rollspelare & wolfy prs

Det busiga ansiktsuttrycket bleknade bort och ersattes av ett mer allvarligt.
”Det förstår jag att du inte gör.” Han hade inte fått något varmt intryck av den skotska kungen och han kunde inte låta bli att undra vad ärendet gällde. ”Du kan stå upp för dig själv, det vet jag.”

”Jag vet inte om jag vågar med honom..” sade hon ärligt och tittade på honom med stora ögon. Hon drog en hårslinga bakom örat och bet sig hårt på läppen. ”Jag är inte modig, stark eller frispråkig. Jag är bara en flicka med en krona.” Sade hon tyst.

”Du vågade stå upp mot min mor, det är minsann inte alla som vågar det.” Nico la ifrån sig sina bestick innan han lutade sig över bordet en aning, precis som om det skulle hjälpa honom att slå in lite vett i hennes huvud. ”Du är en stark ung kvinna med en krona. Du har en allians med Frankrike och du har mig vid din sida. Om någon ska vara orolig så är det din far.”

Estelle log svagt och himlade lite med ögonen, skulle inte vilja påstå att hon stått upp mot hans mor men det var snälla ord han sa. Hon log svagt och sträckte sig över bordet för att krama om hans hand med sin. Hon kysste mjukt hans knogar innan hon reste sig upp.
”Kan jag leta upp dig efter mötet med min far?” Log hon och gick runt för att sätta sig bredvid honom. De var ensamma så hon kunde nog pussa honom på kinden innan hon gick iväg.

”Jag menar allvar. Du är den blivande drottningen, någon gång måste du kunna stå upp för dig själv. Lika gärna kan du börja idag som någon annan gång då det kanske är för sent.” Nico log smått mot henne innan han fortsatte äta av frukosten med god aptit. ”Nej, jag hade hoppats på att få spendera resten av dagen utan ditt sällskap,” flinade han retsamt och himlade med ögonen, ”det får du så gärna göra.”

Estelle visste ju att han hade rätt, men hennes far var otroligt läskig. Hon spärrade sedan lätt upp ögonen och skakade på huvudet.
”Tror inte jag vill vara med dig längre.” Sade hon och ryckte malligt på axlarna. Hon tog sedan en vindruva från hans tallrik och log smått. ”Men vi lär ju ses på middagen.” Log hon och kysste mjukt hans kind, skulle säkert leta upp honom efteråt.

”Inte? Då åker väl jag tillbaka till Frankrike då.” Det skulle han inte göra på några dagar i alla fall. Han vände på ansiktet så att deras läppar nuddade vid varandra istället för att bara få en kindpuss, log nöjt för sig själv och reste sig upp då han avslutat frukosten.

Estelle kollade förvånat på honom och skrattade till. Hon skakade lite på huvudet och började sedan gå.
”Om du ska sno en puss, kan du lika gärna se till att den är bra.” Sade hon retsamt och slängde en blick mot honom.

"Jag behöver inte sno en, jag vet att du kommer att komma tillbaka för att få en ordentlig." Han stod kvar med armarna lätt korsade över bröstkorgen innan han började gå efter henne, skulle dock svänga av åt ett annat håll då kungen hade ärende åt henne och inte till honom.

”Vad fräck du är! Tänk om jag är för blyg då?” Undrade hon och stannade även hon upp, hade inte bråttom till sin far. Hon la armarna i kors och kollade på honom med en trotsig blick, ville att han skulle ta första steget.