunka ihop. Jag fattade inte varför alla envisades med att vara med mig! Så speciell var jag väl ändå inte? Jag grät nästan och svor gång på gång på gång. Sen lugnade jag ner mig. Jag satte på mig kläderna och gick ner. Bredvid mina vänner satt den snyggaste killen jag någonsin sett. Jag gick fram och försökte att inte stirra på hans perfekta ansikte och perfekta, svarta hår som hängde ner på ett perfekt sätt och visade hans perfekta bruna ögon helt perfekt. Hela han var perfekt. Hans armar, ben, mage. Allt. Han var vältränad ,men bestod ändå inte bara av muskler. Han gav mig kalla kårar. Då visste jag att det var honom jag skulle ha.

Vad tycker ni? Lite kort?

meeeeeeeeeeeer

jätte bra!

Moooooooooore ♥

Missat mycket men fortfarande lika bra :3

Jag kopplade genast på charmen.
”Vad heter du då? Mig kan du kalla ”den du har väntat på”. Log jag mot honom.
Han höjde ögonbrynen och stirrade på mig.
Jag ville inte se honom i ögonen för de tilltalade mig på något vis.
Lite fundersamt upprepade frågan.
Han såg kallt på mig innan han reste sig upp
”Jag heter Simon”
Sen gick han .
Problemet var att jag inte kunde glömma honom….
Aldrig skulle jag kunna glömma honom.
Ett annat problem var att han var inte som de andra jag hade tjusat.
Han imponerades inte över att jag läste sjuans kurs i trollformler eftersom han redan gjorde det.
Han imponerades inte över mina perfekta trolldrycker och jag funderade allvarligt på att fixa en kärleksdryck till honom.
Han ville inte erkänna att jag hade den snyggaste kroppen.
Eller att jag var smartast.
Han gav mig aldrig en komplimang.
Till slut fick jag nog, en kväll då jag läste en bok om försvarsbesvärjelser så gick jag fram till honom.
”Varför gillar du inte mig?”
Han gav mig en iskall blick.
”Därför att du är du!”


Lite kort,kanske,men jag ville ha kvar slutet

Suuuper! Mega bra tjejen ♥

:3

meeeeeeeeeeeeeeer

Gud så bra! ♥