Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin nickar och ser ner på sin mat, tusen frågor i hans huvud. Han vill inte göra dåligt intryck på någon, det kanske förstör för Mr. Min. Han har dock inga finkläder med sig, alls, och han kommer knappt att kommunicera med någon. Adderat på det kommer Jimin att vara ett vrak om han inte kommer få vara nära Yoongi, vilket också kan bli fel om han kommer råka vara för nära. Den blonda killen tar ett djupt andetag, han förstår verkligen inte varför han är så nervös. Han har inget problem med många människor på samma plats, herregud han har ju följt med Yoongi till UG och han går i skolan varje dag, men det är bara något med den här festen som känns fel. Men vad vet han ... Han kanske bara inbillar sig känslan, som vanligt brukar han tänka för mycket. Det kommer säkert att gå bra, bara han hinner lugna ner sig innan de åker vilket förhoppningsvis är om några timmar. Annars är han verkligen körd.

Yoongi harklar sig lite innan han tar en klunk av den svala mjölken han hällt upp i sitt glas.
"Jag har inga finkläder med mig," berättar han och antar att det lite är det Jimin också tänker på. Ärligt talat så skulle han nog hata att gå på en fest över huvud taget, UG är en helt annat story. Där kan han vara sig själv. På hans fars fester måste han ge ifrån sig ett bra första intryck, det spelar ingen roll vem det är han pratar med.
"Oroa er inte för det, en jobbar kompis har tagit sig tiden till att hjälpa mig med det," ler hans pappa och sträcker på sig. "Ni kan byta om där."

Den blonda killen lyssnar med ena örat, hör ändå att det finns finkläder för dem tack och lov. Han ser ner mot bordet, andas ut. Tar en tugga av maten, vill inte kolla upp. Han slutade vara orolig om festen för flera minuter sen men nu har stressen gått över till en annan sorts oro. Han sitter mittemot sin mor, vet att om han kollar upp nu kommer han att möta hennes ögon. Men så länge hon tror att det är för att han är nervös för att gå på festen är det lugnt. För hans skäms. Han skäms så mycket över att han lät sina känslor ta över även om han vet att han inte får. Tänk om hans mor får reda på det ... Hur ska hans ens kunna förklara det, hur kär han är i Yoongi när han dessutom visste att deras föräldrar var tillsammans.

Jimin äter snabbt upp maten innan han ser upp på Mr. Min, undviker aktivt att inte möta sin mammas ögon.
"Vilken tid ska vi åka dit?" frågar han och tvingar på sig ett leende, han vet att hans mor skulle vela det. Att han är glad i deras nya familj. Han kan ju iallafall försöka göra henne glad, det känns lite bättre då.

Yoongi granskar den yngres nervösa ansikte, det stör honom att han inte vet varför Jimin beter sig som han gör. Visst, om Yoongi hade ett hjärta skulle han nog ha varit lika besviken på sig själv. Han skulle antagligen inte ha kunnat titta på sin far alls. Men, på grund av sin medicin så har han inte den oron. Jo, antagligen är det deras relation som gör Jimin nervös. Festen är inte ett sådant stort problem. Men vad vet Yoongi.

"Vid fyra," hör han sin pappa förklara, vilket låter den mörkhåriga att vända sin uppmärksamhet mot sin pappa med höjda ögonbryn. "Vi behöver åka vid halv tre ungefär," fortsätter han, vilket svarar på artonåringens fråga.

