Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

När Jimin hör vad den äldre berättar låter han en djup suck lämna sina läppar innan han flyttar ner lite för att kunna krama om den äldre killen. "Hyung ... Jag kommer inte att tröttna på dig", mumlar han mot Yoongis bröstkorg, kramar hårt om den äldres kropp igen innan han ser upp på artonåringen. "Om du blir Hulken kommer jag vara där och lugna ner dig igen. Om du behöver mediciner ... jag kommer att ge dem till dig, hyung." Han tar en paus efter den sista meningen. Han vet att han inte alls skulle ge några mediciner alls till den äldre killen. Han vet mycket väl hur dåligt det kan gå efter dem ... men det behöver ju inte Yoongi veta. Han tar sig upp igen, lägger sig bredvid den bleka killen och tar tag i hans hand. "Jag kommer inte att tröttna på dig ..." Han ser på den äldres näsrygg, vågar inte riktigt se in i hans ögon av någon anledning. Tummen hos sextonåringen rör sig fram och tillbaka på handen hos den äldre innan han bara ser rakt ner på madrassen mellan dem med underläppen mellan tänderna. "Aldrig."

Och det är ju ganska sant, och även om han skulle tröttna skulle det knappt betyda något ändå. De två killarna är i princip bröder. Hur mycket de än skulle tröttna på varandra kommer de aldrig att kunna lämna varandra ändå, så även om Jimin inte håller sig helt till sanningen är han inte för oärlig heller.

Yoongi möter för en gångs skull Jimins blick och försöker att ge honom ett så genuint leende som möjligt. Frågan är om han kommer lämna honom. Yoongi är mest rädd för att han ska få ett ut av sina utbrott mot Jimin, och vem vet vad han kan göra. Han kommer ihåg hur han slagit ner en kille i skolan och blev avstäng i två månader. Killen var en ut av de som mobbat Minjae och Yoongi under skoltiden, ännu värre blev det när Minjae kom tillbaka efter ett år i källaren. Och efter Minjae försvunnit från jordens yta, låtsades han som att Minjae var en hjälte. Falska jävlar. Saken är den att Yoongi aldrig skulle stå ut om Jimin började hata honom, eller bli rädd för honom.
Yoongi lämnar små kyssar över Jimins kinder, näsa, panna och sist mun.
"Och jag kommer aldrig tröttna på dig," berättar han.

Jimin ler försiktigt tillbaka till killen mitt emot honom, även om han ser att leendet inte är så äkta som han hade hoppats att det skulle vara. En lätt rodnad sprider sig över sextonåringens kinder när han får känna små lätta pussar över sitt ansikte innan den äldre möter hans läppar i en kort kyss. Åt meningen som artonåringen säger efter det får Jimins rodnad att sprida sig ner till halsen, och han lutar sig fram för att ge Yoongi en försiktig kyss igen.

Precis när deras läppar möts hör Jimin en knackning på dörren, och flyttar sig snabbare än Blixten McQueen eftersom han vet att det var hans mamma som knackade. Han vet också att hans mamma aldrig väntar på ett svar om hon knackar, hon kliver bara in efter att hennes hand har lämnat dörren ett par gången. Den blondhåriga hinner knappt komma ur hans och den äldres grepp innan hans mor kommer in, och när hon väl står inne i rummet är hans rodnad nästan ännu tydligare än innan.
"Jag tänkte bara säga att vi åker snart ... Så om ni inte är helt klara så kanske ni borde försöka göra er iordning nu", säger hon och Jimin kan inte riktigt avgöra om hon är stel för att stämningen i rummet är det, eller om det är för att hon var tvungen att säga åt Yoongi (och Jimin, men det är ju inget problem) att fixa sig till innan festen. Jimin nickar och ler mot sin mor, för att försöka lätta stämningen lite.
"Vi är i princip klara, tror jag", säger han och hon nickar och går mot dörren igen.
"Vi åker om ungefär trettio minuter." Hon ler mot pojkarna innan hon ser mot fönstret i det mörka rummet. "Och Jimin, vill du dra upp persinnerna, är du snäll?"

