Almost PRS

”Betyder det att du inte skulle ha något emot om jag är en del av din framtid?” Undrade Yaosu försiktigt och kände hur huden knottrade sig när Hayleys fingernaglar gled fram och tillbaka över ryggen på honom. Men samtidigt som huden knottrade sig, blev musklerna avslappnade. Hur funkade egentligen det där? Var sjuttonåringen verkligen magisk, alltså utöver det faktum att hon var en häxa? Han misstänkte verkligen det, eller att de delade något väldigt speciellt band. Det gjorde de uppenbarligen, men han syftade mer på ett band som gick djupare, ett mer oförklarligt band.
”Det är jag också..och tro mig, jag försöker verkligen att vara snäll mot mig själv men ibland går det bara inte”, svarade tjugoåringen och vände de svarta ögonen ner mot flickvännen. Några fingrar placerade sig under hakan på henne och vinklade det vackra ansiktet uppåt, så att han kunde böja sig och pressa läpparna mot hennes respektive. Den här gången var det inte någon vidare passionerad eller djup kyss, utan istället en lätt sådan.
”Vad vill du ha till frukost? Jag har en del ägg kvar och såklart en massa te..” Yaosu kom upp på fötter och drog åt sig en egen handduk, som han fäste runt höfterna. Väldigt smidigt, han var en riktig mästare när det kom till att byta samtalsämne. Det betydde absolut inte att han var bra på det, men han gjorde det i vilket fall. Efter att ha förstört stämningen totalt ville han försöka kompensera och det enda sättet att göra det var för dem båda att komma på andra tankar. Till exempel frukost då, vilket faktiskt ett ganska relevant ämne.

Var det ens en fråga? Läpparna spricker upp i ett leende och Hayley slingrar sin arm runt honom och lämnar en kyss på den bara axeln.
"Klart jag inte har något emot det.. Yaosu, du är min framtid om jag fick bestämma," förklarar hon och börjar försiktigt att massera hans hårbotten, som hon fått i vana att göra. Ja.. det ser inte ljust ut för henne när skolan tar slut. Hon har verkligen inga pengar och har aldrig haft ett jobb tidigare. Hon vet att hon vill jobba med mode, men vart börjar man? Kommer hon ens ha något ställe som ger tak över huvudet? Allt är osäkert. Det enda hon vet till hundra procent är att hon vill ha Yaosu i sitt liv. Hur nu det kommer fungera vet hon inte.. distansförhållanden är kluriga, hur de ska klara av det vet hon inte. Hon tänker däremot inte stå mellan pojkvännen och hans jobb, nej det tänker hon inte.
"Jag förstår, det är jättesvårt, men det är något vi båda får träna på. Jag vet däremot inte hur man ska träna på det.." Nej, det är klurigt. De bägge två har länge varit elaka mot sig själva väldigt länge, och mer än en gång har de försökt att vänd på de där tankarna. Hayley vet verkligen inte hur man ska göra.. De bägge två skulle nog behöva terapi. Ingen fråga om saken.
Hon besvarar den lätta kyssen och följer Yaosu med blicken när han ställer sig upp. Tillslut tvingar hon sig själv upp på fötterna och börjar försöka klämma ut vattnet från de långa lockarna. Nackdelen med att ha långt och tjockt hår är att det tar evigheter att torka. Joshua snackade om någon mackapär, hårfön.. Kanske hon kan skaffa sig en sån någon gång. När hon har pengar det vill säga.
"Ägg och te blir jättebra.. steker du dem som du gjorde förra gången?" Undrar hon och går ut till rummet igen där brasan prasslar. Förra fullmånen hade hon ju stannat över för att se till så att ingen skulle göra honom illa, och ja, äggen hon fått morgonen därefter hade varit perfekta.

