rollspelare & wolfy prs

”Vem försöker du lura?” frågade han roat och mötte hennes trotsiga blick genom att utmanande höja på ögonbrynen, gick fram till henne och placerade sina händer på hennes axlar. Han lät dem sedan glida längs med hennes armar ner till handlederna samtidigt som han böjde sig ner, vilade sin blick på henne då hans läppar befann sig bara några centimeter från hennes innan han nonchalant rätade på sig. ”Du kanske har äran att få njuta av mitt sällskap senare. Eller är det tvärtom?” Med ett flin knäppte han händerna bakom ryggen och gick därifrån.

Estelle kollade på honom med stora ögon och höll tillbaka det lilla leendet från sina läppar. Hon var på gränsen till att själv kyssa honom men lät bli då han drog sig undan. Hon spärrade upp ögonen och såg efter honom, kände sig nästan förödmjukad men det fick hon inte alls visa. Hon suckade tyst och gick sedan vidare till tronrummet, antog att hennes far satt där. Hon böjde lätt på huvudet i respekt innan hon kollade på honom.
"Du kallade efter mig?" sade hon kort, men det lät mer som en fråga.

Iställer för att planlöst snurra runt i slottet gick han till sin sovkammare och la sig raklång ner på sängen. En stund senare reste han sig upp igen för att gå fram till dörren och stack ut huvudet, bad en tjänare om bläck så att han skulle kunna skriva ett brev. Han skulle aldrig få höra nog om saken av hans mor om han inte hörde av sig nu.

Estelle hade förväntat sig skäll eller något liknande men fick istället uppmaningar om hur hon skulle välja regent till Skottland när hon åkte till Frankrike igen, hennes mor var ju det självklara valet för både henne och hennes far. Hon nickade lite och tackade innan hon gick därifrån. Hon stannade utanför dörren till sin kammare, funderade nästan på att gå in till Nicolas. Hon gick till hans dörr och knackade lite försiktigt.

Tålmodigt väntade han tills tjänaren var tillbaka med bläck och papper. Det sistnämnda hade han redan i sitt rum men istället för att kommentera saken tackade han bara innan han stängde efter sig. Nico satte sig ner vid det lilla bordet och började skriva, hade bara hunnit skriva några rader då det igen knackade på dörren. Han öppnade den lilla lådan till skrivbordet för att lägga in pappret där innan han gick för att öppna.
”Du är fortfarande vid liv så jag antar det gick bra?” Nico vinkade in Estelle i rummet.

"Är du upptagen?" Frågade hon innan hon försiktigt gick in i hans rum. Hon såg sig omkring och log svagt, det hade varit hennes lekrum när hon varit liten. Hennes mor hade pressat på att låta prinsessan vara ett barn så länge som möjligt innan alla plikter började. Hon vände blicken mot Nicolas och log svagt. "Min far ville bara prata med mig om nästa regent, vem han tycker jag ska välja och sånt."

Nico ryckte avfärdande på axlarna. Han lät bli att nämna brevet, det var inte direkt som om det varken angick henne eller skulle vara någon intressant information. Plus att han kunde skriva klart det senare ikväll. Prinsessan hade garanterat andra plikter att sköta under hennes vistelse där än att studsa runt med honom.
"Jaha," sa han bara, det var ju inte direkt svårt att lista ut vem denne regent borde vara.

"Han sa att jag skulle, vid rätt tillfälle, bli en underbar drottning för Skottland." Mumlade hon och tittade på honom med stora ögon. Hon hade aldrig fått en sådan komplimang av sin far, så det var väldigt nytt för henne. Hon granskade prinsen och pillade lite på tyget på sin klänning.

"Det har han rätt i." Det var väl ingenting hon behövde bli så paff över att höra utan snarare stolt, hennes far var uppenbarligen inte personen som delade ut komplimanger till höger och vänster - allra minst till hans dotter. Han gav henne ett litet leende då han sjönk ner i en fåtölj, la benen i kors och knackade lätt med fingrarna mot sin kind.

"Tack, men det kändes så... Ovanligt. Jag tror inte han har så lång tid kvar. Han såg så blek och trött ut." sade hon tyst och kollade på honom. Hon visste inte riktigt varför hon sökte sig till prinsen om just det, logiskt sätt borde hon ha pratat med sina damer eller sin mor.