Yoongi känner nästan paniken ta över när han ser hur dörren for öppen. Jimins mamma verkar dock inte göra någon större scen av det hela, de hann precis flytta sig ifrån varandra, släppa varandras händer. Men han ser fortfarande ansiktsuttrycket som sakta gör sin väg upp över hennes ansikte, men försöker att ignorera det. När frågan om persiennerna sedan kommer, så undrar Yoongi om det är för att Ms Park faktiskt vill kunna ha en bättre koll på dem. Det är dock tur att hon kommer, eftersom att Yoongis kropp behöver en dusch och han var nästan på väg att glömma det.
"Fy helvete.." mumlar Yoongi när han hör dörren stängas efter kvinnan som lämnat rummet. "Det där var alldeles för nära." Yoongi gör en mental anteckning att Jimins mamma inte verkar vänta på något svar innan hon går in.

Jimin går upp direkt efter att dörren har stängts, och drar upp persinnerna i det stora fönstret till rummet. Han vänder sin blick till Yoongi när han hör den äldre prata, och nickar sedan till orden han hör.
"Jag trodde inte hon skulle våga gå in utan att vänta på svar, faktiskt", säger den yngre lågt och upptäcker då hur länge de två pojkarnas föräldrar måste ha känt varandra. Han går över till Yoongis säng, för att inte dra till sig uppmärksamhet nu när de riskerar att föräldrarna ser dem och för att han syns mindre i fönstret, och lägger händerna i ansiktet. Han är nästan helt säker på att hans mamma skulle väntat på svar om hon kände sig obekväm och inte riktigt har kommit in i känslan att känna sig trygg i ett förhållande. Inte för att han riktigt har sett det, detta har aldrig behövt tänkas på innan, men nu när han har det framför sig känns det så uppenbart att de vuxna har känt varandra längre än vad Jimin tidigare trott. Vilket får det att kännas ännu mer hopplöst för han och Yoongi.

Yoongi granskar sin pojkväns rörelser och öppnar munnen, bara för att stänga den tvärt. Han vet inte riktigt vad han ska säga i det här tillfället, han ser på långt håll att Jimin tänker på något. Något som gör artonåringen nervös.
"Vad är det?" frågar han och kliar sig bakom nacken. Han skulle vilja gå och krama om den yngre killen, och när han faktiskt är på väg att ställa sig upp för att göra det, så får han syn på sin pappa utanför fönstret. Hans rygg är emot dem, men när som helst kan han vända sig om. Yoongi sätter sig långsamt ner igen och studerar den yngre. Faktumet att han gömmer sitt ansikte i händerna får Yoongi att må dåligt. Att Jimins mamma kom in så tätt in på verkar göra Jimin mycket oroligare än Yoongi.

Jimin suckar och lyfter upp händerna från ansiktet när den äldre frågar varför han beter sig såhär. "Jag vet inte", mumlar han, ser ut genom fönstret och möts direkt av deras föräldrar i en tight kram. Han suckar igen, innan han vågar möta den äldres blick. "De har känt varandra länge", säger han och biter i sin läpp. Han vågar inte ha sin blick på den äldre särskilt länge, utan han ser snabbt ner i golvet efter han har sagt det. En stor klump har bildats i hans mage, att veta att föräldrarna antagligen är väldigt, väldigt seriösa med det här får honom att må ännu sämre över att vara tillsammans med Yoongi. För det gör det ännu mer fel. Hans mamma var först, hon träffade Yoongis pappa långt före Jimin träffade Yoongi. Det kanske var därför de flyttade hit. Han kanske fick henne att känna sig så älskad att hon slutade med allt och flyttade hit. Hon ser faktiskt mycket friskare u-

Han ger sig själv ett hårt slag i ansiktet. Han ska inte tänka såhär. Det är inte hans fel att han blev ... kär i den äldre. Inte heller hans mammas fel. Det var bara ett dåligt sammanträffade att han skulle förälska sig i hans mors pojkväns son. Han kan inte skylla på någon, inte ens sig själv. Det är ingens fel och han antar att ingen egentligen ville att det skulle bli såhär. Jimin bara hoppas att han inte kommer att förstöra hela sin relation med sin mor efter detta, bara.

