Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin tar försiktigt en av Yoongis händer, den han inte har i den blondas hår, och kramar lätt om den medan den äldre svarar sin pappa.
"Om tio minuter, ungefär." Mr. Min berättar när frukosten är klar, och sextonåringen biter i sin läpp. Han hade gärna hoppats på lite mer tid med Yoongi, även om de har legat i sängen i minst trettio minuter tycker inte Jimin att det är nog. Han vill fortsätta mysa, gosa sig in hos den äldres varma kropp, känna läpparna mot varandra ... Inte träffa sin mamma och behöva låtsas som att han inte är helt förälskad i hennes pojkväns son. Den blonda, lilla killen ger ifrån sig en lätt suck och flyttar sig närmare Yoongi igen. Vill ge honom en sista kram, han vet inte hur lång tid det tar tills de är ensamma. Han behöver bara den sista värmen, extra lång så att han klarar av resten av dagen.

Yoongi nickar enkelt för sig själv när hans far berättar att frukosten är redo om tio minuter, alldeles för lite tid. Den äldre killen har ingen lust att gå upp ur värmen och tryggheten, han vill bara stanna där för evigt. Men det kan han ju inte.
"Okej.. vi kommer om tio minuter," svarar han innan han drar Jimin närmare sig ännu en gång, medan han hör hur hans pappas rör sig tillbaka till köket. Yoongi låter sin näsa nudda den yngres, innan han ger honom en enkel kyss på munnen. Om han kommer klara av att inte få hålla om den yngre på hela dagen, vet han inte än.

En rosa färg sprider sig över den blondas kinder efter att Yoongi kysser hans läppar, men han gömmer inte sig utan fortsätter att se på den äldre killen. Utan att tänka på att han kan vara klängig, lägger han ena benet över Yoongi igen, och suckar. De har inte så mycket tid kvar, Jimin vill inte riktigt släppa taget. Är inte riktigt redo för det heller, därför försöker han ta vara på de sista minuterna. Den blonda killen andas in Yoongis doft samtidigt som han kramar om den mörkhåriga. Även om de har sovit tätt intill varandra och antagligen svettats mycket under natten luktar han ändå gott. Jimin gillar den äldres doft, det får honom att känna sig trygg, även om artonåringen egentligen bara skulle behöva se på honom och få honom att känna sig trygg. Det är något, som får Jimin att känna sig trygg tillsammans med killen bredvid. Han förstår inte riktigt, hur någon han bara känt i några veckor kan få honom att känna såhär men han försöker inte kämpa emot det längre. Han gillar tryggheten som Yoongi får honom att känna, och nu vet han inte hur mycket han kommer att klara utan att kunna känna den på samma sätt. Dock hoppas han att deras föräldrar måste göra något själva idag, så att han och Yoongi kan få vara lite mer ensamma.

Yoongi sluter sina ögon medan han håller Jimin intill sig. Det är så tyst i stugan, han kan bara höra svaga röster från föräldrarna i köket, men inte ens dem är inte särskilt klara. Yoongi känner hur deras andetag följer varandra, som att de är en enda person, samma person.

De ligger där i tystnad i tio minuter, tills ännu en knackning fyller den mörkhårigas öron. Yoongi slutar att pilla med den yngres små fingrar och ser upp mot dörren, som inte öppnas nu heller. Som tur är.
"Killar, frukosten är klar!" hör han sin pappa säga och Yoongi släpper sakta och motvilligt taget om Jimin. "Kom och ät~"

Jimin ligger mot Yoongis kropp, ingen av dem säger något utan de två killarna ligger i hel tystnad. Inte för att Jimin klagar, han tycker det är mysigt. Och han får tid att förbereda sig tills innan de ska gå ut.

