Harry Potters liv efter striden [SV]

Innan ni läser, om något var roligt, skriv det gärna!


Kapitel 18: A different Christmas rose
Snön kom tidigt till England och när julen närmade sig hade den legat som ett vitt täcke över Godrics Hollow i mer än en månad. James tyckte det var helfestligt med snö, eftersom han bara varit runt ett halvår förra julen och därför inte riktigt kunnat leka med den. Å andra sidan var det inte mycket bättre när han kunde leka med den, eftersom hans kläder var genomblöta av snön varenda kväll.

James väckte liv i Harry redan vid halv sju, vilket egentligen var lite för tidigt för Harrys smak, men James tänkte absolut inte gå och lägga sig igen, så de lekte med en leksakskvick som inte höjde sig så högt över golvet, men ändå var svår att fånga, tills Ginny vaknade, eller rättare sagt, tills James tog på sig en tomteluva och började sjunga julsånger för henne.

De åt frukost i lugn ro, eller nja, mer exakt åt Harry och Ginny i lugn ro medans James åt i racerfart och sedan lekte med sin leksakskvick tills han välte ner en vas och inte fick fortsätta.
”Det är ett under att han inte haft sönder hela huset än”, muttrade Ginny och gjorde vasen hel igen med Reparo. ”Vad ska vi tillbringa förmiddagen med? Gå till kyrkogården?”
”Om du inte har något att invända… Ja.” Harry nickade och log sedan. ”Men du formulerade dig inte rätt, vi ska inte gå dit hela förmiddagen, vi ska vara där också.” Ginny himlade med ögonen och suckade.
”Ja ja ja. Vi ska först gå dit och sedan vara där, är det bättre?”
”Ja, för det stämmer. Var är James?”
”Han stack uppför trappan… Jag kan hämta tillbaka honom så vi kan gå.” Hon reste sig från stolen och gick mot trappan medans Harry gick ut i hallen för att klä på sig.

De var inte de enda på kyrkogården, några personer till, mest äldre, var också där och tände ljus och satte blommor på sina släktingar och vänners gravar. Harry hade inte tänkt på att ta med något ljus, men Ginny gjorde en ring av julrosor i luften som James fångade och sedan lade på graven, mycket stolt med sig själv. Harry skrattade åt pojkens stolta leende och gav honom en kram. James tog glatt emot den och sprang sedan iväg för att utforska kyrkogården.
”Jag undrar hur länge han varit stilla som längst när han har varit vaken”, skrattade Ginny. ”Vem av oss var alltid på språng någonstans som små?”
”Du”, flinade Harry. ”Tror jag.”
”Det stämmer antagligen”, suckade hon. ”Jag brukade reta gallfeber på mina bröder rätt ofta.”
”De har berättat om det.”
”Jäklar. Inte bra.” Hon skrattade. ”Vad har du fått höra för hemskt?”
”Inte så farligt… Men jag har fått höra om att storlek inte är en garanti för styrka av Fred, han syftade på spökfladdermössen.” Harry log och Ginny skrattade.
”Jaha, dem ja… Vart tog James vägen nu?” Hon tittade sig omkring och Harry gjorde samma sak.
”Han är vid kyrkogårdsgrinden… Jag tror vi ska gå hem.” Han reste sig upp från sin ställning på knä och sprang iväg för att hindra sin son från att smita.

De tog sig till Kråkboet först vid ett på eftermiddagen. James lyste upp när han såg sina kusiner och det var ytterst motvilligt som han tog av sig ytterkläder innan han sprang fram för att leka med dem. Molly, som stod i köket och lagade mat med Fleur som hjälpreda, sken upp och kramade om dem. Hon vände sig om för att ge James också en kram, men han hade försvunnit iväg.
”Man har inte ens möjlighet att säga Hej till honom!” Hon skrattade glatt.
”När man är ett och ett halvt år finns det tydligen mycket intressantare saker i livet.” Harry log och hängde av sig sin svarta jacka.
”Ja, jag antar det…” Hon log och återvände till köket med Ginny efter sig medans Harry slog sig ner i soffan bredvid Ron och Hermione. Ron log stort och lade armen om honom, medans Hermione tittade frånvarande ut genom fönstret.
”För 7 år sedan var vi i Godrics Hollow, ute på horrokruxjakt”, sa hon tyst efter ett par minuter. ”Vi var arga, sura, galna emellanåt, skrek på varandra, pratade knappt…”
”… Idag är vi något mindre arga och sura, minst lika galna, men skriker mindre och pratar mer.” Ron log och Hermione och Harry skrattade så de inte fick luft.
”Men det har hänt otroligt mycket på 7 år”, nickade Harry när han hämtat sig från skrattattacken. ”Som dig, James.” Han lyfte upp den lilla pojken, som tydligen tröttnat på sina kusiner, i famnen.
”Vad har hänt med oss egentligen… Vi är gifta alla tre, du ska få ditt andra barn, jag och Hermione vårat första, vi jobbar som aurorer och Hermione jobbar med husalfer och mugglarrättigheter…” Ron räknade på fingrarna. ”Merlins kalsonger.”