"Ja, det har de gjort," säger Yoongi och ler försiktigt mot den yngre innan han ställer sig upp. Han tror det är bäst att Jimin tänker lite själv, utan en krävande Yoongi runt omkring sig. Han drar med sig ett par rena underkläder, ett par gråa slitna jeans och en vit t-shirt innan han går ut ur deras delande rum. Ärligt talat så är han rätt glad över att Jimin tänker extra noga på vad det är han vill göra, eftersom att Yoongi alltid varit dålig på det. Han önskar att han kunde försöka förstå sig på sin pappa. Men det kan han inte. Med lätta steg går han in till badrummet och sätter på det rinnande vattnet innan han lägger sina rena kläder på tvättbänken och sina smutsiga i tvättkorgen.

Jimin ser förvirrande på den äldre killen, och vågar rynka på sina ögonbryn när han har lämnat rummet. Varför log Yoongi? Det är inte direkt positivt att föräldrarna har känt varandra länge nog att kanske till och med vilja gifta sig med varandra. Det skulle inte förvåna sextonåringen om det hände, hans mamma har varit ensam alldeles för länge. Men det är ju inte bra för han och Yoongi. De skulle ju bli bröder då ... bröder är inte tillsammans med varandra. Bröder är inte kära i varandra. Bröder vill inte kyssa varandra och bröder vill definitivt inte ligga i samma säng och kramas hela dagen, flera dagar i sträck. Och Jimin är orolig för att det ska bli så ... att han och Yoongi kommer att bli bröder som är tillsammans, vill kyssas och kramas i sängen med varandra. Och det ska inte vara så, men han vill det. Han vill bara inte vara artonåringens bror för det gör allting så fel. Allt blir fel, fel, fel och båda vet om det men antagligen kommer ingen göra något åt det. Dock kanske det är lika bra, alla kanske blir lyckligare och gladare om allting fortsätter som det är nu? Jimin och Yoongi med varandra och deras föräldrar med varandra och ingen vet någonting om vad som händer med deras söner.

Sextonåringen suckar. Han är så idiotisk ibland att han ifrågasätter hur hans egen hjärna ens kan komma på att tänka på något sånt här. Att han ens funderar på att vara i ett förhållande själv istället för att försöka hjälpa sin mamma att bli lycklig igen. Det gick ju så bra tidigare, hur kunde allt bara förstöras på några dagar. Han slår sig i ansiktet igen, den här gången på riktigt. Och så gör han det igen. Handen mot pannan några gånger innan han känner att han faktiskt börjar bli lite yr, dessutom har han antagligen fått ett rött märke i pannan och han vill helst att det försvinner innan de åker till festen. Så han lägger sig ner i den äldres säng, suckar djupt och sluter ögonen. Han måste bara få kunna tänka klart, vilket han på senaste tiden har blivit väldigt dålig på.

Yoongi låter en handduk falla över hans blöta svarta hår medan han drar på sig de rena fräscha kläderna. Duschen hade varit avkopplande, Jimin kanske skulle behöva en själv. Artonåringen försöker att torka sitt hår medan han rör fötterna mot deras rum, han kan inte sluta undra om Jimin mår okej eller inte.
"Du har inte somnat va?" frågar den äldre och stänker lite vatten på den yngre med handduken han haft över huvudet. "Vi kanske borde fråga om vi får skippa festen om du mår dåligt, jag tror inte att min pappa kommer göra något stort ut av det." den mörkhåriga sätter sig ner på sängkanten och börjar försiktigt stryka bort Jimins blonda lockar från hans ögon.