wolfy & rollspelare prs

Självbelået besvarade han snabbt kyssen.
"Bra." Cleo gjorde honom galen dag ut och dag in. För det mesta var det på ett bra sätt. Hon hade honom lindad runt alla sina tio fingrar och han trivdes med saken. Det fanns inget han inte skulle göra för henne.

Cleo rodnade svagt av hans ord men gjorde inget för att stoppa honom, hon kunde inte direkt klaga. Hon lutade sitt huvud mot hans axel och slöt ögonen en stund.
"Kommer din familj vara hemma hela hela tiden?" frågade hon sedan med ett litet leende på läpparna.

"Nej. Mor och far har sina saker de ägnar sig åt och syrran går ju i skola när hon inte flänger omkring med sina vänner." På tal om skola så var det ju någonting han också borde gå i, men med tanke på prövningarna och allt annat som hänt den senaste tiden så var skola inte direkt hans första prioritering.

"Du har väl skola?" Hon tittade på honom med stora ögon medan hon drog fingrarna genom hans hår. Cleo sneglade ner mot sin mage, det gjorde fortfarande ont men hon höll masken framför Jonathan, ville inte att han skulle hela henne eller något.

Jonathan svarade inte på fråga utan ryckte på axlarna med en oskyldig min, sprack kort därefter upp i ett busigt pojkaktigt flin.
"Jag stannar hellre här med dig," sa han med en liten gäspning. Han hade redan missat flera dagar av skola under läsåret, vad spelade det för roll om han missade några till?

Cleo fnittrade till och skakade lite på huvudet, tyckte absolut inte att han skulle skippa skola för hennes skull. Hon kysste honom mjukt innan hon lutade huvudet mot hans axel.
"Nej, du är inte kung än." sade hon leendes.

Han visade sitt missnöje genom att rynka på pannan och se sur ut. Inte på ett seriöst sätt utan det var mer som om han härmade ett litet barn. Det gick inte att ta honom på allvar.
"Vad tänker du göra under tiden då?" frågade han nyfiket, inte helt övertygad om att åka än.

Cleo nöp honom löst på kinden och log smått, hade inte alls tänkt på vad hon skulle göra.
"Ehm... Sova?" föreslog hon och ryckte lite på axlarna. Det började ändå bli ganska sent.

"Sova?" upprepade han, hade glömt bort det faktum att människor sov den här tiden på dygnet. Hans dygnsrytm var ju mer eller mindre kaos så det kunde ju förklara saken. Jonathan kliade sig i nacken och nickade långsamt.

"Aa, du vet blunda, drömma, vila?" log hon och smekte hans kind. Hon kysste mjukt hans panna och lutade sig mot honom. Ville inget hellre än att vara med honom men hon ville inte komma före hans skola.