Hayleys svar fick kinderna att blossa värre än någonsin på den äldre. Han kände sig verkligen älskad när han var med henne, och han hoppades innerligt att hon kände likadant. Det var en härlig känsla, en sån där känsla Yaosu aldrig riktigt fått känna på under livets gång. Förmodligen hade det bidragit en del till hans självkritik, till varför han hela tiden hade en förmåga att överanalysera allting han ansåg vara fel med sig själv. Men sanningen låg väl i att det kanske inte var några större fel på honom egentligen, utan att det bara var en bieffekt av uppväxten. Ingen hade någonsin talat om att de älskade honom, aldrig brytt sig om hur han kände och mådde. Det gjorde däremot flickvännen, hon brydde sig. Förhoppningsvis skulle det slutligen leda till att han slutade söka efter fel med sig själv och bara acceptera dem för vad de var.
”Eller så är det någonting som ger sig med tiden, om vi ser till att hålla ihop”, svarade tjugoåringen och öppnade dörren, som gav ifrån sig ett gnisslande läte. Direkt därefter strök något mjukt förbi smalbenen på honom, samtidigt som ett klagande jamande följde. Just ja, han hade nästan glömt bort att katten fortfarande var där. Det hade inte varit någon dröm, vilket han på något sätt lyckats inbilla sig själv.
”Jag har faktiskt ingen aning om vart min trollstav håller hus, så idag får du nöja dig med min..ganska mediokra matlagning. Det finns vissa saker jag gör bra dock, och turligt nog för dig är stekta ägg en av de grejerna”, berättade Yaosu och fiskade upp Baozi i famnen, för att sedan ploppa ner henne på den stökiga sängen. Hon fick ju inte bli blöt om tassarna. Blicken gled bak mot sjuttonåringen ett slag innan han fortsatte bort mot det lilla pentryt och plockade fram den enda stekpannan han ägde. Att steka ägg var lätt, men helst av allt ville han göra soppa av dem, precis som de brukat göra hemma hos farföräldrarna.
”Är det okej om jag gör tomat och äggsoppa istället? Det är så varmt och gott när det är ruggigt utomhus.” Fingrarna vilade på stekpannans handtag en stund innan han plockade upp en kastrull istället. ”Om du inte tycker om det lovar jag att steka några ägg istället, deal?” Av någon anledning var han helt plötsligt väldigt sugen på soppa - varm rykande soppa. Egentligen ville han helst av allt stoppa i sig en massa kött, men det hade han inte uppe på kontoret. Nu kunde han å andra sidan gå ner till köket och tigga kött, däremot hade det nog höjt en hel del ögonbryn om han kom vandrandes genom korridorerna med en massa råa köttbitar. Så med andra ord nej, han kunde inte gå ner till köket.
”Åh, förresten, när tycker du att vi ska slå till? Alltså genomföra planen och åtminstone försöka skrämma slag på Jackson och Hunter.”

Kanske det. Kanske deras negativitet gentemot sig själva går bort med tiden, tack vare varandra. Det går ju att hoppas på det, men Hayley är noga med att inte ha några förväntningar. Hayley har klankat ner på sig själv så länge hon kan minnas. Först pågrund bristen av kärlek från föräldrarna, sedan allt männen gjort mot henne, och sedan allt som hänt i skolan. Det är svårt att se ett liv där hon inte hatar på sig själv nästintill konstant. Att skaffa sig förväntningar kommer bara leda till besvikelse. Sjuttonåringen är trött på besvikelsen. Hon tassar efter pojkvännen ut ur badrummet och slår sig ner bredvid den tjocka katten. Biaozi lägger sig ner på rygg och försöker fånga lite uppmärksamhet, vilket hon självfallet får. De små fingrarna börjar klia henne på magen, vilket kissemissen verkar njuta av.
"Jag har aldrig provat det, men jag litar på dig!" Efter en stund bestämmer hon sig för att göra sig iordning under tiden frukosten lagas. Magen klagar högljutt, men det är väl klart att hon är hungrig. Turligt nog för henne har hon rena underkläder i sin väska, hon brukar alltid ha det. Hayley har faktiskt mycket bra saker i sin väska. Den är inte lika utvecklad som Joshuas, men den är påväg att bli det. "Deal." Får hon ut sig efter en stund och slinker på sig underkläderna med handduken fortfarande fastknuten.
"Så snart som möjligt tänker jag, annars kanske de hoppar på ännu en stackars elev... vad tycker du?" Undrar hon och drar på sig ett par slitna skinny jeans och en stickad svart tröja innan hon kastar sig ner på sängen igen och drar kissen intill sig. Så mysigt, det får henne att sakna Elmo.