Jimin nickar, dricker upp sin juice och väntar på att han ska få lov att lämna matbordet. Hans mor ser att han är klar men den blonda blir ändå förvånad när han inte hör henne berätta att han får gå.
"Är du trött, Jimin?" Han tvingar sig själv att möta hennes blick, se in i hennes ögon. Han förstör hennes lycka. Hans mor vet inte det men hennes sextonåriga son förstör hennes chans att vara lycklig. Och han borde förstå att han inte ska det, att han måste bryta saker med Yoongi även om det lyckats bli seriöst mellan dem under de senaste dagarna men den blonda killen är alldeles för självisk för att göra det. Han vet själv att han aldrig skulle bryta saker med den äldre killen, även om det skulle betyda att hans mamma skulle bli lyckligare.
"Ja, lite. Men det blir säkert bättre sen", säger han och ler mot sin mamma, tvingar på ett litet leende. "Vi har ju inte varit vakna så länge." Han blir nästan arg på sig själv för att han ljuger så mycket, hans mamma förtjänade inte detta. Men vad finns det att göra ... Ska han redan förstöra saker spelar det väl ingen roll hur mycket han förstör, eller hur?

Yoongi vet inte direkt om de vuxna känner det. Men han känner helt klart den stela atmosfären, och han kan bara läsa av den ännu mer när Jimin får ögonkontakt med sin mamma. Han borde inte göra det här. Han borde inte påbörja en relation med den yngre, inte när han vet hur dåligt Jimin mår på grund av den. Visst kanske inte Jimin pratar om det med honom, men han ser det, han ser hur han avskyr tanken på att såra sin mamma. Och egentligen vill inte Yoongi vara orsaken till det.
Han har helt klart satt sig själv i en hemsk position, han är helt klart kär i Jimin. Men vad kan han göra? Om han försöker att hålla sig borta från Jimin så kommer han att såra honom, men Jimin kommer bli sårad vad som än händer. Yoongi vill inte tänka på det, men framtiden ser inte ljus ut. Om deras föräldrar flyttar ihop, vilket verkar vara fallet, eller om de gifter sig, så kommer deras förhållande gå i tusen bitar. De två killarna skulle aldrig kunna flytta ihop, de skulle aldrig kunna leva resten ut av sina liv med att ljuga för sina föräldrar. Om de skulle vilja ha en familj tillsammans, skulle de aldrig kunna gömma det för deras föräldrar. Och om de nu berättar vad de känner för varandra för deras föräldrar, så kommer deras föräldrar antagligen att ta slut på det de har. De kommer antagligen att bli ledsna, båda två, ännu en gång. Och Yoongi och Jimin kommer inte kunna fortsätta på sitt förhållande, då heller. Yoongi granskar Jimins profil och knyter ihop sina veniga händer till nävar under bordet. Han har ingen aning om vad han ska göra, han är äldst, det är han som borde ta ansvar för det här. Men hur fan ska det gå till? Han sitter i klistret.

Jimin vänder undan blicken, ser ner på bordet. Räknar nästan brödsmulorna, om han skulle kunna koncentrera sig på att räkna dem. Det är inte riktigt en pinsam tystnad, det kunde varit mycket värre men det är ändå väldigt stelt mellan de två familjerna. Men deras föräldrar verkar inte tänka på det, då de redan har en konversation om något annat. Jimin biter i sin läpp, tar ett djupt andetag innan hans mor säger att han får lov att lämna bordet. Han nickar, reser sig upp och bugar för de äldre föräldrarna.
"Tack för maten", säger den blonda kille och tar upp sin disk, lägger den på diskbänken innan han går till de två killarnas rum. Direkt när han stänger dörren tar han ett djupt andetag, som det känns som han hållit inne sen han satte sig vid matbordet. Lyckan som han kände imorse med Yoongi är nästan helt borta men det känns ändå bättre att vara här än att sitta hos sin mamma. Sextonåringen suckar, sluter sina ögon och låter dem vara stängda i ett tag innan han öppnar dem och går mot sin resväska. Hans händer rör sig över packningen, hittar en vit t-shirt och ett par svarta jeans. Han hoppas att han kan ha på sig det på festen, även om de kommer att byta kläder. De kanske dömer Jimin över vad han har på sig innan de nya kläderna. Han tar ett djupt andetag, de kan ju inte döma honom över vad han har på sig först ... De är ju på semester, han kommer ju inte ha på sig något fancy då. Han sätter sig på sängen, lägger händerna i varandra och pillar på sina nagelband. Försöker tänka på hur dagen kommer att bli och hur den redan har varit. En djup suck lämnar den blondas mun, han vill bara att Yoongi ska komma in till deras rum. Han behöver bara en kram från den äldre, behöver bara lugnas ner. Och han vet att Yoongi kan göra det. Just nu behöver bara Jimin närheten från den mörkhårige killen, det är allt han ber om.

