Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon tog en klunk och flyttade sig.
"Nej tyvärr men jämförelse med dig säger jag inte mitt. Det blir mer spännande så. Jag kan vara kvar och hålla er pojkar sällskap." Hon log och lade huvudet p sned.
"Är ni sjömen? Ni verkar så starka och jag har inte varit på en båt på år och dar? Kanske jag kan få se den?" Hon visste att det inte var Hector som bestämde men hon lade en hand på hans knä, lite för nära hans skrev.

Att Kiliah försökte förföra Hector, gjorde honom mer intresserad av henne och drog henne närmare för att känna doften av hennes parfym. "Okej. Jag kallar dig för Violet då, Violet. Var hemlig du.". Hector skrattade och vände på huvudet för att få medhåll från sina kamrater som alla stämde in i skratt. "Sjömän? Ha, vad tar du oss för, kvinna?". Han lät lite irriterad i rösten och sträckte på sig medan han rynkade pannan. Han gillade inte att bli tagen för något annat än pirat, vilket Hector själv tyckte att det syntes så tydligt att han faktiskt var. "Vi är på ett vis, sjömän ja, men vi brukar kallas något annat. Du kanske har stött på pirater någon gång tidigare?", frågade han och skrattade igen. När Kiliah sedan frågat om att få se skeppet tänkte han på Francis och med ens verkade han skärpa sig, som om Francis själv visat sig i rummet. Hector flyttade Kiliah från honom. Det var ju klart, så typiskt. Kvinnan, Kiliah, kunde ju inte tillhöra honom, det var ju Francis såklart, om han ville ha henne vill säga. Han tänkte på hennes erbjudande. Skulle han ta med henne och låta Francis ta en sväng med henne eller skulle han försöka gömma henne för honom så att Hector kunde ha henne för sig själv?
Det fanns inte på kartan att förråda sin kapten så. Nej, straffet skulle bli för hårt. Vad Hector visste, kanske han till och med skulle bli av med huvudet. Nej, Kiliah, eller Violet som Hector kallade henne, fick följa med de till skeppet.
"Javisst.", harklade han sig och sträckte sig efter romen för att halsa det. Han drämde glaset på bordet. "Kom med oss. Och förresten, kalla det inte en båt. Det är ett skepp.". Hector kastade en blick åt sina män som fort kom på fötter för att gå efter honom. "Kom, min sköna.". Han sträckte en arm åt Kiliahs håll för att erbjuda henne sin arm.

"Är det för blomman eller varför valde du Viiolet?." Hon smekte hans arm lite med fingret och log mjukt mot honom och makade sig närmare.
"Ja jag har jag. Det var så jag kom till denna ö från början. Jag är inte från ön." Hon log och pekade på sitt hår och skrattade mjukt och hennes skratt klingade vackert.
"Jag ber om ursäkt. Skepp varför kan jag inte minnas det? Jag är så fånig ibland." Hon sate handen mot pannan och reste sig och tog Hectors arm och ringlade sina armar om den. Hon hatade sig själv men det här vad kapten John ville.
"Är ert skepp mycket vackert? Har ni sett mycket?"

"Du ser ut som en Violet.", sa han och flinade så att de gulnade tänderna syntes. Han tog med henne ut ur baren så att de kom ut i den friska luften. Det hade blivit lite senare på dagen nu, så värmen var ett faktum. "Det är det bästa skepp du någonsin kommer sätta din fot på. Det lovar jag.", sa Hector och de andra stämde in i skratt igen. "Vi har sett mycket och kommer att se mycket mer.". Då tog någon annan av männen till orda. "..Ja, som att vi ska göra den där..", började mannen för att berätta för Kiliah. Hector fräste åt honom att hålla mun, de kunde inte berätta sina planer bara sådär. Visserligen var Hector en del berusad, men det krävdes en del för att bryta hans lojalitet till Francis.
När de kommit ut till hamnen gick han i motsatt riktning från John skepp och befann sig snart vid ett enormt skepp. Hector stannade med Kiliah vid sin sida. Försiktigt tog han sig lös från hennes grepp. "Efter dig, min sköna.", sa Hector och visade med armen mot skeppet.