”Till att börja med måste du eller Joshua få med Aeron på noterna, annars kommer vi aldrig komma någonvart”, började Yaosu fundersamt samtidigt som han fyllde upp kastrullen med buljong, som nästan genast började sjuda. ”Men så snart det är gjort borde vi kunna göra det vilken dag som helst? Kanske inte idag då, men inom en relativt snar framtid”, fortsatte han och övergick till att hacka upp några tomater som snart därefter befann sig i kastrullen där de skulle få gosa till sig ett tag. Om det var någonting tjugoåringen hatade, så var det mat med krispiga grönsaker. Vissa saker gick bra, men inte typ tomater och bönor eller liknande. Nej, han var en såndär konstig människa som älskade lättuggad mat, ungefär som om han vore ett litet barn. Lättuggad mat som man inte behövde hålla på och skära i med kniv och gaffel.
Den äldre lutade sig mot en av de två köksbänkarna och lät blicken falla mot Hayley, just som hon kastade sig över sängen och fångade in Baozi i famnen. Baozi var för övrigt en väldigt underlig liten kissemisse, helt orädd och uppenbart tillgiven. De mörka ögonen var fästa på flickvännen och katten ytterligare ett slag, innan han vände sig om igen och började knäcka ner ägg i kastrullen. Ett ägg, två ägg, tre ägg. Med tanke på att de båda två var utsvultna, ja han hade hört den yngre flickans mage innan, var det nog bäst att ha i några extra ägg. Om sjuttonåringen inte tyckte om hans soppa fick han väl äta allting själv, inga problem. Yaosu kunde äta väldigt mycket när han väl fick chansen, men bara om han kände sig bekväm i sällskapet. Det var inte accepterat att slänga i sig halva matbordet framför till exempel gäster. Hayley var däremot inte en gäst, nej i hans ögon bodde hon i princip med honom. Kanske var det lite tidigt att säga så, men hon hade trots allt varit ganska tydlig med hur gärna hon stannade på kontoret.

Jo, det är sant. Antingen Hayley eller Joshua behöver prata med deras vän. Om det är någon av dem som försöker starta ett rykte kommer det inte gå någon vart. Skolan ser Joshua som en skolnörd som inte kan ha kontakt med någon som langar sprit, och ja, Hayley kommer de aldrig riktigt lyssna på, av uppenbara anledningar. Aeron är deras bästa val, alla gillar honom trots att han ofta umgås med dem två. Han är populär, alla lyssnar på honom. Hon är lite avundsjuk på det där, hon måste väl ha några egenskaper som andra borde gilla, precis som hennes vän? Ändå är hon nog den minst omtyckta eleven i skolan. Sjuttonåringen gnager sig i uderläppen och stirrar ner på Baozi som ligger och spinner på sängen mitt framför ögonen på henne.
"Jag kan prata med honom om det senare idag," mumlar hon fundersamt och blåser kissemissen i ansiktet, vilket hon inte uppskattar. Baozi jamar misstänksamt innan hon fortsätter att spinna och leka med Hayleys små fingrar. Snart kommer hon däremot på andra tankar och glider upp på fötter innan hon strosar fram till bakom Yaosu. Med ett litet leende slingrar hon armarna om den bara överkroppen och lutar sedan kinden mot hans ryggtavla. Det är väldigt snällt av honom att laga frukost åt henne, hon har aldrig varit med om något liknande. Åh, pojkvännen är verkligen fantastisk på alla sätt och vis. Aldrig att hon förtjänar honom. "Men jag vill inte lämna dig, det är orättvist." Väldigt orättvist.

