Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin biter i läppen när Yoongi frågar om deras föräldrar. Egentligen visste ju den blonda killen att det var detta den äldre menade från första början men han hade ändå hoppats att han bara menade generellt. Den yngre killen tar ett djupt andetag, funderar på vad det är han ska säga. Vågar han tala helt sanning till Yoongi, eller ska han bara ljuga och säga att det inte känns konstigt alls. Fast det är det ju. Skulle han säga till Yoongi att det inte känns konstigt skulle den äldre förstå att han inte är ärlig med den mörkhåriga.
"Jag vet inte", mumlar sextonåringen tillslut, ser bort från den äldre killen. Det är ju inte helt en lögn, han är väldigt förvirrad över sina känslor men han vet ändå att han hatar tanken på att deras föräldrar kan få reda på att han och Yoongi gillar varandra nästan när som helst. De skulle ju kunna komma in genom dörren vid precis den här sekunden och märka något. För vilka bröder ligger såhär nära varandra, egentligen. De borde iallafall förstå att något är annorlunda från vanliga bröder och de två tonåringarna. Och Jimin vet att tanken på det gör honom nervös ... han vill inte att deras föräldrar ska få reda på detta. Han vill inte såra sin mamma, eller lämna Yoongi och han vet att han kommer göra båda delarna om någon förälder råkar gå in på dem. Sextonåringen ser upp i taket, hoppas att den äldre inte blir arg på honom ifall han märker att den blonda undanhåller information från honom. Han vet knappt varför han gör det ens, han vill bara inte förlora Yoongi. Och tänk om Yoongi bestämmer sig för att lämna om Jimin berättar för mycket ... Det känns mycket säkrare att bara inte berätta allting, då kanske han skjuter undan alla dåliga problem. För iallafall ett tag.

Yoongi nickar enkelt på huvudet, han har ingen aning han heller, så han kan inte kräva ett mer utvecklat svar.
"Jag vet inte vad det är vi borde göra," mumlar artonåringen, mest för sig själv. Han kommer att fyllas med skuldkänslor oavsett vad, han är alldeles för inne i det här för att kunna ta slut på killarnas förhållande, utan att såra någon. Och Yoongi kan verkligen inte krossa Jimins hjärta, han skulle inte klara av att göra det, vilket får honom att önska att Jimin inte gjorde honom så jävla svag. Visst gör Jimin honom lugn, glad. Men han är så svag nu, förut brydde han sig inte om andra ett dugg, iallafall inte såhär.

Jimin suckar och undviker att se på den äldre killen. De ligger fortfarande nära varandra men Jimin väljer att inte flytta på sig. Atmosfären kanske inte är så stel, men för den yngre killen känns det mycket ... konstigt. Dock kanske han bara är orolig. Nervös och orolig. Han vill inte bli lämnad av den Yoongi. Han vill inte att den mörkhåriga kommer att lämna honom på grund av deras föräldrar.
"Kan ... kan vi låtsas som att vi inte är bröder?" Jimins röst låter svag, alldeles för svag och han hatar det. Det var inte ens meningen att den skulle låta så dåligt, det bara kom ut så. Kanske förstod hans hjärna hur dum fråga det var och fick den att låta likadant när den kom ut ur munnen. Iallafall fick han säga det, och även om det är väldigt dumt var den ändå det bästa alternativet hittills. Förhoppningsvis tycker Yoongi samma sak också.

Låtsas som att de inte är bröder? Yoongi vet inte om han skulle klara av det, och han vet inte vad han ska ge Jimin för svar heller. Därför ligger han där i tystnad, ännu en gång. Alldeles patetiskt.
"Jag vet inte Jimin.." mumlar han och drar händerna för ansiktet. "Jag vill verkligen inte göra slut på det vi har.. men jag vet att du blir sårad varje gång du behöver ljuga för din mamma." berättar Yoongi och sluter sina trötta ögon. Han vet inte heller om han borde prata med Jimin om det här, eller om han borde bestämma själv. Men en sak som han vet är att Jimin måste vara med och bestämma det, Yoongi skulle aldrig kunna leva med det annars.

Jimin biter i sin underläpp, blinkar snabbt några gånger medan hans näsa snabbt sticker till. Han hade hoppats att det inte var tydligt, att han kunde gömma det. Och om Yoongi märker att han blir påverkad av att ljuga för sin mor, märker defenitivt hon det också. Good job there, Jimin. Den blonda tar ett djupt, skakigt andetag. Åter igen känner han hur ögonen vattnas, men lika snabbt blinkar han bort dem igen.
"Vad ska vi göra då? Antingen får vi väl försöka att inte tänka på att vi i princip är bröder, eller så får vi …-" han stannar nästan direkt, vill inte fortsätta meningen. Varför kan inte den äldre bara hålla med om att de kan låtsas som att de inte är bröder, så att de fortfarande kan vara tillsammans utan att deras föräldrar behöver veta. Varför behöver han tänka på det så mycket? Varför måste han bry sig om Jimins känslor, kan han inte bara vara som alla andra och bara skita i dem för det skulle vara så mycket enklare. Den blonda killen tar ett djupt andetag igen, som får hans huvud att dunka så hårt att det känns som att hjärnan ska explodera.
"… eller så är väl det enda alternativet att vi gör slut."

