[PRS] LadyGhoost & yehet

Med en sked chokladpudding balanserad mellan läpparna faller de mörka ögonen på mobilen som vibrerar till vid bordet. Brian hade kommit upp med lite chokladpudding, te och värktabletter med ett leende på läpparna. Det märks att det lättar på hans hjärta att se Jae på fötter. Inte ute vandrandes mitt i ingenstans redo för att ge vem som helst vad de vill ha. Nej, utan framför målningarna, naturen. Jae hade blivit varm om bröstkorgen i den åsynen, Brian har inte lett så på länge. Och om hans glädje kan rycka upp den äldre, är det verkligen ännu ett plus. Han lägger ifrån sig penseln, torkar av sig om händerna innan han tassar fram till mobilen.

Efter ett par raspiga hostningar ser Jae ner på skärmen, en del meddelanden är, som förmodat, arbetsrelaterat. Men det är ett, ett endaste som gläder honom och får honom att vilja släppa allt han gör just där och då. Bilden på den söta lilla katten får Jae att sakna sin egna katt som gått bort för femton år sedan. Konstigt, hur han fortfarande kan finna saknad. Jax, jaså? Vart fann du inspiration? Huvudet gör fortfarande brinnande ont, men nu har även hostandet blivit värre, så mycket värre. Nejdå, jag har varit vaken ett bra tag nu!

Uta hade lyckats ta sig igenom några av dokumenten när telefonen gav ifrån sig ett ljud. Han hade bestämt sig för att ge Jae en egen signal, så han visste ifall det var den andre som ville något. Han hade fortfarande inte gett numret något namn, kanske skulle han göra det, då han misstänkte att människor skulle undra ifall han hade en speciell signal till ett okänt nummer, men han visste inte vad han skulle döpa det till. Det behövde vara något som ingen förstod. Uta insåg att det skulle bli svårare än att namnge katten. Seendes leendet låste han upp skärmen och läste svaren.

Can't be sure. I just remembered it, guessing from my childhood Uta visste inte, men det var inte någon han mött som vuxen, ingen han mindes iallafall. Men om namnet etsats sig fast kunde det komma från barndomen. Glad to hear. Hur är det med migränen?
Uta fingrade på knapparna en stund innan han åter började skriva.
Hur känns det efter igår? Inget du ångrar, med tanke på hur fort det gått?
Att det gick så fort var vanligt i Uta's värld, folk betalade för hans tid, och ville endast ha sex. Men han hade knappast planerat att ligga med den andre så fort, det hade råkat hända, inget han misstyckte över, men han ville veta att den andre kände lika dant, och inte ångrat sig när han fått sova.

Från hans barndom? Nej, det verkar inte helt otroligt inte. Dock får det Jae att vilja rota lite, förstå det mer. Men det är förgäves, om Uta inte minns vart han fått det lilla namnet ifrån så kan inte direkt han själv klura ut det. Så varför känns det så viktigt? Han gnager sig i läppen, obestämd över vad han ska göra med informationen innan han väljer att låta det glida. Kanske de kommer in på deras barndom mer någon annan gång. När frågan om migränen kommer upp, så bestämmer han sig för att vara helt ärlig. Det har blivit värre, men jag har te så klara mig kommer jag göra. Att skriva med Uta får ett leende att dyka upp, precis som när han såg honom kvällen innan. Dock försvinner det aningen efter han läser det nya meddelandena.

Ångrar? Nej, absolut inte. De har gått fort fram, först hade de bara konverserat på flera ställen, och sen pratar de om att påbörja ett förhållande.. och samma dag som de bestämmer detta ligger de med varandra. Kanske det är för fort i andras ögon, men varken Uta eller Jae är vana vid det, överhuvudtaget inte. De hade inte planerat det, utan det hade bara hänt, och det hade varit fantastiskt.. åtminstone för Jaes del. Det känns förvånansvärt bra, och definitivt inget jag ångrar. Du då?

