[PRS] Step brothers

Ett finurligt leende sprider sig över läpparna, som inte alls matchar rodnaden som stryker sig över de ljusa puffiga kinderna.
"Nej, det behöver jag inte." Försäkrar han och lämnar små pussar över Dereks kinder, tillslut vid mungipan. Om han minns rätt hade Edward själv tagit sig friheten att fotografera Derek. "Ville bara kolla upp ditt minne." Förklarar Edward och pressar tillslut sina läppar mot den längres.

"Snälla Edward", muttrar Derek, ler snett. "Det är faktiskt så att även vi vanligt folk har bra minne, inte bara ni som är Sherlock Holmes-kopior, hjärtat." Sedan lägger han händerna på den kortares axlar, drar ner hans överkropp så att deras näsor nuddar varandra. Med ett litet leende flyttar han sin ena hand till Eddies bakhuvud, flätar in fingrarna i lockarna.
Sedan kysser han honom.

"Vilken fin komplimang, Sherlock Holmes kopia, tack." Säger Edward nöjt, jo det är en väldigt fin komplimang, även om Sherlock är en sociopat. Kanske det är hur dumt som helst, att sitta i en sån intim position när föräldrarna är några meter bort i samma lägenhet. Det klämmer hårt i sjuttonåringens hjärta när han tänker på sin far, innan han tvingar bort tankarna. Dereks läppar får honom att smälta, känna sig sårbar och okontrollerad. Även om det vanligtvis är en känsla som perfektionisten Edward Baker avskyr med hela sitt hjärta, får det på något sätt hans hjärta att dunka hårt mot bröstkorgen. Läpparna rör sig i en, sansad kyss som blir allt mer passionerad, och får hela hans hjärta att smälta.

Trots att Eddies läppar är svala, på gränsen till kalla, verkar de ha förmågan att kunna sätta hela Dereks kropp i brand.
Djävulen på hans axel viskar tyst att likadant kan det omöjligt kännas för Edward, han borde inte ens tänka tanken. Eddie har varit med så många. En hel drös av dem är helt klart snyggare och bättre än Derek, och trots att han försöker skjuta undan de tankarna skjuter han tillsist bak Eddie lite. Deras läppar nuddar nästan varandra, och när Dereks blick möter Eddies kysser han honom igen.

Hjärtat stannar till när den längre sjuttonåringen skjuter bort honom en aning, ögonen vilar i den andres under tystnad. Värmen stiger längs hela kroppen när Derek låter deras läppar mötas ute. Han är så kär. Så jävla kär att det kväver honom. Händerna rör sig upp mot den andres kinder, låter fingrarna röra vid de mörka lockarna innan han låter sin kropp falla tätt intill den andre, ner mot sängen medan läpparna fortfarande klistrade mot varandra. Herregud.

Ett överraskat ljud, pinsamt likt en mus, lämnar Dereks läppar när Eddies kropp landar mot hans. Visst, Eddie är inte särskilt tung, men han blir överraskad av rörelsen (och hur hård Eddies bröstkorg egentligen är, för allt med Edward är fluffigt?).
Sedan smälter han in i Eddie, känner hur kroppen fylls av fyrverkerier som sprakar mer och vackrare än de den fjärde juli.

Reaktionen Edward möts med, får sjuttonåringen att luta sig tillbaka med en liten, svag fnissning.
"Vad var det där för något?" Frågar han, syftande på det lilla pipandet innan han knäpper med fingret mot Dereks panna. Efter detta lägger han försiktigt ner huvudet vid den längres bröstkorg och låter fingrarna förstrött göra små mönster över den bara huden. "Din tröja är väldigt mysig, vet du det? Kanske snor den från dig och strosar runt i den för evigt."

Derek himlar med ögonen, men han kan inte hindra leendet som kröker hans läppar. Fan vad töntig han måste se ut, alldeles skär om kinderna och ett förälskat ansiktsuttryck.
"Jag försökte härma din röst, Edward", muttrar han, klappar den kortares kind. Sedan sätter på Eddies midja och greppar tag om tröjan.
"Det får vi se", säger han, men egentligen skulle han inte protestera det minsta om Eddie snor hans tröja.

"Hmh.." börjar sjuttonåringen och låter sitt söta lilla hundvalps ansikte falla på sniskan medan han biter sig i underläppen. De stora, nötbruna ögonen granskar Dereks ansiktsuttryck, känner hur det kittlas i magen pågrund av alla ord. "Du är väldigt dålig på att imitera mig ska du veta.. hoppas du inte förväntar dig att du ska försörja dig på det." viskar Edward med ett sockersött leende, innan han höjer ansiktet lite så att han kan se den längre i ögonen. Är det här att vara förälskad? Kanske.. men Edward kan inte ta sig modet till att prata med Derek om det... tänk om han inte känner likadant? Tänk om allt det här endast är för spänning, fysisk förälskelse men inte psykisk? Deras kroppar passar ju perfekt tillsammans, läpparna, händerna. Allt. Med ett kluvet ansiktsuttryck gnager han sig i underläppen än en gång, innan han pressar sina läppar mot Dereks än en gång. "Vill du att jag ska sno den? Kan ha på mig den i skolan, göra ett hjärta runt ditt efternamn på ryggen, Chavrone."

Derek snörper på munnen åt vad Eddie säger.
"Du ska nog inte säga så mycket, Sherlock", svarar han, flätar in sin andra hand med Eddies och låter sig själv sväva upp tills han sitter på toppen av de rosa molnen när Eddies läppar möter hans. Det måste vara så det är, att vara kär, eller hur? Han blir nervös när han ska träffa Eddie, och det är lika med att Eddie betyder något för honom.
"Gör som du vill", säger han enkelt, ler mot Edward.