Rollspelare & Wolfy prs

Jason rynkade ännu mer på näsan men gjorde som hon sa. Han höll den däremot på avstånd ifrån sig, hade enligt sig själv för fina och inte minst dyra kläder för att de skulle bli täckta med päls.

Hon släppte ner den gråa katten på golvet för att ta fram sin mobil, tog en bild av Jason och katten bara för att det såg så komiskt ut.
"Vilken ikonisk bild," kommenterade hon roat innan hon tog katten från honom.

"Usch, ta bort." sade han och gav henne tacksamt katten. Han skakade äcklat av sig känslan av djur och la armarna i kors efter att ha borstat av sig håret från sin arm.

"Hur kan du inte tycka om katter?" mumlade hon, trots att frågan inte direkt var menad åt Jason utan hon pratade mest för sig själv och med katten. Efter en stund tyckte hon att det fick räcka med gosandet, Jason skulle högst antagligen dö av uttråkan om de inte gick därifrån snart, så hon krokade arm med honom.
"Vart ska vi nu?"

"Är du redan klar?" frågade han förvånat, han hade börjat vänja sig med att sitta där och då hon såg så otroligt lycklig ut varje gång så hade han nästan börjat älska det caféet. Han pussade hennes panna och log svagt. "Vet inte, jag tänkte bara att vi kunde gå ut lite istället för att vara instängda i huset." log han.

"Vi kommer tillbaka en annan dag." Leah lutade sitt huvud mot hans axel samtidigt som hon såg sig om medan de gick omkring. Gallerian i fråga var väldigt stor med flera våningar, och det dröjde inte så länge förrän hon började bli trött i kroppen. Hon låtsades ändå som ingenting och bet ihop, ville inte vara mer till börda än vad hon redan var. I samma ögonblick som hon senare var på väg att sätta sig ner, fick hon syn på en butik som sålde festklänningar. Inklusive brudklänningar.
"Titta," utbrast hon förtjust. Det var ingen hemlighet att hon tyckte om att bläddra i olika kataloger, scrolla runt på internet och så vidare i jakt på en fin klänning.

Jason gick med henne, märkte ju såfort det var något och han märkte på henne att hon började bli lite trött så han tänkte precis föreslå att de skulle hem men lät bli då hon ville gå in i butiken.
"Ska jag vara med? Är inte det otur?" Han hade inget emot att se henne testa hundra klänningar ifall det var fallet, ville bara se henne lycklig.

"Det är otur om du ser mig samma dag som vi ska gifta oss. Jag vill prova några klänningar nu." Högst antagligen skulle hon inte här hitta den perfekta klänningen, men hon kunde bara inte motstå ivern och spänningen att få prova. Hon såg ju fram emot bröllopet trots att hon inte visste hur länge hon skulle få vänta tills den rätta dagen kom emot.

"Okej, bra." log han och pussade hennes kind innan han gick in i butiken. Han såg sig omkring och rynkade på pannan, blev nästan överväldigad av hur mycket klänningar som var där inne. Han kollade på Leah igen och log smått.

Leah log mot kvinnan som kom fram till henne, pekade ut de klänningar hon ville prova innan hon försvann iväg till provrummet. Den första klänningen hon provade saknade axelband. Överdelen var prydd med små, glittrande pärlor och nederdelen hade ett vackert fall.
"Vad tycker du om den här?" frågade hon Jason då hon hade dykt upp, och snurrade runt ett varv.