Åter igen så avbryts hans arbete av telefonen, han borde vara färdig, det vet han. Hans mannar kommer inte säga något, men det gnager en aning hos honom, men han skjuter det åt sidan, anser att Jae är viktigare än några tråkiga dokument. Men när han läser svaret blir han en aning orolig.
Tea can do wonders börjar han, osäker på hur orolig han skall framstå som. Det var endast huvudverk, och den andre mannen är långt ifrån ett barn som behöver en vårdande moder, men han önskar ändå den andra mått bättre. Ett svalt bad, mörkt rum och ljudet av åska brukar hjälpa mig. Kanske var några enkla tips en bättre väg att gå än, bli super orolig.

Glad att du inte ångrar dig. Och hade du sagt att det känts dåligt efter en natt med mig hade jag blivit sårad. Jag har trotts allt byggt min karriär på just detta Uta skämtar med den andre, och förvånar sig själv med att lägga till en emoji, innan han går över till att svara på den andre delen.
Finns inget att ångra. Hade jag inte velat det hade jag aldrig låtit det gå så långt. Men det kändes bra, bättre än någonsin innan
Uta väljer att vara ärlig med den andre, känner att han kan det, och det är en lättnad, att kunna vara ärlig med någon runt sig.

Att Uta visar oro, och idéer på hur han kan göra det lite bättre, värmer Jae något oförståeligt mycket. Visserligen hade Brian gjort detsamma, Denis också.. men det är så annorlunda med Uta, ja allt är annorlunda med Uta. Fingrarna trummar försiktigt mot mobilens sida och sluter ögonlocken en kort stund bara för att följa hans förslag. Han släcker lamporna i rummet, tänder något ljus eller två, och lägger sig i sängen tillsammans med sitt te och chokladpudding. Då ska jag följa ditt exempel. Stör jag ditt arbete? Det skulle inte förvåna Jae. Han själv brukade arbeta förskräckligt mycket för att komma på andra, icke självdestruktiva tankar. Men nu vet han att han behöver en liten paus. Jae kan planera sina nästa affärer i hemlighet medan folk ser honom som död. Men mer än det gör han inte nu, Brian har praktiskt taget tvingat honom att vara sängliggande, och än så länge har det fått honom att må lite bättre. En del av det är Utas förtjänst, helt ärligt.

Ett litet skratt undslipper läpparna medan ögonen skummar igenom det som står på mobilen, jo, det hade inte varit en komplimang för Utas del direkt. Mm, men om jag sagt det hade jag bara ljugit för mig själv. Bättre än någon gång innan. Jae känner en rodnad ta över kinderna, vilket blivit allt mer vanligt under de senaste veckorna. Detsamma ♥. Jae var osäker på om han skulle ha skickat ett hjärta eller inte.. men i slutändan hade han gjort det, och ångrat inget.

Det kändes så annorlunda när någon lyssnade på hans förslag. Hans mannar gjorde det, men the were obligated. Renji gjorde det också, men han sa allt för ofta emot, och som Uta misstänkte, endast för att jävlas. Men Jae lyssnade faktiskt, som om hans ord betydde något. Det var så annorlunda att ha någons uppmärksamhet utan pengar eller ordrar inblandade.
Jag hoppas det hjälper. Uta visste att migrän kunde vara problematiskt, och svår att bli av med. Uta tittade sedan ner på dokumenten, leendes. Jag skulle ljuga om jag sa nej, men jag kan inte riktigt koncentrera mig, och det är inget intressant, så du räddare mig snarare ifrån att bli uttråkad.

Well I take proud in my work, knowing what to do Uta ler lite, kanske var de åren han sålt sig själv värt extra mycket om för att endast kunna tillfredsställa den andre. But you were great as well, but guess you already know that, because I didn't need to fake anything with you
Uta hade nästan förvånat sig själv över hur hans beteende hade blivit naturligt runt den andre. Självklart fejkade han inte allt med sina kunder, men den njutning han känt då kom inte i närheten av vad Jae fått honom att känna.
Uta tittar på hjärtat och blir förundrar hur en sådan löjligt enkel symbol kan få honom att känna värme, det är nästan skrattretande. Men den värmer verkligen.
"Glad to know you felt the same ♥. Uta hade inga problem att svara den andre med ett hjärta lika så, kanske kunde det göra den andra lika glad som han blivit.

