Pirates! PRS Medi & Vidomina

on gick med honom och såg sig om och smekte en ring som låg på bordet.
"Åh vad vacker ring. Varför andvänder ni inte den?" Hon tog emot glaset och log lite.
"Men älskade Hector. Er rom luktar inte alls bra. Har ni inte provat världshusets rom? Den är lika ljuvlig som honung och lika stark som du." Hon log och smekte hans hand med en ömsint beröring.

Hector hällde upp vätskan i glasen och räckte över ett till henne. "Här. Det kanske är inte lika tjusigt som det du talar om, men det går ner.". Han svepte det helt och satte ifrån sig glaset. Han sneglade på ringen. "Den är inget av värde för mig.". Sedan kollade han på henne igen. Han tog ett steg närmare henne och förde en hand över hennes kind för att sedan låta den falla genom hennes röda hårslingor. Deras blickar möttes. Plötsligt andades han häftigt. Ivrigt böjde han sig framåt för att möta henne läppar och kyssa henne. Han föll armarna om henne och verkade vilja komma henne närmare. Med läpparna sökte han sig nerför hennes kind. "Så ljuvlig.", mumlade han och kände tafatt på Kilians rygg med sina händer. Han var som berusad av henne. Och Hector ville bara ha henne mer.

Hon skrattade.
"Ja är inte törstig." Hon såg på ringen och kände Hectors närvaro och såg upp och svalde hårt innan han kom inpå henne och lade händerna om honom och kysste honom tillbaka och svor intom sig. Hon ville inte göra det här. Vem trodde att hon var?
"Hector vänta. Jag tror någon kan komma in. Jag är trots allt en kvinna, skygg. Om vi är nakna kommer jag skämmas."

Hector skrattade åt hennes kommentar. "Låt de komma, du har inget att skämmas över..", och menade hennes kurvor. Hector fortsatte att kyssa henne över hennes hals, men när han kände hennes motstånd slutade han. Han släppte taget om henne. "Vad håller du på med? Jag förstår mig inte på dig..", muttrade han. Hector blängde på henne och plötsligt var som lusten försvunnen. Han vände sig till bordet igen för att hälla upp ännu ett glas. Han svalde det i ett och hällde på ett nytt. I huvudet surrade onda tankar om henne, varför hade hon sökt upp just honom? "Vem är du egentligen? Varför kommer du ensam, när du så mycket tydligt, skulle kunna vara i sällskap med någon? Jag litar inte på dig.", sa han med en bit avsmak och kände pulsen rusa. Han drog in luft och borstade bort hår som fallit i ansikte på honom. "Jag tror du gör dig bättre i sällskap med Francis. Han är i sin kammare."

Hon såg på honom och blev blossande röd.
"Men Hector jag är bara motstridig för att få dig mer på alerten. Jag är rädd att någon skulle komma in. Det är allt raring." Kuttrade hon och lutade sig tillbaka och smekte sitt ben.
"Violet vem annars?" Log hon och lade huvudet på sned. Fan hade hon sabbat allt.
"Hecor inte vara arg på lilla söta mig."

Hector skakade på huvudet. En våg av trötthet sköljde över honom. "Gå härifrån.", sa han irriterat och hällde upp ännu ett glas åt sig. Han smakade lite och satte ner glaset. Kvävde en gäspning. Ruset hade kommit ikapp honom nu och gjorde Hector trög och seg, men framför allt trött. "Jag vet inte vad jag tänkte, det här var ingen bra idé.", mumlade han och sökte sig till soffan för att sjunka ner i den. Han placerade en hand över sina ögon och gnuggade de. Hector tyckte att det gungade. Han slöt ögonen och lät handen falla vid sidan. Han lutade sig tung tillbaka i soffan med ansiktet mot taket och ögonen stängda. Han såg ut att lyssna, eller känna in. Han andades djupt in. "Gå härifrån.", sa han igen, men nu med en tydlig trötthet i rösten.

Hon såg på Hector och log svagt.
"Jag finns inärheten om ni så önskar. Jag var bara rädd att jag inte skulle vara bra nog." Hon öppnade dörren och såg upp på en av männen.
"Åh är ni klara? kaptenen vill tala med dig sötos." Han greppade tag om Kiliahs hand och började dra henne med sig.

Han muttrade något ohörbart efter henne och verkade slumra till kort där efteråt. Hector snarkade snart.
Francis hade synts till inne i sin kammare där han stod böjd över en karta och verkade klura på något. Han muttrade för sig själv och tittade upp då han tyckte att det verkade för livligt uppe på däck. Han beslöt sig för att säga till de andra faktiskt kolla upp den där kvinnan, han gillade inte henne. Dessutom visste han ju att det det medförde otur att ha en kvinna ombord. Det klingade inte bra, tyckte Francis.
han satte stegen uppför trapporna och gick ut på däck där han frågat en av piraterna att kolla upp henne. Hon hade säkert försvunnit med Hector, gissade Francis, då Hector gärna var i sällskap med kvinnor. Han muttrade något efter piraten som gick för att se efter och svalde. Något skumt höll på att hända, kändes det som, men Francis kunde inte sätta fingret på vad.

Mannen knackade upp och öppnade dörren.
"Kapten jag har hämtat kvinnan. Hector verkar ha ångrat sig." Han flinade och knuffade in Kiliah.
"Var nu inte får hård nu kapten."

Han hade återgått ner till sin rum när han hörde knackningarna och Kiliah syntes i dörröppningen. När hon snubblade in suckade han. Vem var den här patetiska varelsen?, tänkte han och granskade henne uppifrån och ner. Han förstod att i Hectors ögon hade hon varit en skönhet, och givetvis, Francis tyckte också att hon var vacker, men att umgås med henne- nej tack. Slöseri med tid. Francis plockade upp en kniv och förde spetsen ner mot bordsskivan för att sedan snurra den med tyngden av sitt pekfinger. "Jaha, vad har vi här då?", suckade han med sin grova, dova röst och lät besvärad. "Du var varit här länge nu, trivs du på..skeppet?", frågade han henne för att reta. Han visste att han såg skräckinjagande ut, och skrämmas, ja, det var en hans intressen. Han harklade sig. "Du kan inte ha hittat hit själv, vem är det som har skickat dig, egentligen?", frågade han henne med blicken fixerad på Kiliah.