Ellie Rippert [Sv]

HEJ och förlåt.. Jag har varit hos pappa nu ett tag och har inte kunnat skriva eftersom kapitlet legat hos mamma.. här är ett lite längre kap iaf!
----------------------------------------------------------------------------------------------

Båtarna stannade när de kommit precis intill kanten av andra sidan sjön. Slottet låg nu precis framför dem, och Ellie upptäckte att det var större än vad hon någonsin hade väntat sig. Det måste varit åtminstonde tio torn som stack upp här och var, skolgården var alldeles för stor för att de ens skulle kunna se hela, och likaså var själva slottet. Ellie bara suktade efter att få komma in. Fönstrena lös så varmt och välkomnande och det började faktiskt bli riktigt kyligt här ute, trots att Ellie hade dragit på sig både mössa och jacka över den långa hogwartsklädnaden.
När alla elever hade lyckats ta sig ur båtarna (vissa med halvblöta klädnader) visade Hagrid dem bort till en gigantisk grind. Han gick fram till den och tryckte upp den så att den hamnade på vid gavel. Sedan började han gå in på skolgården och tecknade åt eleverna att följa efter honom.
Det gick knappt en minut förrens de var framme vid en stor port, som måste vart huvudingången. Porten var så stor att den nästan var dubbelt så hög och bred som Hagrid. Ellie trodde först att Hagrid skulle öppna porten då han tog första steget upp på trappavsatsen av sten, men när han stod precis utanför porten öppnades den plötsligt av sig själv, och flera elever backade bakåt.
”Kom in då”, sa Hagrid glatt och tecknade åt dem att gå före honom in i entréhallen. Ellie och Albus kom nästan först in.
Entréhallen var en entréhall, fast minst tre gånger så stor. Redan nu kände Ellie att slottets insida skulle bli mer än vad hon hade hoppats på. Entréhallen var mäktig. Som sagt, så var den otroligt stor för att vara en entréhall. Statyer och tavlor prydde rummet, men de hann Ellie inte titta närmare på. Det fanns ingen som helst el i rummet – det lystes upp av varmt brinnande facklor som hängde lite här och var på väggarna. Rakt fram fanns en bred marmortrappa som Ellie inte kunde se vart den ledde, och på höger sida fanns en stor dörr varifrån det hördes mummel och röster. Det lät som om resten av skolan satt där inne.
”Här inne e stora salen”, sa Hagrid, och eleverna längst bak ställde sig på tå för att få en skymt av dörren.
”De e egentligen professor Longottom som ska ta emot er här, men jag vet inte riktigt vart han har tagit vägen…” mumlade Hagrid. Han tog en paus. ”Han har väl antagligen glömt bort tiden igen…Så, jag får ta å fortsätta leda er”, la han till.
Ett mummel spred sig bland eleverna när Hagrid slutade att prata, men sedan öppnade han munnen igen, och eleverna tystnade.
”Jag ska bara gå å titta om kusten e klar”, sa han och försvann (med viss möda) in genom dörren till stora salen. När han öppnade den hördes pratandet från resten av skolan högre, men det tystnade igen när han stängde dörren.
Ellie vände huvudet mot Albus, och hon blev förvånad, och nästan irriterad över att han fortfarande såg så stel ut. Varför var han inte glad? De va ju inne i Hogwarts för tusan! Varför slängde han hela tiden sådana där mörka blickar bort mot den lilla vit/blonda killen? Vad var det som var fel med honom? Ellie hade många frågor i huvudet, och tillslut tog hon Albus åt sidan.
”Vad är det för fel på honom?” viskade hon och nickade knappt synligt bort mot den vit/blonda killen.
”Han är en Malfoy Ellie!” fräste Albus. Ellie fattade ingenting. När Albus upptäckte det la han till: ”En Malfoy Ellie – Hela tjocka släkten har varit dödsätare!” och Ellie förstod. Hon visste vad en dödsätare var. De hade varit Voldemorts anhängare.
”Jaha…”, sa Ellie. ”Men det förklarar inte varför just du hatar honom så mycket.”
Albus såg ut som om han inte visste vad han skulle säga, men sedan sa han:
”Okej då. Hans pappa”, han nickade mot killen, ”heter Draco Malfoy, och han och min pappa var…inte så bra vänner kan man säga. De var snarare fiender, och Draco blev också dödsätare sen. Pappa räddade faktiskt skinnet på honom en gång, men Draco har fortfarande inte sagt någonting om det. Han tackade inte ens.”
Albus fortsatte att berätta. Han berättade om flera händelser som skett mellan Harry och Draco, och Ellie började förstå varför Albus inte tyckte om den vit/blonda pojken som tydligen hette Scorpius, men samtidigt hade hon en anledning till att tycka att Albus gjorde fel. Han hade ju faktiskt aldrig pratat med Scorpius. Även om hans pappa kanske var dum så betydde det inte att han behövde vara det.
Ellie la tanken åt sidan när Hagrid plötsligt kom tillbaka in genom dörren. Förstaårseleverna tittade nyfiket upp.
”Ni kan gå in nu”, sa Hagrid och öppnade dörren på vid gavel.

