Rollspelare & Wolfy prs

"Säg inte vad hon ser ut att behöva och inte behöva." sade Jason med samma tonfall. Han störde sig otroligt mycket på att den här främlingen från ingenstans införskaffat sig en läkarexamen och skulle tala om vad Leah behövde.

"Eh ursäkta mig," stammade killen nervöst fram, det var uppenbart att han kände sig hotad av Jason. Han såg sig hjälplöst omkring: ungefär som om han försökte lista ut om det var smartare att springa iväg eller försöka förklara sig. Han hade ju inte menat något illa. "Jag tänkte bara vara snäll."

"Du är ursäktad." svarade han och ryckte på axlarna innan han vände blicken mot Leah. Han pussade hennes hjässa och suckade lågt. "Vart vill du gå?"

Leah följde killen med blicken då han snabbt försvann iväg. Jason brukade ha den effekten på de flesta. Hon vände blicken mot hennes fästman och ryckte på axlarna.
"Vad vill du göra?" Han kanske hade något förslag hon kunde dra nytta av.

Jason granskade henne noggrant och putade lite med underläppen, han hade inget bra svar.
"Jag vet inte." Han såg sig omkring i hopp om att komma på något de kunde göra.

"Då tycker jag vi går till kattkaféet." Leah log stort mot honom innan hon traskade iväg. Att mysa en stund med de små pälsbollarna var något hon aldrig skulle tacka nej till.

Jason spärrade upp ögonen och stönade lågt.
"Jag köpte en ka-" började han men skakade lite på huvudet åt det hela. Han gick efter henne och såg mest till att folk inte kollade på henne för länge.

Leah satte sig ner på huk så fort hon kommit in till kaféet, lyfte upp en sötnos i famnen för att gosa med den. En vacker ragdoll gick med svansen i vädret fram till Jason för att lätt nosa på hans ben, tittade sedan förväntansfullt upp på honom med sina stora blå ögon och jamade.

Jason rynkade lite på näsan över hur mycket hon gillade katter men sa inget, ville inte förstöra stunden för henne. Han vände blicken mot djuret framför sig och höjde på ögonbrynen.
”Varför tittar den på mig?” Han tyckte inte alls om uppmärksamheten han fick från katten.

Skrattandes iakttog Leah honom och skakade på huvudet.
"Lyft upp honom i famnen," uppmanade hon honom, det var ju tydligt att katten var kramgo och tyckte om att vara i famnen då den sökte sig till människor som den gjorde. Om hon inte vore upptagen med den söta pälsbollen hon för tillfället hade i famnen, skulle hon inte tveka med att sträcka sig efter ragdollen.