Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon hajade il och såg på Frank och lade huvudet på sned.
"Jag trodde de var döda." Hon såg upp på Roy och nickade.
"Hämta din revolver då" Hon borstade av händerna och suckade.
"Ska jag komma med?"

John visade sig i rummet. Han jämrade sig. "Vilket liv! Vilket liv! Vissa försöker faktiskt att sova!", han gned sig i ögonen av trötthet, men när han snart upptäckte paniken i besättningens ögon stannade han upp en sekund och kollade på Ethan. "Vad är det som händer?", han lät genast mer fokuserad. "Francis. Francis och hans pirater lägger i hamn nu. Och de verkar inte veta att Frank är med oss, annars hade säkert gästat oss.", sa han och höjde på ögonbrynen åt det sista orden. John muttrade något och kollade sedan på Frank. Han rätade på sig. "Hm? Nå, pojk, vet du far om att du är med oss? Att du är i Karibien med oss?". Frank såg en aning rädd ut. Han skakade på huvudet. Nej, det visste han inte, trodde han och ryckte lite försiktigt på axlarna.
"Kiliah.", sa John sedan och vände på huvudet. "Francis vet inte vem du är, du får vara spion åt oss. Vi måste veta hur många de är och vad deras planer på ön är."

Hon hade återgått till att steka pannkakor och ryckte till och såg upp.
"Självklart kapten. Jag ska bara se till att göra mig acceptabel." Hon blinkade med ögat och reste sig.
"Ska till lagunen som ligget en bit bort. Så jag återkommer ikväll." Hon tog klänningen, burken med parfym, lite smycken hon stulit och sedan sin kni. Hon log mot de andra och klev av båten.

Francis och hans pirater hade lagt i hamn, inte särskilt långt ifrån Kaptens John skepp. De hade kommit från en av grannöarna där de för de mesta höll till, men kanske lite för ofta, eftersom de just nu inte var välkomna där. De var kända för att ställa till med strul och framför allt för deras blodlust. Francis var inte den en ensam en natt skulle vilja stöta ihop med. Något galet var fel hos honom, vilket gjorde att han gjort de mest fräcka saker en människa kunnat göra.
Nu, när det hade blivit utslängda från grannön, flydde de till den närmsta där de passerat flera gånger, men aldrig stannat särskilt länge. Det var dags att röra på sig, men nog ville de sträcka benen, äta något kanske träffa något särskilt sällskap innan de begav sig åt något annat håll för att plundra.
Deras skepp var i storlek större än Johns, verkade lika gammalt då det knakade under fötterna när en gick över däck. Idag när morgonsolen träffade träet, fick ljuset det att skimra i en brunare färg, som egentligen varit kolsvart från en början.
Francis gick med bestämda steg över däcket då han gick till kanten för att se ut över staden. "Jaha, då är det hit en kommit till, är det det här stället som kallas för världens ände?", sa Francis med en hes och grov stämma.
De andra i besättningen skrattade åt hans skämt. Francis var äldre än John, det syntes på grund hur huden l liksom hängde mer. Hans svarta skägg hade inte blivit skött på ett tag vilket fick det att se en aning tovigt ut runt hakan. På huvudet hade han alltid en hatt som gömde det annars svarta tunnare håret. Blicken var skarp, med hans klarblåa ögon. Över ena ögonbrynet, om en kollade noga, kunde en se ett ärr av något som han någon gång blivit spetsad av. Francis talade aldrig om det. I kroppsform var han ganska lång och liksom böjde sig lite då han gick, hade inte den bästa ställningen.
Det var år sedan han hade pratat med sin son. Han visste knappt vem Franks mamma var. Francis gillade Francis II, men tudugg hade Frank gjort det tydligt att han ville skapa sin egen lycka och menade att han själv kunde ha sin egen besättning, sin egen familj. Francis hade inte sagt något emot detta då han var självupptagen och sällan brydde sig om andra. Skräcken av Francis var för det mesta varför folk höll sig kvar i hans närhet. Men på senare år, nu när Frank också blivit äldre, verkade han tänka på honom och kom på sig att undra hur det var med sin son, men aldrig hört ett ord om honom. Vad han visste, så kanske Frank var död?

