[PRS] Step brothers

Med stora ögon sätter Edward sig upp, likt den lilla örn han är. Händerna är fortfarande placerade på den vältränade överkroppen under honom, men ändå..
"De hade inte vadå?" frågar han bestämt och blänger på Derek med brinnande ögonkontakt. Dags att få ut sanningen, det är han duktig på. Ibland behöver han vara hårdhänt, ibland kan han bara höja lite på ögonbrynen så får han det han vill. "Alla de jag radade upp är riktiga jävlar på att sjunga, vackra.. tja beror ju på vad man har för smak." påpekar han och slingrar armarna om Derek bara för att gosa ner ansiktet vid hans nacke och krama om honom hårt. En djup rodnad stiger över kinderna, inte någon söt liten rosa rodnad, utan tomatröda. Rodnaden stryker sig över de plumpa kinderna, innan han gnager sig i underläppen. Han uppskattar verkligen Dereks ord, men en del av honom svider till av bara tanken. Kommer deras relation att hålla så länge? Edward bestämmer kyssen, och ler tacksamt mot den andre med glädje riktigt gnistrande från ögonen. "Jag gillar när du är klyschig. Jag ska försöka att inte bli en likadan tråkmåns som pappa dock.."

Derek fnittrar till - gud, att han fortsätter? det är ju seriöst pinsamt och han hoppas att Eddie och hans vänner aldrig kommer överens för det skulle bli olidigt om de såg honom såhär blushy mushy- och skakar på huvudet.
"Säger inte. Väldigt olämpligt. Har ingenting med deras fantastiska begåvning eller nåt sånt att göra. Du vill inte veta." Derek låter huvudet sjunka djupare i kudden och han sluter ögonen halvt, så att han kikar upp på Eddie (vars kinder har fått en alarmerande röd färg) mellan ögonfransarna, låter sig själv beundra killen ovanpå honom i några sekunder innan han öppnar munnen igen.
"Om du säger det så."

Jösses, allt fnittrande som for ur Derek får sjuttonåringen att tro att Tony kanske spetsat hans vatten under middagen.
"Men jo, jag vill veta!" gnäller Edward med putande underläpp och klamrar fast sig tätt intill den jämnårige. Nej, kanske han inte vill det, men nu blir han ju nyfiken. Vad kan det vara som Derek inte vill berätta om de uppradade artisterna. De chokladbruna ögonen vilar på den andre, granskar honom hänfört. Varför är Derek så snygg för? Och så snäll.. Eddie gnager sig om underläppen innan han pressar sina läppar mot den andres i en lugn kyss. Det här kan han definitivt vänja sig vid.

"Nej, det vill du inte", svarar Derek med släpig röst. "Såvida du inte vill veta varenda detalj om mina fantasier om Harry Styles..." Han fnittrar till igen (okej, det räcker nu), drar sina fingrar genom Eddies svallande hår. "Skojade bara, hjärtat." Derek ler mot Eddie, studerar honom ömt. Om deras tid tillsammans tar slut snabbare än han räknat med är han noga med att memorera varenda detalj; nyckelbenen, den släta hyn, de mörka ögonen.. av alla Eddies bemärkande, vackra drag, måste Dereks vara ögonen. Han hade kunnat spendera dagar med att bara drunkna i dem. kanske kan han till och med måla dem? eller nej, förresten, det skulle inte göra Eddie värdig.
Hans blick vilar sedan mot de röda, fylliga läpparna som han kysst så många gånger. De gångerna är ändå inte tillräckliga på långa vägar, och han drar ner Eddie så att deras läppar möts än en gång.

De stora, söta ögonen förlorar sin skrikande snällhet över Dereks nästa ord. Fantasier om Harry Styles? Edwards ögon glider tvekande från den jämnårige, osäker på vad han ska svara på det. Kanske Derek bara skojat, men även om han inte gjort det borde Edward inte ta det så hårt. Nästintill alla har fantiserat om någon, eller några, i sina dagar. Det är helt enkelt det normala, och Eddie själv har ju också gjort det...
"Du har rätt, jag vill faktiskt inte veta varenda detalj om dina fantasier om honom," mumlar han och möter de ljusblåa ögonen igen med ett litet leende. "Precis som du inte vill veta om mina." Försiktigt knäpper han sitt lilla finger mot den jämnåriges panna innan han placerar händerna mot hans kinder. Deras läppar möter varandra än en gång, den här gången ser han däremot till att hålla den längre.

