Rollspel, från olika världar

Cassian kände sig frustrerad och slog till Jezebel i bakhuvudet men han räknade inte med att Jezebel skulle gå sin väg
"Jezebel jag försökte bara slå in lite vett i skallen på dig" sa han och ställde sig i vägen för honom och log lite
"jag menade ite att slå dig så du skulle ta illa upp. Jag är ledsen" sa Cassian. Han borde förstått att Jezebel skulle ta det på fel sätt "jag vill bara få di att förstå att Alexis kommer bli din död! Jag vill få dig att lämna honom medans du kan. Han bryr sig inte om ifall du offrar livet för honom, du jagar en dröm" sa Cassian tålmodigt och log mot Jezebel

Jezebel såg på Cassian och nickade
"det var inte meningen att skälla på dig, jag är bara inte van vid att du behandlar mig som en människa eller att någon bryr sig" sa Jezebel förvirrat och nickade sedan "jag vet att han redan blir min död, jag vet hur allt slutar och att min far inte bryr sig om det händer något" sa Jezebel och satte sig på marken ochstirrade upp på stjärnorna och Cassian satte sig bredvid. Jezebel visste att han bara ville väl men han var inte van vid det

Cassian såg förvånat på Jezebel
"vadå slutar? Vad menar du med det?" sa han förvånat och satte sig ner bredvid doktorn
"du får bara vänja dig. Jag tänker inte låta dig slänga bort dit liv" sa Cassian vänligt

Jezebel såg på Cassian
"det finns en bok om vår berättelse och jag vet hur allt slutar" sa han tyst utan att se på honom "du kan få läsa sen" sa han och mötte sen Cassians blick och bara log svagt, vad skulle han säga.
"du är en idiot, du borde ge upp. Jag är ett hopplöst fall det borde du veta" sa han och skakade på huvudet

Cassian såg förvånat på Jezebel och nickade förvånat "vilka skrev den?" frågade han undrande och log sen
"nej jag tänker inte ge upp. Inse bara att jag inte tänker låta dig slänga bort ditt liv. Förstå bara det" sa Cassian och såg lugnt på Jezebel

"du skrev min del, Marie Wether skrev Kains och resten vet jag inte" sa han och ryckte på axlarna och log lite sen "du tänker inte ge upp va?" Jezebel var förvånad över att Cassian brydde sig så mycket

"varför skrev jag din del? Varför skrev du den inte själv? Eller ville du inte skriva den?" frågade Cassian undrande och lo sen
"nej det tänker jag inte göra, vänj dig bara. Och du kanske inser att din pappa är djävulen själv"

Jezebel svarade inte utan bara tittade upp på stjärnorna och suckade sen "du lär märka det" sa han bara och skrattade sedan tort
"jag vet att han är djävulen själv men du vet att jag inte kommer undan honom. Även om jag flyr lär han hitta mig" sa han

Robin vaknade med ett ryck, han hade endast svaga minnen från gårdagskvällen. De hade lyckats förvandlas till djur, men det hade varit en smärtsam och lång process. Fast de hade ju lyckats! Robin hade förstås blivit en räv, han hade inte blivit förvånad över den saken.
HAn satte sig långsamt upp och sträckte på sig, han befann sig högt uppe i ett träd som han hade lagt flera kvistar över två tjocka grenar så det hade blivit som en bädd. Han svingade sig ner med ett rep som han stulit av Hagrid, fast Harry hade förstås berättat det för halvjätten men han hade inte blivit det minsta arg.
Robin började gå upp mot slottet, det var ungefär mitt på dagen gissade han då han tittade upp mot himlen, några regnmoln vätte mot norr som var på väg mot deras håll. Men inte med så värst snabb fart, de skulle vara där vi kvällen så Robin skulle vara tvungen att laga ett tak över sin bädd uppe i trädet.
"Robin!"ropade en barnslig röst till höger om honom. Christoffer hoppade ner från ett träd med Robins gamla koger på ryggen och en slarvigt lagad pilbåge i handen. Robin skrattade.
"Lille Hood."sade Robin glatt och såg på Christoffers pilbåge. "Vi måste göra en annan åt dig." han rufsade om killens hår och drog fram sin dolk.

Peter sovde lugnt uppe i sovsalen, han visste att det var långt in på dagen men han ville inte stiga upp. Han var för trött efter processen. Den hade ju varit tung och en aning tråkig. Men sedan då han hade blivit förvandlad till en liten apa så var han nöjd. Han gillade att vara apan, den var vig, kvick och snabb. Precis som honom själv, fast den kunde ju inte flyga.
Peter sträckte på sig och vände sig på sida innan han stängde ögonen och somnade om.