Alla lade sig ganska sent på julaftonskvällen, och inte ens något av barnen var uppe förrän halv tio, så det blev en sen frukost med mycket trötta personer som inte pratade särskilt mycket, men när alla ätit frukost vaknade de flesta till och ägnade sig åt lite olika sysselsättningar. Trollkarlsschack, Gobbstenar, Läsa, Diskutera med andra personer, och så vidare. Harry lade märke att Hermione drog sig undan och han såg Ginny prata med henne, men han funderade inte särskilt mycket på vad det kunde handla om.

De åkte till Hermiones föräldrar på eftermiddagen, vilket numera var en tradition. Med hela Weasleysläkten blev det ganska trångt i huset, så största delen av tiden befann de sig ute i Hermiones föräldrars trädgård. Harry lade åter en gång märke till att Hermione höll sig undan och stilla, och till slut tog nyfikenheten över, så han frågade Ginny.
”Vad är det med Hermione? Hon håller sig liksom undan”, frågade han henne tyst.
”Jag vet faktiskt inte säkert”, sa hon tyst. ”Men… Hon har i alla fall haft ont. Jag sade till henne att hon borde säga till Ron eller något, men hon vill inte, hon vägrar tro på att det skulle ha börjat.”
”Varför?” Harry rynkade pannan.
”Fråga inte mig! Men hon kommer antagligen få äta upp sina egna ord.” Ginny log. ”James! Spring inte iväg!”

Ginny hade gjort en fullträff när hon sade att Hermione skulle få äta upp sina ord, för vid åttatiden på kvällen, när alla börjat göra sig i ordning för att åka hem till sig började det mycket riktigt rinna vatten om henne, vilket gjorde att det blev ett mindre kaos ett tag, speciellt eftersom Ron var nära att svimma och Harry var tvungen att ha ett peppande samtal med honom, men till slut befann sig alla utom Hermiones föräldrar, Molly och så Hermione och Ron i Kråkboet igen.
”Undrar hur länge vi får vänta”, skrattade Ginny och sträckte sig efter en tidning. ”Men jag kommer inte att kunna somna innan jag vet hur det gick, det är ett som är säkert.”
”Tänk om det inte är klart förrän om ett dygn, då?” Harry flinade.
”Då är jag vaken ett dygn.” Hon ryckte på axlarna och skrattade sedan. ”Nej, det kommer jag nog inte klara, så de får vara snabbare.”
”De får en trevlig julklapp i alla fall”, sa Harry med ett leende.
”Ja, absolut. Jag skulle själv inte ha något emot det, men, nej…” Hon gned sig irriterat på magen. ”Jag får bara en massa sparkar.”

Ett dygn tog det inte riktigt, men däremot sju timmar. Alla barn och George hade somnat vid två på natten, men alla andra var vakna, om det nätt och jämnt. Det var Bill som upptäckte ugglan utanför fönstret, och det var även han som fick läsa brevet högt för att överrösta Georges snarkningar.
”FÅ SE NU”, sa han så högt som det var möjligt. ”JAG TROR VI VÄCKER GEORGE INNAN VI BLIR DÖVA.”
”Äntligen någon som tänker”, muttrade Percy och gav George en onödigt hård knuff så han vaknade.
”Sådär ja”, sa Bill nöjt när George förvånat satte sig upp. ”Nu kan jag läsa… Ron kan aldrig lära sig att skriva ordentligt… Det står jätteslarvigt…”
”Strunt i det och läs nu”, gäspade Harry sömnigt.
”Åh, förlåt.” Bill rodnade. ”Nu ska jag läsa.”
(Brev i sned stil)

Ursäkta om brevet väckte någon. Men jag tänkte att ni kanske ville veta.

Allting gick bra. Vi är föräldrar nu, till en flicka. En blomma, en ros, en julros… Rose.

Vi åker hem imorgon och jag antar att ni får komma och hälsa på då.

Ron.

”Julros”, log Ginny. ”Haha. Ska vi åka hem?” Hon vände sig till Harry.
”Det antar jag att vi kan göra.” Harry lyfte försiktigt upp den sovande James i sin famn och en kvart senare sov de alla tre i Harry och Ginnys säng.

^Bra!

Jättebra!!!

Åh, vilken härlig julklapp... ^^
Jättebra!

Julros och julklapp
Josefin sade en gång för länge sedan, när jag skrev en annan novell, om Ginny, att Rose borde vara född på julafton. Då blev det inte så, men nu fick det bli så.


Taaack

Vänta, har jag missat något. Har du skrivit kappitlet nu?

Awesome!, antar att jag fortfarande behöver utöka mitt ordföråd...

Sida 49, inlägget över ditt Jag redigerade det..

sötalillaarasara:
tmerrshëm(Albanska)
kasindak-sindak(Filippinska)
mahtava(Finska)

Och så vidare. Använd Google Översätt.

Ja men det kan ju bli fel, den där Dobby är en gratis tomte har gjort mig lite räd...

Haha.. Det har du rätt i

Säg Oh my Ginny vad bra du skriver, eller Oh my Fred George vad bra du skriver, eller Oh my Dobby, eller Oh my Dumbledore

Alla mina favoriter