Bättre förr snarare än senare, det var allt Yaosu kunde säga om saken. Så med andra ord var det nog bäst om Hayley pratade med Aeron någon gång under dagen. Ett leende grodde på läpparna när den yngre flickan sedan slingrade armarna om honom. Tjugoåringen fortsatte röra om i kastrullen samtidigt som han vred huvudet, så att han kunde sneglade mot flickvännen över axeln. Jösses vad söt hon var som tassade fram på det där sättet och klängde sig fast, precis som en koala.
”Orättvist? Vad är det som är orättvist med det? Det är ju inte direkt att jag lider mindre än dig”, påpekade Yaosu med ett skratt och vände sig mot kastrullen igen. Han plockade fram två skålar som han ställde ner på en bricka, tillsammans med två muggar fyllda till bredden med rykande te. Därefter fiskade han försiktigt upp brickan och vände sig långsamt om. Spilla ville han inte göra, och inte heller ville han råka trampa Hayley på tårna. Absolut inte, de skulle säkert krossas under hans vikt. Särskilt om han råkade trampa på dem med hälen. Hemsk tanke.
Med samma lilla leende på läpparna, gick han bort mot de två fåtöljerna och ställde ner brickan på det lilla bordet mellan dem. Skålarna fick de ha i knät och för övrigt fanns det inte direkt något annat val, han hade inte plats för något matbord. Kontoret hade inte ens rum för en ordentlig spis eller ugn, så han använde sig av en förtrollad stenplatta som, med nöd och näppe, gick att flytta runt på.
”Du är väldigt söt, vet du det?” Undrade tjugoåringen efter att ha rätat på sig. Han böjde sig ner och lämnade en kyss över pannan på flickvännen, för att sedan vända sig om och gå fram till en av garderoberna. Det var alldeles för kallt att sitta bara i handduken resten av dagen, trots att brasan fortfarande sprakade inne i eldstaden. Men det var liksom inte tillräckligt för att hålla honom komfortabelt varm, ett par mjukisbyxor och en långärmad tröja var helt klart nödvändigt. Och ett par tjocka, varma sockor.
”Det är bara att börja”, sade den äldre och började dra på sig byxorna, följt av tröjan och sist sockorna. Handduken vek han därefter prydligt ihop. Inget stök, usch och fy.

Hayley himlar med ögonen. Nej, det är klart att det inte kommer vara bättre för pojkvännen. Det var inte så hon menat. Hon tvivlar inte på att han kommer sakna henne lika mycket. De kommer sakna varandra lika mycket, trots att hennes negativa sidor vill intala henne att han inte alls kommer sakna henne.
"Jag menar bara att det är orättvist att jag inte kan dra med dig. Vill liksom inte släppa taget om dig," förklarar hon och lämnar en kyss på hans axel. Det är väl så när man är helt kär, vill konstant vara hos varandra. Prata om allting mellan himmel och jord, ligga med varandra så fort de är ensamma. Hon har aldrig varit med om det innan, och hon älskar den känslan. Att hon funnit Yaosu är ett under, det är nog faktiskt det bästa som hänt henne. Sjuttonåringen släpper taget om honom för att glida ner i en av fåtöljerna vid brasan. Blicken flackar mellan Yaosu och soppan. Okej, hon behöver ge honom lite privat tid, han får byta om ifred. Trots att han är väldigt vacker att kolla på. Blicken glider inte upp förrän han påpekar att hon är söt. Hayley blir alltid rosig om kinderna när hon får komplimanger. Särskilt när de är från Yaosu.
"Visst är jag? Sötast i världen." Påpekar hon och slänger med håret. Självklart är hon inte seriös, hon ser inte sig själv som söt.. men kanske hon kan bli snällare mot sig själv snart. Hon tar tacksamt emot en av skålarna och provar soppan. Vanligtvis är hon inte så förtjust i tomater, men soppan är utsökt. Den gör henne alldeles varm inombords. Plus så älskar hon ägg.
"Vart fick du receptet ifrån? Det är väldigt gott."

