rollspelare & wolfy prs

Han log svagt mot hennes läppar då hon kysst honom igen, förstod inte varför han behövt hälla i sig vin för att ta det här steget. Nu var det hur som helst gjort och han kunde glatt konstatera för sig själv och vem som helst som frågade, att han gillat både kyssen och känslan av att kyssa Estelle. Nico tog hennes hand i sin för att lätt krama om den innan han reste sig upp, studerade flaskan som nu nästan var tom.

Estelle reste sig upp också och tog alla sina hårnålar från bordet, tänkte inte lämna bevis på vart hon varit. Hon sneglade mot honom lite snabbt och lutade huvudet mot hans axel.
"Tack för att du följde med hit, Nik." sade hon tyst och kramade hårt om hans hand med sin. Hon skulle vara evigt tacksam över det, hade aldrig öppnat upp sig så mycket för honom på så kort tid ifall hon inte kände att han tog stora steg för hennes skull.

Lite förvånad blev han över hur tacksam hon uppriktigt verkade vara över att han följt med henne hit. Han hade velat göra det: både för sin egna skull men också för Estelles. Blev alliansen av och de faktiskt gifte sig så skulle han se till att Skottland fick allt stöd från Frankrike som landet bara behövde.
”Inget att tacka för.” Han placerade sin hand mot hennes rygg innan han lämnade källaren.

Estelle log svagt och gick upp för trappen och tittade ut genom ett fönstret, hade inte trott att det skulle vara så mörkt och därmed så sent på natten. Hon log svagt och började gå mot deras kammare, tyckte att de hade vandrat tillräckligt och hon började bli lite sömnig efter allt vin.

Nico gick vid hennes sida under tystnad. Inte för att han inte ville prata med henne utan för att hans hjärna flitigt bearbetade allting som hänt under kvällen. Utanför dörren till hennes kammare stannade han upp och tog hennes hand i sin för att lätt kyssa den.
”Tack för en härlig kväll.” Mycket oväntat hade hänt men han klagade verkligen inte.

"Tack själv." log hon och la sin andra hand på hans kind. Hon lutade sig fram och kysste lätt hans andra kind. "Godnatt, Nik." viskade hon och släppte försiktigt hans hand för att dra sig undan.

”Godnatt.” Han släppte taget om hennes hand för att vända ryggen till och försvann in till hans kammare som ju låg mitt emot hennes, önskade genast tjänaren god natt då han själv ville och kunde göra sig i ordning inför natten.

Estelle bet sig löst på läppen och gick in till sin kammare. Hon log svagt för sig själv, det hade gått bättre än vad hon vågat hoppas på. Hon log smått och bytte om till ett nattlinne innan hon kröp ner under täcket.

Följande morgon vaknade Nico tidigt. Till på köpet hade han huvudvärk vilket fick honom att stöna till. Han plockade fram rena kläder som tjänaren lagt fram på en stol dagen innan och lämnade därefter rummet. Korridorerna var tomma och inte ett knyst hördes. Tjänarna var antagligen vakna redan men höll sig sysselsatta med sitt i andra utrymmen. Han gick ut till trädgården för att få lite frisk luft, kunde ju inte direkt gå till matsalen och be om frukost förrän åtminstone Estelle vaknade.

Estelle vaknade sent morgonen efter med en dunkande huvudvärk. Hon stönade lågt och blundade hårt en stund innan hon tvingade sig själv att sätta sig upp. Hon fick på sig sina kläder och granskade sitt hår i spegeln lite snabbt, bestämde sig för att låta det vara utsläppt men satte i ett vackert diadem. Hon gick sedan ut från sin kammare, behövde vatten så fort som möjligt.