[PRS] Step brothers

"Jag är alltid trött." Påpekar Edward viskandes och tvingar bott sina läppar från sen längres hals för att kunna se på honom. Jo, det hade gått riktigt trögt att få upp den madrassen, med hjälp av hans far. Hade slutat upp med att de sov tillsa.mans i hans säng istället. Sjuttonåringen blir genast bitter när de tvingas ställa dig upp från soffan och slanka tillbaka till hallen. "Jag ska göra mitt bästa för att hålla mig," säger Edward lätt, rösten fylld med ironi, innan han låter blicken följa sin bror, för att sedan se mot Derek. Han ställer sig på tå och lämnar en liten puss på den längres kind. "Kittlades det? Eller kan jag nafsa på dig hela kvällen?" Frågar han viskandes med ett finurligt leende, innan han låter fötterna komma i kontakt med golvet igen. "Jag kommer göra det i vilket fall som helst."

En djup rodnad kryper upp på Dereks kinder och han armbågar Eddie löst i sidan.
"Om jag säger nåt kommer inte ditt ego få plats i den här lägenheten", muttrar han och lägger armarna i kors, låtsasblänger på Edward. Han har inget emot det, inte alls, men det gör ingen nytta om han säger det högt. Dessutom skulle det inte överraska honom det minsta om Eddie redan visste det.

Edward kam inte hindra sig själv från att skratta till, den andra sjuttonåringen är verkligen roande när han vill vara det. Kanske det är konstigt, hur de för mindre än en timme sidan kramar om varandra medan Edward själv grät något hemskt, delade med sig om en djup hemlighet om sin föda bror. Och nu retas de med varandra precis som förr.. Han är väldigt tacksam över det, att Derek inte behandlar honom något annorlunda.
"Jag har inget stort ego, vad har du fått det ifrån?" Frågar sjuttonåringen och börjar röra på benen mot vardagsrummet igen.

Med en fnysning följer Derek efter Eddie genom vardagsrummet (de båda ropar godnatt till sina föräldrar) innan de går in i Dereks rum.
"Jo det kan man undra, jag fick väl bara för mig det", svarar han Eddie, ler, och tänder lampan i taket. "Vill du låna nåt att sova i?" frågar han sedan den kortare sjuttonåringen, skjuter upp dörren till sin garderob. "Tänker du ha på dig de där kläderna sover du pågolvet, punkt."

Med rynkade ögonbryn putar Edward besviket med sina läppar och klänger beslutsamt fast sig bakom Dereks rygg.
"Mina kläder är faktiskt väldigt fräscha, vad tänker du om mig egentligen?" Frågar han ledsamt och borrar ner ansiktet i hans axel, nej då han är en del kortare än den andre sjuttonåringen när han inte upp till nacken. "Men jag lånar gärna kläder, har du någon bekväm tröja?" Edward ställer sig på tå för att försöka se in i Dereks garderob, åh vad han vill ha på sig Dereks kläder. Det är nästan bisarrt, och han tänker aldrig medge det för den andre. Nej, det är alldeles för pinsamt att Edward faktiskt vill gosa ner sig i den andres tröja. " En pösig tröja?"

Derek himlar med ögonen, men ett leende kröker ändå hans läppar när Eddie håller sig fast i honom.
"Tillräckligt ofräscha för min säng i alla fall", mumlar han, skakar på huvudet. Han bestämmer sig för låta Eddie låna en mörkblå tröja; en sådan alla i fotbollslaget fått förra året när de åkte på en veckas turnering (de hade vunnit A-finalen, hah!). På ryggen står det med stora, vita bokstäver "Chavrone", och på framsidan klubbens namn. Han har ett par matchande mjukisbyxor där hans förnamn står, men Eddie frågade efter en tröja.

Edward stirrar på sjuttonåringen och drar i tystnad åt sig tröjan.
"Jag tror inte dina lakan är särskilt fräscha heller, med tanke på att du inte tvättar dem varje dag, inte sant? På så sätt är mina kläder fräschare, för de är rena och fina. Och jag, som du kanske redan vet, är ett riktigt hygienfreak och tar faktiskt väl hand om mig själv." Muttrar sjuttonåringen med putande underläpp, innan han drar av sig sin turtleneck, känner hur huden ryser av den svala luften, för att sedan stryka av sig byxorna och dra på sig tröjan. Den når över de smala, vältränade benen innan han låter sin kropp falla till sängen. Armarna och benen utsträckta. "Är du trött?"

"Det är klart jag inte tvättar dem varje dag", svarar Derek, tänker efter lite innan han drar åt sig ett par sweatshorts med Nikes slitna logga. Hans favoriter. "Men de duger väl ändå, inte sant? Du verkade inte ha nåt emot att kasta dig bland dem heller."
Derek drar av sig tröjan och byxorna, som han lägger över sin kontorsstol(den vid hans skrivbord). Sedan drar han på sig byxorna och dunsar ner på rygg bredvid Eddie.

"Nej, jag har faktiskt ingenting emot dem." Medger Edward och tar in den djuva doften av lakan och Derek en väldigt bra kombination i sjuttonåringens ögon. Med ett litet leende och rosiga kinder rör han försiktigt vid tröjan han är klädd imed fingrarna, Gud vad löjlig han är. Han har aldrig, aldrig gillat någon så här mycket. Och det är läskigt, så jävla läskigt då Derek kam gå och lämna honom vilken sekund som helst. Edward skakar på huvudet åt sig själv, njut bara av tiden. Kanske du aldrig blir kär igen. Han kommer aldrig kunna säga detta till Derek, för det betyder att hans överbelastade hjärna skulle tvingad lyssna på det. Med en lätt gnällande, som liknar en hundvalps något endast Edward kan åstadkomma sätter han sig upp. Sjuttonåringen låter benen slingra sig om Derek så att han sitter gränsle över honom. "Kommer du ihåg när du sov hos oss, och vi var i samma position?" Frågar han och lutar sig en aning närmare.

Blodet skjuter upp i ansiktet som kanoner, färgar Dereks kinder rosa och han sväljer, hårt, innan han förmår sig att möta Eddies mörka ögon.
"Ja", svarar han, långsamt, fuktar sina läppar med tungan. "Och behöver du en påminnelse om varför vi var i den positionen?" muttrar han, gör sitt bästa för att dölja sin genans.