Hon log bara och lutade huvudet mot hans arm och skrattade igen.
"Åh var inte sådan. Jag är ju så snäll. Är inte du kapten över ert skepp?" Hon såg på skeppet och gjorde ett ljud av förtjusning och såg ivrigt upp och gick före och vände sig om.
"Ni hade rätt. Hon är förtjusande!" Hon slog ihop händerna och såg ut över hamnen.

"Francis är vår kapten.", sa Hector och i den stunden visade sig Francis på däck, som om han stått och väntat på de ett tag. Hector gav tecken till Francis att han hade sett honom och kom ikapp Violet. "Det här är Violet.", började Hector och drog i hennes arm för att dra henne närmare deras kapten. De andra männen verkade genast upptagna med sysslor på skeppet och lämnade Hector fort ifred med Francis och Kiliah på däck.
"Mhm?", sa Francis och sträckte på sig. Han spände blicken i henne och granskade henne uppifrån och ner. "Och vem är du? Vad gör du på mitt skepp?", sa han och Hector skrattade lite. Ville lätta upp stämningen. "Jag träffade henne nere på puben och tänkte att du kanske ville träffa henne?", försökte Hector och lät lite nervös. Han svalde. Vad han visste, kunde Francis göra precis vad som helst, när som helst. "Nå? Vem är du?", sa han med sin dova röst åt Kilians håll.

Hon såg upp på Francis ansikte och nästan skrek inombords. Mannen såg arg och skräckingajande ut
"Mitt namn är Violet. Hector bjöd mig på ert vackra skepp för det var så länge sedan." Hon log och lade huvudet på sned.
"Men om ni misstycker kan jag gå. Jag kan visa er vad jag kan annars?" Hon lutade vikten mot ena höften och viftade med handen mot värmen.
"Åh det är så varmt. Svettas du inte ihjäl sir?"

"Violet?", ekade Francis och kraxade sådär igen med rösten. Hector nickade och försökte läsa av om Francis fann något intresse i henne. Hector hade sett Francis granska henne när hon inte såg, så nog hade han sett hennes skönhet.
Francis harklade. "Jag har inte tid med det här. Hector, gör vad du vill med henne. Vill du mig något, så finns jag i min kammare.". Hector greppade tag i hattkanten som för att bekräfta att han hade hört sin kaptens ord och mumlade ett ajaj, kapten. "Kalla honom inte sir, Violet, du måste säga kapten.", väste han åt henne när Francis hade försvunnit. När han inte syntes till längre sprack ett leende upp på hans läppar. "Så, stumpan, vad sägs som att vi fortsätter där vi lämnade samtalet. Var var vi? Du kan berätta för mig om alla pirater du mött på din väg.". Han drog henne till sig igen och höll henne nära intill så att deras blickar möttes. "Jag är säker på att du aldrig har träffat några pirater.. som oss!". Han skrattade igen och granskade henne sedan med en törstig blick.

Hon kom genast av sig och satte handen för munnen och såg efter Francis.
"Jag ber om ursäkt kapten. Jag kan bjuda er alla på middag ikväll om ni så önskar." Hon såg på Hector och log ömt. Smekte hans kind.
"Berätta för mig vart ni har åkt. Jag är så avundsjuk att ni har sett världen. När jag var på havet var jag så ensam, inlåst och behandlad som en råtta." Hon putade med underläppen och ställde sig på tå medan hon lekte med hans skägg.

Hector nuddade med spetsen av sin nästa över hennes, nära inpå att kyssa henne, men hejdade sig då de fortfarande var bland de andra från besättningen. "Kom, vi hittar något ställe som är lite mer privat, eller vad säger du, min sköna?". Han viskade orden i hennes öra och snuddade hennes öra med sina läppar. Hector ville gärna ha henne för sig själv. "Kom med mig.". Han satte en hand om hennes rygg och gick med henne till nedre däck. De kom in i ett rum som liknade kaptenens kammare. Det var mysigt inrett, med ljus, kuddar och tyger som verkade dyra, troligen kom ifrån plundringar de gjort under sin väg. Han ledde henne till något som liknade en soffa och satte sig ner. "Kom, sätt dig, gör dig bekväm. Jag häller upp rom till oss.". Han gick till bordet för att hälla upp rom i glasen som stod framme.