Yoongi följer sextonåringen med blicken innan hans sakta slutar att pilla med maten. Han har ingen aptit längre, alls.
"Jag går också," säger han för att sedan ställa sig upp. Hans far verkar dock inte lägga större märke till det, då han nu är i en ny konversation med sin flickvän. Yoongi ställer sin disk på diskbänken innan han går mot killarnas rum för att få syn av en något stressad Jimin. Han sträcker på sig innan han slår sig ner bredvid den yngre killen. "Vad känner du?" frågar han och låter sin överkropp falla ner mot sängen, med benen ner från sängkanten. Yoongi vet ärligt talat inte hur det är han borde uppföra sig nu, borde han knäcka deras förhållande? Det kommer att knäcka både Jimin och Yoongi själv.

Jimin ser direkt upp när han hör att Yoongi kommer in i rummet, ser på honom när den äldre killen sätter sig bredvid honom. Han blir nästan för upptagen att följa varenda rörelse den äldre gör att han knappt hör frågan den mörkhåriga ställer. Den blonda killen biter i sin läpp, tillåter sig själv att tänka i några sekunder innan han lägger sig bredvid den äldre killen. Nära, så nära att sextonåringen kan känna doften från Yoongis kropp. Med ens lugnar det ner honom, får honom att inte känna samma stress längre. Visst, han känner sig fortfarande som en hemsk son med festproblemet blir inte lika stort längre. Han får lust att skratta, varför blev han så stressad över det? Så allvarligt var det ju inte, det är ju bara en fest.

Den blonda killen tar ett djupt andetag igen, andas in den äldres doft innan han känner sig redo att svara. Egentligen tog det inte en så lång tid, tre minuter på sin höjd, att gå från helstressad till lugnare. Men han vet inte vad han ska svara på frågan, vad känner han? Han känner så mycket, bara under den senaste timmen har han känt så mycket att han inte ens vet vart han ska börja. För mycket, han känner för mycket. Men Jimin vet att han inte ska säga det, han har lärt sig en sak över att leva med sin mamma under skilsmässan. Att inte låta andra ta över hans problem, speciellt inte om de själv har mycket att tänka på. Han vill inte göra det värre för någon annan.
"Jag är lite nervös för senare ... festen." Sextonåringen tar ett djupt andetag, bestämde sig för att berätta om det minsta och närmsta problemet han har tänkt på. Det som Yoongi löste genom att bara komma in i samma rum, så bara han är nära den äldre under kvällen kommer ju ingenting att gå fel och det kommer kännas bra hela kvällen. Han kommer inte behöva nudda honom eller något, han vill bara vara nära.

Yoongi granskar den yngres ansikte innan Jimin lägger sig ner bredvid honom. Det får den äldre att vända sin blick upp till taket.
"Du har ingenting att vara nervös för.. jag har varit på dem där förut, pappa vet hur mycket jag hatar att socialisera mig," berättar han lugnt med händerna bakom huvudet. Ärligt talat, så är Yoongi nervös. Inte på grund av festen, utan faktumet att han måste fråga Jimin en helt annan fråga. Han vet att han måste göra rätt, men han vill inte såra den yngre på något sätt. "Men du vet att festen inte är det jag syftar på, eller hur?" Yoongi låter en enkel suck slippa ur hans mun medan han låter sina ögonlock stängas. "Jag menar, vad känner du för våra föräldrar?"