Efter lite mer än tio minuter knackar någon på dörren igen, och Jimin hör sin blivande styvfars röst berätta att maten är klar. Mr. Mins son släpper långsamt taget om Jimin, som försiktigt rör sig bort från den äldre. Han reser sig upp, rodnar lätt när han inser att han fortfarande har gårdagens kläder på sig men tänker bort det när han ser att den äldre killen står mittemot honom, går mot dörren.
"Vänta ...", mumlar Jimin lågt och ställer sig bakom den äldre, tar hans hand och vänder honom så att de står mittemot varandra. "Kan du ... ehm, kyssa mig? Innan vi går ut." Den blonda killen biter i sin läpp medan han ser in i Yoongis mörka ögon, och utan att märka det blir greppet om den äldres hand lite hårdare.

Yoongi låter sin blick åka från Jimins ögon till hans hand runt sin handled. Han håller den hårt, men det gör inte ont, snarare tvärtom.. Yoongi låter sina läppar dras ut till ett leende när han ser på den yngre, och drar honom till sig. Han har inga problem med att kyssa Jimin, inga alls faktiskt. Handen som är fri från den blondas grepp låter han vila vid hans midja medan han ser in i Jimins ögon.
"Du vet, du får också kyssa mig när du vill," viskar han enkelt innan han låter sina läppar möta Jimins ännu en gång med sina ögon slutna.

Jimin ser på Yoongi, låter tänderna släppa underläppen när han märker leendet på den äldres läppar. Den blonda killen flätar ihop deras fingrar efter att artonåringen hade dragit honom mot sig. Han rodnar lätt åt det den äldre säger innan han får känna de mjuka läpparna mot sina. När de sedan separerar igen kan inte Jimin låta bli att le men det blir snabbt mindre när han inser att de måste gå ut till köket. Sextonåringen släpper den äldres hand, går ur hans grepp och fortsätter till dörren. Han lägger handen på handtaget, tar ett djupt andetag och väntar tills rodnaden har lagt sig innan han öppnar den och går ut till köket där hans mor och Yoongis pappa sitter vid bordet, frukosten och två extra tallrikar är redan uppdukade.

Yoongi drar ut en ut av stolarna till sig själv och sätter sig ner vid matbordet. Ärligt talat så är han inte hungrig alls, men börjar sin macka som hans pappa lagt ett ägg på.
"Ska ni ut med båten idag?" hör den mörkhåriga sin pappa säga, vilket får Yoongi att se upp på honom. Han ser fräsch ut, med en turkos skjorta och svarta kostymbyxor, vilket får den artonåriga killen att rynka lite på näsan. Bland annat för att han själv aldrig skulle tänka sig att ha på sig en sån tröja, och för att om han känner sin pappa lika bra som han trott, så skulle inte han heller det. Plus så känns det som en ovanligt fin klädsel för en morgon, men vad vet Yoongi.
"Kanske," svarar han trött och sväljer. "Ska ni två någonstans?"
"Vi blev inbjudna på en fest, allihop," berättar han roat.

Jimin sätter sig ner bredvid Yoongi, låter sitt ena ben nudda hans samtidigt som den yngre gör iordning sin frukost. Han lyssnar på Yoongi och hans pappas konversation men öppnar inte öronen fören han hör att allihop skulle på fest. Han sätter hans juice i halsen, gör dock inga ljud när han ska svälja igen. Ingen verkade heller märka det, tack och lov.
"H-hos vem? När?" Jimin ser upp på Yoongis far, och sen sin mamma som han inte tänkt på är finklädd. Han undviker att bita sig i läppen, vill inte verka nervös. Egentligen vet han inte varför det känns så jobbigt över att behöva gå någonstans. Just nu känner han bara inte för det men förhoppningsvis känns det bättre när han inte är så chockad.

Yoongi sneglar mot den yngre, visst är han själv inte direkt taggad på att gå på någon fest med deras föräldrar, men Jimin verkar nervös.
"En jobbarkompis," förklarar hans pappa medan han bläddrar i tidningen. Yoongi rynkar ännu en gång på näsan medan han tar en ny tugga av mackan hans pappa fixat. "Han har blivit känd som Sydkoreas bästa åklagare, och nu har hans chef fixat en fest för hans ära. Ni kommer inte behöva göra något annat än att bara umgås," fortsätter han medan han låter sin blick glida över de två ungdomarna, för att sedan ta en slurp kaffe.