rollspelare & wolfy prs

Ett mjukt skratt lämnade hans läppar.
”Det var inte min mening,” försäkrade han henne. Att skämta och skrämma upp någon var två helt olika saker, han fick nog tänka efter några gånger extra när han igen försökte sig på att skämta.

Estelle log smått och skakade lite på huvudet åt honom, det var inte något hon vant sig med ännu. Att hon skulle ha sådan bra tur, det vill säga. Hon lutade sig framåt och kysste mjukt hans kind.
"Ska vi röra på oss?" undrade hon nyfiket.

Han blundade då hennes läppar nuddade vid hans kind igen, hade inte riktigt vant sig vid att bli pussad på med jämna mellanrum men var det Estelle som var i farten så såg han definitivt fram emot att vänja sig. För då skulle han också förvänta sig såna små kärleksfulla gester hela tiden. Nico nickade lite och släpptes taget om hennes vänstra hand för att bara hålla i den högra, vände sig sedan mot dörren för att låta henne gå ut först.

Estelle log svagt och granskade honom lite snabbt innan hon gick ut från rummet, höll fortfarande i hans hand. Hon såg sig omkring och bet sig löst på läppen innan hon gick mot köket, tänkte att de kunde gå mot stallet därifrån.

Då de kommit ut på gården stannade han upp och la intresserat huvudet på sned. En upprörd man stod och gormade om att någon skulle ta bort det fruktansvärda odjuret från honom. Det var en svart hund som ivrigt viftade på svansen som hoppat upp på mannen för att slicka honom i ansiktet. Stackaren blev dock rädd av allt skrikande och galopperade iväg. En betjänt fick uppdraget att leta reda på hunden medan mannen ilsket spottade ur sig en ramsa svordomar.
”Vilken munter man,” kommenterade Nico och såg leendes på Estelle, ”någon bekant till dig?”

Estelle följde hans blick och försökte hålla sig för skratt, mannen i tala var en av de högt uppsatta adelsmännen som för det mesta bosatte sig i hovet. Hon log mot Nicolas och nickade lite.
"Lord Gray, det är inte mycket han tycker om men på något sätt har jag lyckats charma honom." log hon och kollade sedan på prinsen igen med ett leende på läpparna. "Ifall det blir krig, så är det för hans heta temperament kom i vägen för fred." viskade hon och log.

”Ers höghet!” Lord Gray kom gående med ilskna kliv. ”Det här är inte första gången odjuret attackerat mig, jag kräver att den ansvarige personen betalar!” Han gjorde en anklagande gest mot sina kläder som blivit en aning smutsiga samt hade revor efter hundens klor. Nico ansträngde sig för att se oberörd ut, han skulle inte ge ifrån sig ett gott intryck om han skrattade åt en sådan här.. allvarlig situation.

"Lord Gray, odjuret tillhör mig. Jag fick den av min far när jag fyllde år." sade Estelle oberört och kollade på honom med stora ögon. Hon log svagt och kramade lätt om Nicolas arm med sin hand, tyckte det var svårt att inte skratta.

Lord Gray rynkade missnöjt på näsan och synade prinsessan uppifrån och ner.
”Ja, Ni kan ju tyvärr inte slängas i fängelsehålan,” fnös han innan han riktade blicken mot Nico istället, ”och vem ska det här vara då?” Prinsen var lite osäker på vem frågan egentligen var riktad åt men beslöt sig ändå för att med samma artiga tonfall som tidigare presentera sig.

"Behöver Ni bli påmind om att Ni talar med er framtida drottning?" frågade Estelle kort, tyckte inte om hans ordval eller tonfall. Hon vände sedan blicken mot Nicolas och log smått för sig själv, han var verkligen som gjord för jobbet som kung.