rollspelare & wolfy prs

Nicolas höjde en aning på ögonbrynen och vilade vaksamt sin blick på henne. Han hade ingen aning varför hon valt att komma till just honom. Det var en gest han uppskattade för det bevisade ju att hon kände förtroende för honom men det var samtidigt lite oväntat. Han hade inte trott att de kommit varandra så nära. Å andra sidan visste han heller inte riktigt vad han väntade sig om något alls. Han satt tyst, väntade på att hon skulle fortsätta, för han hade lite svårt att läsa av henne om hur hon egentligen kände över det hela.

Estelle visste inte riktigt hur hon skulle fortsätta och kände sig dum över att ens ha kommit till honom för att berätta det. Hon slog istället ihop sina händer och kollade på honom med ett litet leende på läpparna.
"Så med det sagt, vi lär nog vara tillbaka i Frankrike snart." sade hon och gick mot dörren igen.

Han rynkade på pannan då hon gick mot dörren, kände sig inte mycket klokare. Kanske hon hade ångrat sig att hon kommit till honom? Han fick ta upp det med henne senare vid ett lämpligare tillfälle. Han såg ingen anledning till att hålla henne tillbaka heller då han gärna ville skriva klart det där brevet så han slapp tänka mer på den saken och han trodde också att Estelle ville pratas vid med sin mor om diskussionen hon haft med sin far.

"Ses vid middagen." sade hon innan hon gick ut och stängde dörren efter sig. Hon gick till sin kammare och sjönk ner på soffan med ett suck. Hon drog handen över ansiktet och la sig ner efter en liten stund.

Då Estelle lämnat rummet satte han sig vid bordet igen för att skriva klart brevet, avslutade med sigillet. Med en suck lutade han sig bakåt mot stolens ryggstöd och drog händerna över ansiktet innan han reste sig upp. Han bad tjänaren som stod utanför hans dörr att skicka iväg brevet så fort som möjligt innan han stängde dörren efter sig igen.

Estelle satte sig upp ordentligt när dörren öppnades men kunde inte låta bli att sucka lite när hon såg vem som kom in. Hon spände sina käkar och granskade Jacob som tog sig friheten att gå in och sätta sig mittemot henne.

Efter en stund bestämde han sig för att lämna kammaren, vände blicken till den stängda dörren som ledde till Estelles rum. Han borde nog knacka på och se till att allt var okej mellan dem. Tjänaren som stod där utanför meddelade dock att hon inte var ensam så han avstod från att knacka på, intresserade sig för någonting i närheten istället för att vänta på att personen i fråga skulle lämna rummet.

Estelle suckade tyst och lyssnade på Jacob, det var det vanliga om att han fortfarande tänkte på henne och allt möjligt. Hon log svagt och kliade sig i nacken, tyckte att de kunde ta det lugnt. Hon kunde ju inte vara med Jacob, vare sig hon ville eller inte.

Han övervägde nästan att be tjänaren knacka på dörren och informera prinsessan om att han ville prata med henne, men bestämde sig ändå för att ge henne lite mer tid. Knackade han på så skulle det åtminstone bli fart på eftersom han var blivande kung och hela den ramsan och kunde ha något viktigt, men lite respekt kunde han visa.

Estelle suckade nöjt när Jacob äntligen lämnade hennes kammare. Hon hällde nästan direkt upp ett glas vin till sig själv som hon svepte i sig direkt, ville till Frankrike så fort som möjligt.