”När skolan är över och du har gått ut lovar jag att du aldrig kommer behöva släppa taget om mig”, försäkrade tjugoåringen och rättade till tröjan en smula. Därefter vände han sig om och slog sig snart ner i den andra fåtöljen, för att sedan plocka upp en av tekopparna och smutta försiktigt på den heta drycken. Han hade inte tänkt på det innan, men såhär på efterhand var han extremt törstig. Det var inte speciellt konstigt med tanke på deras aktiviteter tidigare under morgonen, dock var det lite underligt att han inte märkt det förrän nu. Tydligen hade bokstavligen hela kroppen varit fokuserad på helt andra saker än till exempel törst. Vem behövde vätska liksom?
”Och jag kommer inte behöva släppa dig heller, åtminstone inte under sommarlovet”, fortsatte den äldre och ställde ner tekoppen på brickan igen, så att han kunde plocka upp skålen med soppa istället. Jaså, Hayley hade tydligen snappat upp hans lilla komplimang utan problem. Men det hon sa stämde ju, så vad skulle han göra? Neka det hela? Nej, Yaosu tyckte inte om att ljuga, och inte heller var han vidare bra på det.
”Utan tvekan, du är verkligen den sötaste lilla damen i hela vida världen”, svarade han och frustade lätt till. Efter att ha plockat upp skeden från skålen och stoppat in den i munnen, ryckte han på axlarna. Flickvännen hade rätt, soppan var väldigt god och det var den oavsett vem som tillagade den. Det var en sån där rätt alla i Kina kunde laga, eller åtminstone hade smakat. Väldigt enkelt och gott, värmande för magen samtidigt som det var mättande. Nåja, det var hursomhelst roligt att sjuttonåringen tyckte om den, då slapp han ju resa sig upp och steka en massa ägg.
”Jag lärde mig av min farmor, men det är en väldigt vanlig rätt i Kina..den är ganska enkel att tillaga också, så om du vill kan jag lära dig.” Yaosu slevade i sig ytterligare en del av soppan och log fjantigt bort mot den yngre flickan. Jodå, han tyckte väldigt mycket om att hon tyckte om hans matlagning. Nu skulle den åsikten kanske komma att ändras, men förhoppningsvis inte än på ett tag.

Det låter som en bra idé, att aldrig behöva släppa taget om sin pojkvän. Även om Hayley aldrig varit i ett förhållande tidigare så vill hon verkligen kunna hålla honom i handen och dra med honom ut och gå, eller äta någonting tillsammans. Hon vill inte bry sig om vem som ser utan kunna lämna kyssar över hans ansikte när hon vill. Nu kommer inte det gå så länge hon går kvar i skolan, men det är bara lite mer än ett halvår kvar tills hon slutar... det borde gå snabbt. Särskilt om hon får spendera sin tid tillsammans med den tre år äldre.
"Tänker du stanna här under sommarlovet eller följer du med oss och letar lägenhet? Kommer troligen bo med Joshua och Zihao... tänk dig det, fy fan vad jobbigt det kommer bli," Det är en rätt bra fråga. Förhoppningsvis stannar inte Yaosu på skolan under sommarlovet.. de skulle kunna spendera den tiden tillsammans, hitta på en massa olika roligheter. Nu vet hon att han antagligen kommer behöva åka tillbaka till skolan för att fortsätta lära ut, men de kan åtminstone ta vara på den tiden tillsammans. Tyvärr kommer hon verkligen inte kunna skaffa sig en egen lägenhet i London, men tillsammans med det andra paret kan det gå. Hon vet att Joshua har flera förslag. Tyvärr måste hon spendera tid med turturduvorna. Usch.
Sjuttonåringen lutar sig tillbaka i fåtöljen och fortsätter att äta av soppan. Hon är rätt sval, huden är knottrig trots att hon både har byxor och en stickad tröja på sig. Nu är det hål i byxorna, men i och med att det är mode tänker hon inte klaga. Ett leende stryker sig över läpparna medan ögonen glider över pojkvännens vackra ansikte. Sötaste lilla damen i hela vida världen. Det får en rodnad att dyka upp över kinderna.
"Du vet att jag inte håller med om det där, men tack," mumlar Hayley och gömmer ansiktet i skålen med soppa. Eftersom att det är lite kyligt så är det rätt skönt med varm soppa, väldigt gott. "Du är den sötaste lilla herren i hela vida världen också," Hayley sätter sig lite rakare i ryggen så att hon kan sträcka på sig och ta en klunk av teet. Vilken lyx, att få frukost på det sättet. Nu får hon ju frukost utan att göra någonting i stora salen, men det är lite mer speciellt att Yaosu orkar göra det för henne. Väldigt gulligt. Hon vill fråga om hans farmor fortfarande är vid liv och om hon är kvar i Kina, men hon vill inte riktigt göra honom ledsen om hon nu gått bort. Tvekande gnager hon sig i underläppen, hon vill ju veta.
"Du ska veta att jag är väldigt dålig på att laga mat... men jag är duktig på att baka!"