Då är jag glad att jag åtminstone hjälper med någonting, vill du få tyst på mig, för att återfå koncentrationen? Jae lutar huvudet mot kudden medan han snuttar på det varma, gröna teet som får hostan att vila.. bara en aning. Visserligen gillar han att konversera med Uta, mer än något annat för närvarandet. Men han vill ändå inte vara ett bekymmer när det kommer till hans arbete. Ja, den äldre skulle sluta träffa sina kunder, men att få honom att förlora koncentrationen på de andra aspekterna av arbetet också? Det är väl ändå inte okej? Dock påminner Jae sig om att Uta vet vad han håller på med, vet när han måste lägga bort mobilen och återfå koncentration. Därför tänker han inte protestera, utan endast njuta över den tid som Uta faktiskt lägger på honom.

As you should! svarar Jae sanningsenligt, jo, Uta hade varit väldigt duktig. Och precis som i tjugofemåringens fall ger övning färdighet. Inte fejka någonting? Än en gång gläder Utas ord honom något förskräckligt. Ingenting hade varit påklistrat, allting genuint. Och det känns skönt. Det behövde jag inte heller, kan jag erkänna. Hjärtat på skärmen har samma effekt som han trott, att en liten symbol kan göra så mycket är underligt. Men det känns bra, känns varmt, och Jae har inte hjärta till att motstrida det.

No, I couldn't concentrate before I texted you, so doesn't make much difference.
Det var sanningen, tankarna hade varit på den andre ändå och deras natt innan han skrev, och skulle vara det även om de slutade skriva. Uta fick jobba mellan meddelandena, och Jae skulle antagligen förstå det om det tog några minuter längre mellan svaren.
You are helping me with a lot of things!
Det var åter igen sant, mannen fick honom att ändras på sätt han inte trott var möjligt, och visst var det skrämmande, men det var också hjälpsamt, nyttigt till och med.

Uta ler åt den enkla komplimangen som gör så stor skillnad när den kommer ifrån Jae och ingen annan. Förvånad hur ord kan göra så stor skillnad, beroende på vem de kom ifrån.
Det värmer. Gläder mig också att jag kunde få visa dig, how amazing it can be without force!
Uta var glad över att den andre mannen fått uppleva det, särskilt med hans mannars anfall inte allt för länge sedan.

Med ett litet skratt sippar Jae på den varma drycken, dock misslyckas han brutalt. Hostandet blir allt värre, får handen att darra och spilla ut den hetta drycken över hans bara hud.
"Fan." muttrar han för sig själv och ställer ifrån sig koppen för att torka av lakanen. Om de han skulle behöva byta lakan två gånger på mindre än tolv timmar, ja då skulle det höjas ett par ögonbryn. Därför tar det lite längre tid för honom, framförallt när hostandet tar över och blandas med tjockt blod. Blod som kommer ut genom halsen, ut ur munnen. Ögonen spärras aningen förskräckt upp. Han har varit med om mycket våld, mycket blod.. men något sånt här? Nej.

Efter att ha städat undan, och återsamlat sig har det gått drygt en halvtimma. Bröstkorgen hävs upp och ner, upp och ner. En brännande känsla, det går knappt att dra ett andetag. Dock lägger inte Jae större tanke vid det och tänder en cigarett.. under dessa moment känner han inget tvång att tänka igenom sina handlingar. Vilket han borde. Den smala handen fiskar upp mobilen, och läser igenom Utas svar än en gång. Det gläder mig också, du har rätt. Kanske borde lyssna på dig mer.

För en sekund känner Uta oro över att den andre inte svarar i samma takt som innan, innan han finner oron löjlig. Den andre kunde fått förhinder, kanske kom någon av hans mannar in, och Jae kunde inte sitta och sms:a med sin till syns fiende då. Uta skjuter alla tankar åt sidan och tar upp dokumenten igen.

När telefonen åter ljuder, har han tagit sig igenom dokumenten och är redo att lämna över dem till någon av de andra. dock väljer han att läsa sms:et först, seendes hur allt kunde vänta några minuter till.
I thought we already had establish that I am always right? ^_-
Åter igen var Uta förvånad över att han använde en emoji, förvånad över att den andre fått honom att börja med det.
Och om det rör ditt välbefinnande bör du kanske göra det ♥
Uta skickade det sista medellandet innan han reste på sig för att lämna över dokumenten.