Med den meningen vänder sig den yngre killen om, så att han ligger med ryggen mot den äldres kropp, och drar huvudkudden på sängen mot sig. Han tar ett djupt andetag, och ett till och ett till. Allt för att inte börja gråta men han misslyckas totalt när små tysta tårar rinner ner för hans kinder och blöter ner kudden. Han vill inte detta, han vill försöka vara stark och klara av sånt här men när till och med Yoongi, som han inte ens känt så länge, ser igenom honom. Hur ska han då kunna ljuga för sin mamma? Och hur länge isåfall, kommer det ta innan hon börjar ifrågasätta saker? Jimin försöker vara så tyst som möjligt, även om Yoongi antagligen kommer förstå att han gråter iallafall. Han behöver inte vara så högljudd att det lockar in föräldrarna men det kanske händer ändå. Han verkar inte vara så bra på att dölja sina känslor.

När Yoongi ser förändringen i den yngres ansikte, så ångrar han sig tvärt. Helvete, han vill absolut inte att Jimin ska gråta, inte alls. Yoongi vänder sig om, så att hans ansikte möter Jimins sött doftande hår. Utan att riktigt tänka på det läger han en arm runt den blondas midja, och låter sitt ansikte falla mot Jimins nacke. Han lämnar en liten puss på den lena huden medan hans hand tar tag i Jimins mindre, och håller den mot den yngres bröstkorg.
"Jag skulle aldrig vilja göra slut med dig Jiminie.." viskar han medan hans tumme stryker hans hand. "Jag älskar dig alldeles för mycket för det.. vilket är så själviskt. Men jag älskar dig också alldeles för att kunna leva med faktumet att du dömer dig själv varje gång du tittar på din mamma.."

Jimins andetag blir först lugna när han känner den äldres arm runt sin midja, och andetagen mot sin nacke. Men direkt när Yoongi avslutat sin mening blir hans andetag lika stressade igen. Han vill inte att deras förhållande ska vara så komplicerat för att han är en dålig son. Jimin försöker inte ens dölja hans stressade andetag eller brustna röst, han orkar inte det just nu.
"Vad ska vi göra då?" Han nämner ingenting om det Yoongi sa om hans mamma, antagligen för att försöka dölja för sig själv att han mår så dåligt av att se på henne. Så länge inte han ser något problem med det, så finns det ju inte. Typ iallafall … Yoongi ser ju det men det behöver ju inte betyda att det är sant, eller hur? Den blonda biter tag i sin läpp igen, trycker till hårt. Han har till och med börjat ljuga för sig själv, och han är orolig över att det kommer bli mycket värre ju längre tid det går. Och egentligen borde han vara rädd för sig själv, för sin hjärna, men samtidigt är han inte det även om varje liten atom i hans kropp skriker på honom att försöka göra sig normal igen. För detta är inte normala Jimin. Men egentligen, hur mycket 'Normala Jimin' har han varit sen han träffade Yoongi?

Yoongi ler lite för sig själv, medan han fortsätter att teckna små mönster över Jimins arm.
"Vi kanske inte måste bestämma det nu," berättar han och blåser försiktigt mot den yngres blonda lockar. "Om du har lust att berätta för våra föräldrar, så gör vi det. Om du har lust att hålla det här en hemlighet ett tag till, så gör vi det.. jag vill bara vara med dig, och att du ska må bra." Yoongi gosar in sitt ansikte djupare mot Jimins nacke. "Jag har alltid hatat klichéer och cheesy movies, men du får mig att vilja säga allt de säger i romantiska filmer, Jiminie."

Jimin nickar åt den äldres ord, tar ett djupt andetag för att lugna ner sig. Egentligen vet inte den blonda varför han reagerade så stort på det, det var inte meningen att börja gråta. Dessutom förstår han ju varför den äldre sa vad han gjorde, de borde faktiskt fundera över vad de ska göra. De kommer ju inte kunna dölja detta för all framtid. Det är ändå ett problem dock, för sextonåringen vill både själv kunna vara lycklig och att hans mamma ska kunna vara lycklig. Han skulle aldrig vela att hon blir som efter hans far låg med någon annan men samtidigt är Jimin för självisk för att vela avsluta det han har med Yoongi. Hellre att de döljer det för föräldrarna än att berätta något. Det dem inte vet lider de ju inte av.

Den lilla killen sluter sina ögon och lägger sin arm över den Yoongi har runt hans midja, flätar ihop deras fingrar och fortsätter att försöka andas så lugnt som han gjorde tidigare.
"Vad är det du vill säga?" En rodnad sprider sig över kinderna på honom när han säger meningen. Inte på ett hånfullt eller elakt sätt utan bara i någon form av nyfikenhet. Sextonåringen kan ju gissa vad den svarthåriga menar men han vill höra det från artonåringen själv. Inte från sin egen hjärna. Han vill att det ska vara den äldres ord och inte sina egna, han vill veta exakt vad Yoongi vill säga till Jimin. Ingenting ska döljas, han vill veta allt. Exakt allt om vad den äldre tycker om honom.

Yoongi känner hur hans kinder hettar till när frågan ställs. Han vet inte direkt varför han lät allt det där sippra ur hans mun, men nu finns det ingen återvändo. Han gömmer sitt ansikte mot Jimins nacke och sluter sina ögonlock ännu en gång.
"Det jag vill säga är att jag älskar sig," mumlar han och tystnar till en liten stund. "Och jag vill inte ge upp på oss heller." fortsätter han och drar in lukten av den yngres fräscha balsam, han har alltid gillat den. Det är andra gången Yoongi berättar för Jimin att han älskar honom, och han hoppas innerligt att det inte kommer sluta som förra gången, han tänker inte fega ur och sticka ifrån Jimin nu.