Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Den yngre väntar på den äldres läppar, slappnar av när han känner dem mot sin panna. Det är som att alla hans tankar försvinner när artonåringens mjuka läppar nuddar Jimins hud. Han älskar känslan. Han känner sig trygg hos Yoongi, det är sjukt egentligen. De har bara känt varandra i några veckor, han borde inte känna sig såhär bunden till den mörkhåriga. Han borde fortfarande bara se honom som en enkel vän, inte tajt alls bara ... en vän. Men när han får läpparna på kinderna och till sist mot sin egen mun försvinner alla sånna tankar. Whatever, tänker han under tiden som han försöker röra sina läppar som Yoongis. Det kanske är såhär fort det brukar gå för människor som faktiskt tillåter sig själva att bli kära. Det blir ännu konstigare för den blonda, varför just Yoongi? Inte bara just, varför ens. Han har aldrig låtit någon komma nära honom, så varför låter han den bleka killen med läpparna mot sina komma närmare? Kanske för att han var vänlig mot honom i början men Jimin hade ändå velat prata med honom, den gången på bussen. Den äldre hade ju inte ens sett honom, och ändå hade sextonåringen påbörjat en konversation. Det har aldrig, aldrig hänt tidigare. Han hade aldrig ens tanken, ännu mindre suttit sig bredvid honom.

Den blonda killen flyttar långsamt bak sitt huvud, med rödare kinder och ett svagt leende på sina lite svullnade läppar.
"Tack ...", säger han lågt, lutar in sitt huvud i den äldres nacke och tar ett djupt som han släpper ut i en lycklig suck. Han låter långsamt sina ögon stängas, blev mycket piggare efter kyssen men känner ändå att han kommer att somna vilken sekund som helst så fort hans ögonlock nuddar vattenlinjen under hans öga. Den blonda killen tänker i ett tag, han har nästan somnat helt på de korta minuterna när de två killarna inte pratar med varandra.
"Godnatt h-hyung ...", säger han och öppnar sina ögon för att se upp på Yoongi. "F-år jag kalla dig det?" Den äldre hade inte sagt något om det till Jimin men han verkade ju inte gilla när Namjoon glömmer bort att säga det, dock har han ju inte snackat med Jimin om det. De två killarna är väl ändå ganska nära varandra? Ja, inte bara fysiskt då de två killarna i princip ligger klistrade på varandra just nu. Yoongi kanske inte vill att Jimin ska kalla honom hyung, inte för att det egentligen skulle göra något. Jimin vill inte att Yoongi ska känna sig orespekterad av den blonda killen bredvid honom. Det skadar ju inte att fråga.

Yoongi vet inte riktigt hur han ska ta frågan. Hyung? Han vet mycket väl att det koreanska språket är väldigt formellt, han vet att väldigt många använder sig av sitt formella ordspråk. Men är inte Hyung en liten step back? Det känns uppfriskande att bara höra sitt namn komma ur Jimins läppar, hyung praktiskt taget skriker att Yoongi är äldre än honom. Vilket inte direkt är en dålig sak, men ändå. Yoongi vill inte att Jimin ska behöva bete sig formellt runt omkring honom. Men i o för sig så kanske deras föräldrar blir lite små förvirrade om de två ungdomarna bara börjar säga varandras namn. Och egentligen kanske Jimin bara vill markera att de är nära varandra nog att använda tilltalsnamnen. När det kommer till Hoseok och Namjoon, så vill han absolut att de ska kalla honom Hyung och inte bara hans namn. Men det är ju för att de är hans vänner, Jimin är ju hans.. pojkvän? Ja. Men, om det är en stor grej för Jimin, så borde det väl gå. Jimin ligger ju praktiskt taget tätt intill den äldre, så Yoongi kan inte riktigt förstå varför han plötsligt vill använda mer formella ord omkring honom. Men, skitsamma.
"Visst," mumlar han som svar medan hans läppar fortfarande inte slutat bränna efter kyssarna de delat. "Men jag kommer fortsätta med Jiminie.. eller Chim Chim."

Jimin ser på den äldre eleven när han verkar tänka på det Jimin frågade. Gick han för långt? Vill inte Yoogi att den blonda killen ska kalla honom hyung, är de inte tillräckligt nära? De två killarna har ju ändå kysst varandra ... och Yoongi berättade mycket om sitt liv tidigare. Det skulle kännas konstigt att säga att de inte är nära men å andra sidan vet inte Jimin riktigt vad de är heller, skulle han våga säga pojkvän? Eller måste han vänta, tills någon av dem faktiskt frågar? Han vet inte, han kanske måste kolla upp det eller något. Han är så förvirrad ... han borde inte vela vara Yoongis pojkvän heller men nu vill han det, frågan är bara när de blir det.
"Chim Chim? Varför?" Sextonåringen hade lätt andats ut när den mörkhåriga hade sagt att Jimin fick kalla honom hyung, och är fortfarande trött men vill veta vart den äldre fick det nya smeknamnet från. Jiminie förstår han, det låter ju ändå som hans namn. Men Chim? Vart kom det ifrån?

