Lupple Och SagaG

- nej det är inget, sa hon och tog bort sin hand ur hans.

John studerade henne, han trodde inte ett ögonblick på det hon sa.
" Om du säger så. " Sa han och tog hennes hand igen och började gå mot skolan med henne.
" Anyway, jag volonterade för att vara din personliga livvakt och din nya bästa vän under denna sjukdomstid." Sa han leendes.

Hon nickade bara för att vissa att hon lyssnade. Hon gillade inte att ljuga.

Han skakade på huvudet. " Du vet att Joshuas farbror tänker anmäla Oskar." Sa han lugnt. "Vi alla tänker vittna. " Fortsatte han. Detta var inte alls sant men det kanske skulle få henne att berätta vad hon än dolde.

- bra, sa hon.
Hon var välldigt nervös.
- kom vi skyndar oss sa hon.

Han nickade sakta. Suckade. "Vi har inget bevis dock, jag menar han är ju helt läkt nu." Sa han lite sorgset och fortsatte gå med henne.

- ok, sa hon.
Hon var välldigt tyst rösten av dagen.
Och ibland fick hon sms från okända kontackter och ibland från Oskar.
Men hon såg till att ingen såg det när hon kollade sina sms.

John försökte förstå, han hade bara sett henne ganska intresserad av mobilen idag. Men inte fått någonting förklarat.

Hon fick sms som du är feg, du är ful, vi kommer slå dig gul och blå och massa likadan de.

Vid slutet av dagen fick John nog, han ryckte åt sig hennes mobil och tog sig in på den och kollade igenom den.
Det tog honom ganska lång tid att hitta till meddelandena men när han väl gjorde det så skakade han på huvudet.
" Detta är hot. Följ med till polisen eller så visar jag dem för dina föräldrar, kanske Joshua. Kanske alla av dem." Sa John och såg på henne med sorgsen blick.