Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip kastade sig strax ut i trapetsen, började med sina volter. Han var stel i ryggen och hade fortfarande ont, men försökte strunta i det. Men det gick inte. Han kastade sig mot den andra, men ryggen protesterade och han lyckades inte sträcka sig tillräckligt - han missade den andra trapetsen och föll handlöst. Det gick som ett förskräckt rop genom publiken, och efter vad som för honom kändes som en evighet så slog han hårt i marken. Han skrek lätt till av smärtan som strålade överallt kändes det som, främst från ryggen och bröstkorgen som han slåtter i hårt. Han flämtade efter luft, hade tappat andan under slaget i marken och det kändes som om han nästan inte klarade det.

Flore skrek och ramlade av bollen när han föll intill henne och hon såg på honom , drog sig till honom och såg på honom.
"Philip?" Hon hostade och skrek.
"HJÄLP!"

Vincent kom efter någon minut med en bår och såg på Philip.
"Kan du höra mig?"

Philip hörde hur dem pratade med honom, men kunde inte riktigt urskilja orden. Han hostade till, vilket istället övergick till ett rop av smärta - hans ena lunga och revben kunde inte vara okej såsom det gjorde ont. Smärtan fick det nästan att svarta för ögonen, men märkte ändå hur han hostat upp blod. Den där lungan kunde verkligen inte vara okej.

Vincent drog fram en spruta och fyllde den med en genomskinlig vätska och log.
"Du kommer att somna men oroa dig inte." '
Han stack in sprutan och såg på Flore.
"Mår du bra?"

Flore nickade och hon grät tyst.

Philip grimaserade ännu av den starka smärtan, hans ena lunga hade åkt på en hel del stryk. De hade varit ömtåliga innan efter att ha blivit allvarligt skadade efter branden. Strax efter sprutan så förlorade han medvetandet helt, hade inte varit långt bort från att förlora det innan.

Philips mamma hade tagit sig dit så snabbt hon kunde efter fallet, sjuk av oro för sin son.
"Hur illa är det?", frågade hon oroligt Vincent. Han hade redan varit med om så mycket innan. Lungan var som sagt rätt illa däran och revbenet var antagligen brutet, ryggen var nog lite svårare att säga.

Lupe kom ut på sandplanen med en mikrofon och log stort-
"Mina ärade gäster på grund av förhinder tar vi en paus med ponyridning för dom små och dylikt utanför. Så om i är så snälla och följer med mina ärade clowner så kommer vi ropa in när allt har ordnat sig. Tältet tömdes sakta på folk och Vindcent log.
"Min son är fantastisk precis som din." Han log mot Joanne.
"Ska jag vara ärlig han skulle itne platsa som en gummiboll." Han försökte le men tog hennes hand.
"Joanne han kommer må bra. Några brutna revben och säkert en spräckt mjälte eller något." Han log.
"Men han kommer att bli bra. Det finns personer som har fallit från högre höjder och överlevt."

Joanne såg skrämt på honom, fortfarande rejält uppskrämd.
"Vad gör man mot det? Måste han åka in till sjukhuset?", frågade hon oroligt, visste hur mycket Philip hatade sjukhus efter att han fått tillbringa så mycket tid där efter branden.

"Jag har redan ringt" Vincent såg på henne och log." Han vände sig mot Flore som satt med händerna mot kroppen.
"Har du brutit något?"

Joanne nickade lite.
"Bra", sade hon, hon visste att Philip säkert inte skulle vilja det men hans säkerhet kom helt i första hand.

Flore såg rädd ut och svalde.
"Jag har ont." Hon såg på Joanne och såg sedan ner.
"Hur mår han?"