Hon hade badat klart och hade torkat sig med sina pojkkläder och drog på sig sin klänning, smycken och drog lite parfym under hakan, bakom öronen och såg sig om. Hon tog sig till baren där hon mötte Ethan en snabbis för att lämna över de våta kläderna och hon gick mot en annan bar där hon kunde höra skrik. Kiliah suckade men klev in och såg män som drack och hon gick graciöst fram ocj såg på mannen som verkade hålla i tygöarna.
"Nämen hej. Jag har inte sett dig förut. Är du ny och vad är ditt namn? Hon log ömt och smekte bordsytan med ett finer.
"Om jag gissar rätt kan du bjuda mig på något ätbart mmen om jag förlorar..." Hon såg ner.
"Du bestämmer."

Inne i baren hade några av Francis mätt satt sig till ro för att mätta magarna med mat och stilla sinnet med romen. Det verkade i vara i het diskussion som slutade i vrålskratt då plötsligt Kiliah uppenbarade sig framför de. Mannen som just lagt fram sitt argument stannade upp och såg på henne. Han verkade torka bort något över munnen med sin hand samtidigt som han böjde sig fram för att ta en närmare titt på den förtjusande kvinnan. "Ojojoj..! Vad har vi här?", började han och drämde till sina kamrater med en knytnäve för att få med sig deras uppmärksamhet. Mannen som verkade lite en aning berusad kliade sig över sitt mörka skäggstubb och fuktade läpparna. Hennes erbjudande var frestande. Han hade redan kommit på flera alternativ för henne ifall hon förlorade. "Låt gå. Vad heter jag?", frågade han henne och skrattade. Hans kamrater stämde in i skrattet och verkade lika intresserad av Kiliah som deras ledare.

on log mjukt och smekte hans mugg glas med rom och lade huvudet på sned.
"Så jag får gissa på vilken del? Du har en accent som jag så du borde inte vara härifrån.Daviid?" Hon svarade säkert fel men det blev i hennes bästa del. Ho behövde ju spendera hela dagen med dom.
"Så har jag rätt?"

Mannen skrattade. Till hans lycka hade hon fel. "Tyvärr, min sköna. Mitt namn är Hector. Inte nära.". Han skrattade igen och reste sig halvt för att sträcka sig efter hennes arm och dra henne till sig så att hon föll i knä på honom. "Nå..", började han medan han långsamt iakttog hennes uppifrån och ner. "..Har du en favoritdryck? Pojkar, var är romen?!" och genast hällde ångön upp i ett nytt glas till henne. "Till dig, min sköna. Och nu, din tur.. vad heter du?". Med sin leda hand plockade han upp sitt egna glas och smakade av drycken med blicken fäst på Kiliah. Hector sträckte sig närmare för att dra in doften av hennes parfym. "Mm..", började han och såg på henne igen med en intensiv blick.

Hon vlle spy och slå mannen men log bara vänligt och lutade sig mot honom och tog emot Romen.
"Samma regler för dig. Gissa mitt namn." Hon log mjukt och höll upp ett finger.
"Men jag kan ge dig en ledtråd eller två. Jag är så snäll idag." Hon drack och började tala på sitt modersmål men det lät som om hon svor en massa och log sedan mjukt.
"Mitt nam är?"

Hector fuktade läpparna då han iakttog henne och verkade nära inpå nästan vilja kasta sig över henne, men tyglade sig när Kiliah höll upp ett finger för att prata. Lite förstummad av situationen blinkade Hector några gånger för att dra in det hon faktiskt sa. "Ehm..", började han för att leta efter ord. ".. Du menar.. jag ska gissa.". Hector harklade sig och de andra verkade ropa namn, bara för att de trodde att leken gällde de med. Men med en viftning visade Hector att de skulle hålla sig undan, det var han hans tur.
"Hmmm..Låt mig tänka lite.". Han kliade sig på hakan och rynkade pannan så att de mörka ögonbrynen kom närmare varandra. "Du ser ut som en.. Violet?", frågade han och tippade sedan lite på huvudet åt hennes håll. "Ja, Violet gissar jag."