rollspelare & wolfy prs

Då dörren till Estelles kammare öppnades höjde han på ögonbrynen då det var Jacob som stegade ut. Hade han vetat det, han borde ha frågat tjänaren om vem som hållit prinsessan sällskap egentligen, hade han definitivt knackat på tidigare. Nico harklade sig lätt innan han nickade åt tjänaren att knacka på innan han klev in i rummet.
"Var hans närvaro så ansträngande?" frågade han och nickade med ett leende åt hennes vinglas.

Estelle vände sig om och öppnade munnen för att ropa efter vakterna, trodde att det var Jacob igen men log svagt när hon såg att det bara var prinsen. Hon suckade lågt och nickade lite.
"Han är så... Envis." förklarade hon och hällde upp vin till de båda. Hon räckte över bägaren till honom med ett litet leende på läpparna.

”Skam den som ger sig.” Han tog emot bägaren med en liten nick och satte sig ner på en av stolarna, vilade tankfullt blicken på henne en stund under tystnad. ”Angående tidigare.. jag hoppas jag inte gjorde dig obekväm med min tystnad. Jag visste bara inte vad jag skulle säga.” Det gjorde han fortfarande inte men det kändes bäst att vara ärlig om situationen.

"Nej jag bara... Jag visste inte vad jag skulle säga, eller göra för den delen. Det känns bara konstigt att han ska dö." sade hon ärligt och kollade på honom med ett litet leende. Hon drack lite av sitt vin innan hon satte sig ner på soffan.

”Det måste vara en obehaglig tanke att leva med.” Nico skakade lite på huvudet, fick glädjas över att han än så länge inte hade ett hum om när han skulle dö. Det kunde ju utan förvarning ske vilken dag som helst. Men man levde ju inte livet fullt ut om det var något man gick runt och oroade sig för konstant.

Estelle nickade lite och log smått innan hon såg sig omkring i rummet. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga längre, hon övervägde att säga att Jacob befunnit sig i hennes kammare några sekunder innan han knackat på men hon orkade inte ens tänka på Jacobs önsketänk.
"Vad har du gjort idag?" Undrade hon istället och log mot honom.

"Ingenting intressant värt att nämnas." Nico ryckte på axlarna. Det var ju faktiskt sanningen. Världen skulle inte falla samman om han lät bli att nämna att han skickat iväg ett brev åt sin mor, det var ju bara för att försäkra kvinnan om att han fortfarande var vid liv och hade det väldigt trevligt tillsammans med Estelle. Visserligen hade han använt sig av andra ord i brevet eftersom han inte riktigt ville framstå som alldeles för ivrig. "Vad ska vi hitta på nu?"

Estelle nickade lite och granskade honom noggrant, han var otroligt vacker att se på. Hon log svagt och vände bort blicken mot fönstret istället.
"Jag vet inte riktigt, är det något speciellt du känner för? Min far har envisats med att ha en tillställning för oss men det är närmre kvällen." log hon och kollade på honom.

”En tillställning säger du?” Av någon anledning gjorde det honom nervös. Fester hade då aldrig påverkat honom på det här sättet förut men nu var han inte på hemmaplan. Att han kände sig på det här sättet gjorde honom arg. En kronprins skulle inte vara nervös. Åh, vad skulle hans kära far säga om han såg honom nu?

"Mhm, alla med titel i Skottland kommer att närvara för att se sin käraste prinsessa och hennes fästman." sade Estelle och ryckte på axlarna, kunde inte riktigt säga att hon var glad över det men det hade kunnat vara värre.