Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip skrattade till, men avbröt skrattet rätt snabbt tack vare smärtan.
"Vadå, tycker du jag passar bra med barn?", retades han, såg på Lupe och kunde inte låta bli att känna ett litet stygn av svartsjuka trots att det säkert inte var nån fara.

"Klart du gör. Du är själv ett." Han gick ut och såg mot Joanne.
"Du kan gå in."
Vincent gick ut med och Flore vände sig mot Philip.
"Du är en lycklig man."

Philip flinade roat, såg mot Flore och höjde på ögonbrynen.
"Varför då?", frågade han, såg upp och log lite då Joanne kom in.

"Vincent var här mest för din skull." Hon såg bort.
"Du är den populära." Hon såg ner.

Philip såg på henne.
"Du har bara inte varit här länge nog än för att lära känna så många kanske", sade han, lade huvudet på sned.
"För mig betyder du mer än alla dem andra", sade han mjukt.

Hon skrattade och pekade på hans mamma.
"Även din mamma som står precis intill dig?"

Philip såg upp och rodnade lite, hade lyckats glömma bort henne för några sekunder. Kanske var det medicinerna som gjorde honom flummig.
"Öhm", utbrast han bara och Joanne skrattade till, log mot sonen.
"Du har verkligen fått min son helt nerkärad, Flore", sade hon roat.

Hon skrattade och nickade.
"Så nu kan jag verkligen säga jag har någon som alltid är där för mig." Hon log.

Joanne log roat.
"Kännee jag min son rätt kan du verkligen det", sade hon, Philip själv som var rätt generad såg mellan de två och suckade innan han såg på sin mor. En sak hade fått honom lite fundersam, samtidigt som han just nu gärna bytte ämne.
"Vet du när pappa tänkt dyka upp?", frågade han Joanne, hade blivit lite fundersam över det. Och lite sårad, men han hade säkert fullt upp med cirkusen.
"Jag vet inte, jag har inte pratat nåt direkt med honom", sade hon ärligt.

"Här är jag." Fadern kom in och drog med sig en stol.
"Hur är det?" Han såg oroad ut.
"Kan jag göra något för dig?"