Sättet Eddie kysser Derek på får hans själ att lämna kroppen och flyta upp till den sjunde himlen. Han klänger sig fast i Eddie som om den mindre killen vore hans livlina, som om att kyssa honom vore hans enda syrekälla.
När Derek sedan måste bryta sig loss vilar hans läppar nästan mot Eddies, och de nuddar den andres när han pratar.
"Han är ersatt nu", mumlar han, drar på munnen innan han låter sina läppar möta Eddies igen. De kysser varandra sådär passionerat igen, länge, och innan han vet ordet av det har Eddie ett lilarött märke på halsen.
Med kinderna blossande röda låter Derek sig sedan sjunka ner i madrassen, korsar armarna och ler sådär löjligt och stort mot Eddie.
"Vi borde kanske sova nu, eh?"

Edward skulle ljuga om han sa att han inte känner sig lättad, för det är han. Minst sagt. Det gläder honom att Derek inte ligger och tänker på sin favoritartist när de ligger sådär tätt intill.
"Bra," konstaterar han med ett svagt litet leende innan han besvarar den brinnande, älskvärda kyssen. Tänka sig att deras föräldrar är bara några meter ifrån dem, och ändå håller de på såhär. Dumdristigt? Bara lite, kanske. Men de är tonåringar som styrs av krävande hormoner, så kan man förvänta sig något annat? Nej, är det rätta svaret. Och Eddie har inte direkt någonting emot det alls. En brinnande rodnad stiger över kinderna ner över halsen, där Derek nu gjort ett rätt så synligt märke. De mörka ögonen glider in i den andres blå, innan han nickar blygt. Jösses, Derek är den enda som kan få honom att bete sig på det viset. "Hmh, okejdå.." Dock lämnar han ett eget litet märke vid Dereks nyckelben, innan han glider ner och lutar huvudet mot den muskulösa bröstkorgen.

Derek låter sin blick glida över Eddies ansikte än en gång. De mörka ögonen är slutna och på de röda, rätt svullna läpparna (Derek skäms inte över att vara anledningen till det), de välskulpturerade ansiktsdragen. Derek är överväldigad av allt han känner, som kraschar ner på honom, allt på en gång, helt plötsligt bara. Han blir rädd; rädd för att Eddie inte känner samma som honom, att allt bara kommer gå upp i rök. Men han är lycklig och så jävla kär.
Med den tanken sluter han ögonen, vaggas till sömns av Eddies hjärtslag mot hans egna.

Den där sista blicken som Derek ger honom får hjärtat att brinna hos Edward, får det att dunka hårt som att han gjort ett långt konditionspass. Vilket han nästan har, med tanke på hur de två sjuttonåringarna hållit på.. Eddie får lust att fnissa för sig själv medan han biter sig i underläppen, som nu är alldeles röd och svullen. Förhoppningsvis försvinner det till dagen därpå. Eller ja, det är bäst för Derek iallafall, annars kommer han bli nerbrottad.
"Godnatt," viskar han när han ser hur den andre sluter sina ögonlock, och lämnar en puss på hans kind. Därefter klamrar han sig än en gång fast med slutna ögonlock och ett nöjt leende på läpparna, innan han somnar lika kvickt som han brukar vakna.

Derek vaknar av att hans ansikte badar i solljus. Insidan av ögonlocken har färgats röd och han kisar när ljusstrålarna träffar hans ögon. Tydligen glömde han dra ner rullgardinen igår, vilket i och för sig inte är så konstigt. Tanken får honom att le för sig själv, innan han så försiktigt som möjligt nystar bort Eddies ben och armar som slingrat sig runt honom. När han tillsist anser sig vara fri, rullar han ut ur sängen och ner på golvet, tassar tyst bort till toaletten mittemot. Om Eddie vaknat vet han inte, men det kanske vore dags. Klockan är kvart över sju, måndag morgon; och han har ingen aning om när Eddie börjar, men själv börjar han först klockan tio, men han är en morgonperson (överraskande nog).
Ansiktet som möter honom i spegeln ser väl utvilat ut, kinderna är rosiga när han sköljer dem före han utför sina vanliga morgonrutiner (håret, smörja in ansiktet, you name it). Innan han går ut ur toaletten kastar han en blick mot nyckelbenet. Ett ilsket, lilarött märke skiljer sig från resten av hans hud. Med ett stort leende går han tillbaka till sitt rum för att se om Eddie vaknat till liv under hans absens.