Yoongi rycker enkelt på axlarna medan han låter ett enkelt flin dyka upp på sitt ansikte. Han stryker sin vänstra hand över Jimins blonda lockar och nickar enkelt.
"Jag vet inte.." svarar han lugnt medan han lutar sitt huvud mot den yngres. "Det passar dig bara."
Av någon anledning hade smeknamnet bara dykt upp i huvudet på honom, Chimchim, som uttalas Jim Jim.. det låter bara gulligt, och Jimin är nog den gulligaste personen Yoongi någonsin sett. "Fråga mig inte.. jag har som vana att komma på alla möjliga saker när jag är trött."

Den yngre killen skrattar trött och sluter ögonen när killarnas huvuden lutas mot varandra.
"Då kanske vi borde sova", mumlar Jimin och kramar lätt om den mörkhåriga killen, gäspar igen. "Men du får kalla mig det om du vill." Ärligt talat känner bara den yngre sig ärad över att den äldre vill kalla honom andra saker än sitt eget namn. Det har liksom aldrig hänt innan.
"Vi syns imorgon ..." Jimin flyttar långsamt undan sitt huvud från den äldres, för att lägga det mot hans nacke igen innan han lägger sitt täcke över de två killarna, börjar långsamt falla in i sömnen och för första gången lyckas han somna innan Yoongi. Inte för att det var en tävling eller något, det har bara inte hänt innan.

Yoongi ler lte efter han mumlar ett tyst godnatt. Han hade rätt, Jimin har varit väldigt trött. Hans hand slutar att stryka sina fingrar över lockarna, Yoongi är lite rädd för att den yngre kanske ska vakna av beröringen. Att ligga där och känna Jimin sovandes tätt intill sig är något han kan vänja sig vid, det tar lång tid innan den mörkhåriga kan somna. Kanske tre - fyra timmar. Men han ligger ändå kvar där.

När Yoongi sedan vaknar upp igen så är det fortfarande tyst i rummet, Jimin ligger med sitt högra ben över den magra killens midja. Som om hans ben också vill krama om honom. Yoongi flinar lite enkelt innan han låter sin blick återvända till den yngres vackra ansikte.

Jimin ligger lugnt och stilla hela natten, det enda som rör sig är när han på något sätt för att komma närmare den äldres kropp. När den blonda killen sedan vaknar ligger han väldigt tätt intill den mörkhåriga killen, med ena benet över hans midja. Sextonåringen börjar att rodna stort, flyttar snabbt undan sitt ben innan han ser upp på Yoongi som har ett lätt flin över sina läppar.
"G-godmorgon", stammar Jimin, undviker att möta den äldres ögon. Det är lite pinsamt att han hade lagt sig så, även om det inte var meningen. Yoongi kanske tror att han är jätteklängig, vilket han är men det behöver väl inte artonåringen veta.

Yoongi skrattar enkelt medan han roat skakar på huvudet åt den yngre killen.
"Det är lugnt," säger han och stryker bort lite blont hår som fallit över Jimins ögon innan han låter sina fingrar rita mönster på hans rygg. "Det är mysigt." Ärligt talat så blev han värmd av den tajta kramen, den var inget annat än behövande. Yoongi är inte van vid kramar, men han skulle enkelt kunna hålla Jimin så här i resten av hand liv. Han skulle omöjligt kunna tröttna.

Den yngre killen ler svagt när den äldre säger att det var mysigt, och tänker i ett kort tag innan han bestämmer sig för att försiktigt lägga sitt ben över Yoongi igen, dock inte vid midjan utan mer vid den äldres egna ben.
Den yngre killen sluter sina ögon igen, gosar in sitt huvud i Yoongis nacke och tar ett djupt andetag. Sextonåringen lägger sin arm runt den äldres överkropp, suckar lågt. Han vill inte gå upp men han vet att han kommer vara tvungen att göra det förr eller senare. Han vill inte lämna Yoongi, han vill kunna vara såhär nära den mörkhåriga killen hela tiden men han vet att han inte kan det. Inte runt deras föräldrar.

"Jiminiee.." mumlar Yoongi medan han låter sin hand vila på den yngres rygg. Han börjar sakta undra om han borde fråga den yngre, eller om han ska skippa det. Om han frågar, så kanske den blonda killen säger nej. Även om de myst ihop sig en hel del under natten, även om de kysst varandra, så har Yoongi ingen aning om Jimin vill vara hans pojkvän. Han vet mycket väl att han inte kan bjuda Jimin på middag hemma hos sig själv, presentera honom som sin pojkvän för sin pojkvän, men han vill ändå det. Han vill kunna hålla den yngres hand som han gjort den gången Jimin för första gången följt med dem för att höra dem rappa. Han vill kunna presentera Jimin som sin pojkvän för Namjoon och Hoseok.
Men det kanske inte går det heller. Vad händer om någon ut av dem råkar säga något om de, av någon anledning, möter Yoongis pappa? Eller vad händer om en ut av Yoongis pappas bekanta får höra det? Okej, Yoongi vill kunna visa den här patetiska värd att han faktiskt kan ha något bra i sitt liv. Att det faktiskt finns någon som älskar honom. Men just nu kanske det bara är bäst att Yoongi och Jimin själva vet om det.
"Ehm.. vill du bli min pojkvän?" han känner sig så generad, fruktansvärt generat, och gömmer därför ansiktet i Jimins blonda lockar.