åzum :>

precis vad jag behöver nu, tack ♥

Jätteawesome bra!
men en sak, det heter tryckte och inte tröck

Ah, glömmer alltid bort dom där... Förlåt xD Ska ändra!

Jättebra!

HEJ och förlåt igen för att jag skriver så sällan. Den här FFen kommer antagligen inte bli sådär jättelång, bara så ni vet.. haha, jag vet inte ens om det är några som läser den här fortfarande ?! XD
-----------------------------------------------------------------------------------------
Stora salen var nog den mäktigaste, häftigaste, mysigaste och coolaste platsen Ellie någonsin hade varit på. Det gick knappt att beskriva känslan man fick när man klev in genom de gigantiska portarna. Nästan alla eleverna utbrast nåt form av ljud när de kom in. Antingen var det för de hundratals ljusen som svävade mitt uppe i luften, eller så var det för att taket inte var något tak, utan en stjärnströdd himmel. Salen var stor, och fyra långa elevhemsbord stod mitt i den. Längst bak i rummet stod ett långt bord där alla lärarna satt. Borden var prydda med guldbägare och guldtallrikar, och som Ellie redan hade gissat satt redan resten av skolan och väntade på dem runt borden. Framför lärarbordet stod en pall med en mycket gammal och sliten hatt på. Ellie antog att det var sorteringshatten.
"Kom", sa Hagrid och gjorde en gest med sin enorma hand som visade att de skulle följa med bort till den slitna gamla hatten. Väl framme vid den radade eleverna upp sig i ett långt led, men de hann knappt färdigt förens de stora portarna plötsligt slogs upp och en man med svart hår och runt ansikte dundrade in i salen.
"Förlåt Hagrid!" flämtade han när han kommit fram till Hagrid. "Jag skulle bara ta en tupplur och sen..."
"Ta de lugnt Neville", avbröt Hagrid. Läraren som tydligen hette Neville nickade tacksamt. "Tar du över nu?" frågade Hagrid. Neville nickade igen och Hagrid gick och satte sig vid lärarbordet. Neville vände sig mot eleverna.
"Öh...Ja, jag är Neville Longbottom och jag är lärare i örtlära. Nu ska ni alltså sorteras in i elevhem...", började Neville. "Elevhemmen kommer vara som er familj här på Hogwarts. Ni kommer sova i dess sovsalar, tillbringa er lediga tid i dess uppehållsrum och ha lektioner tillsammans med resten av eleverna i elevhemmet. Så, vem är först nudå? Jag tror jag har listan här nånstans..." han började gräva i sina fickor och tillslut hittade han en lång pergamentrulle som han vecklade ut.
"Ackerley, Ryan!" ropade Neville, och en liten blyg pojke med brunt hår snubblade fram till pallen. Han satte sig på den och Neville satte hatten på hans huvud, som gled ner över ögonen.
Plötsligt ryckte pojken till. Varför hade Ellie ingen aning om, men sedan öppnades en glipa i hatten, och den ropade: "HUFFLEPUFF!" Nästan alla förstaårselever, inklusive Ellie hoppade till när hatten skrek, men resten av skolan, särskilt Hufflepuffbordet, började applådera. Pojken gick och satte sig vid Hufflepuffbordet och Neville ropade upp nästa namn på listan.
Många elever sorterades, och Ellie visste att det snart skulle bli hennes tur. Hon blev mer och mer nervös ju längre ner på listan Neville kom.
"Ellie Rippert", ropade han med ens, och Ellie kände hur hennes kinder blossade upp.

Det är daags för SÖNDAGSMYYYYYYYYYYYYS!

KVINNA DU ÄGER!
Du dödar mig långsamt med den här ffns awesomeness

Åh vad ni är snääällaaaa!! Jag behöver verkligen era kommentarer. Ni. Är. Bäst ♥