~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Skogen i Öst:
Han greppade tag om hennes haka med sina grova fingrar, vred hennes ansikte mot sitt egna.
"Arya..." sade han med ögonen riktade mot hennes, "okej, inga barn. Har aldrig velat ha barn, tills jag mötte dig. Och får jag inga barn med dig så vill jag inte ha några alls." Han kysste hennes panna försiktigt.
"Men, om du ändrar dig..." han tittade menande på henne. Lät orden hänga i luften utan att avsluta meningen. Han hade inte fått svar, men hon hade inte heller helt undvikit frågan. Det syntes tydligt att det var ett tufft ämne för henne och Erik ville inte trycka på mer. Han hade sagt sitt. Nu visste hon hur han kände och så var det med det. Självklart var han ledsen - men samtidigt så var det han hade sagt sant. Om det inte var för henne så hade han inte velat ha barn och kunde han inte få barn med henne så ville han inte ha några alls.

Arya - Skogen i Öst
Han höll i hennes haka och höll hennes blick fångad i hans. Arya blev orolig bara av att han såg på henne, det känds som om han kunde läsa hela hennes inre bara genom att se henne i ögonen. Som om han förstod allt vad hon dålde utan att hon sagt ett ord.
”Men, om du ändrar dig...”
Arya kunde inte få ett ljud ur munnen. Hon stirrade in i Eriks ögon utan att röra sig. Hela tiden var hon tvungen att tänka på att andas, annars skulle hon glömma av det.

Arya ville ha barn med Erik, verkligen. Men hon kunde inte, det gick inte, skulle aldrig gå. Hans ord fick hennes ögon att börja tåras igen men hon vände sig om innan de hann rinna. Hon kunde inte tala mer om det hela, det smärtade inom henne igen och hon avskydde att inte kunna säga hela sanningen till Erik. Hon hade velat gömma sig i hans famn och gråta ut över det hela, men det gick inte. Om hon bröt ihop skulle hon vara tvungen att säga sanningen och att säga sanningen kanske skulle få också Erik att lämna hennes sida. Så som alla andra hade gjort.

Hon började rota i Dayas väska igen. Erik var uppenbart utsvulten och hennes egen mage skulle när som helst vråla efter mat den också. Så snart hon fick tag i vad hon letade efter drog hon fram det och vände sig om mot Erik igen. I sin hand höll hon en medelstor metallåda omlindad i ett mörkgrönt tyg och ett vattenkrus, gjord av lera.
”Mat.” sade Arya så stabilt hon kunde.

Erik - Skogen i Öst:
Han nickade mot Arya då hon höll i det hon funnit i väskan. Han drog ut ett löv ur hennes hår och skrockade lite lätt innan han sjönk ner i det höga gräset.
"Är utsvulten." sade han och tittade upp mot Arya som var inramad av månljus. Samtalet var avslutat. Det syntes tydligt på Arya men Erik önskade att hon kände att hon kunde anförtro sig med honom. Han skulle ingenstans. Inte utan henne. Det kommer, när hon är redo. Hans tankar var mer rationella än känslorna som simmade runt inom honom.
"Vad har du där då?" fortsatte han och räckte handen upp mot henne i hopp om att hon skulle fatta tag om den.

Arya - Skogen i Öst
”Är utsvulten.”
Erik sjönk ner i gräset och Arya kunde inte hindra ett litet leende. Trots att samtalet de haft mindre än en minut tidigare varit svårt och Arya ganska uppenbart dolt saker för Erik så lät han det vara. Han pressade henne inte och var inte arg för att hon inte sagt som det var - verkade det inte som i varje fall. Istället gick han med på att byta samtalsämne och gjorde det på ett sätt som fick Arya att inte kunna låta bli att annat än le. Han var så fin. Respekterade hennes tystnad på ett sätt som hon inte var van vid.

”Vad har du där då?”
Han räckte henne sin hand och hon tog den och satte sig ner framför honom. Arya log lite bredare.
”Jag vet faktiskt inte.” sade hon och började ta bort det gröna tyget runt metalllådan, ”vi får se...”

Erik - Skogen i ÖSt:
Eriks hand strök upp och ned längs med Aryas sida medan hon öppnade upp lådan. Han var inte så intresserad av maten som han borde varit med tanke på hur hungrig han var. Hans hunger efter henne var större och det var svårt att slita blicken från hennes bara ben och hur gudomligt vacker hon var klädd endast i hans tröja.

Han lutade sig in och kysste försiktigt sidan av hennes hals. Precis nedanför käken. Han nafsade lite försiktigt i hennes öronsnibb innan han lutade sig tillbaka igen, fortfarande med sin hand mot henne. Nu vilande över hennes höftben.
"Du är vacker." sade han stillsamt och trots att det var natt så var det inte allt för mörkt tack vare månens klara, vita ljus som trevade sig genom trädkronorna och dess stora löv.

Arya - Skogen i Öst
Hon hade precis lagt tyget åt sidan och var påväg att öppna lådan i sitt knä då Erik kysste hennes hals. Hon stannade upp och slöt ögonen i ett par sekunder tills han drog sig tillbaka igen. Hans lilla nafs vid hennes öra fick hennes mungipor att dras uppåt.

”Du är vacker.”
Arya släppte lådan helt och lät sina händer vandra uppför hans bara överkropp. Hennes fingrar strök över hans mag- och bröstmuskler och hennes leende blev bredare.
”Ska du säga.” mumlade hon och sträckte sig mot honom och placerade en kyss på hans läppar. Men den varade inte jättelänge. Hon drog sig ganska snart tillbaka igen och lade händerna på lådan.
”Men vi behöver mat.”

Erik - Skogen i Öst:
Erik höll upp sina händer i luften och skrockade,
"Hey, det är inte jag som aldrig får fram maten." flinade han fram och i samma stund gav hans mage ifrån sig ett ilsket kurrande. Erik klappade sig själv på magen, "jaja, du ska få mat." suckade han och lutade sig längre fram för att se vad Arya skulle trolla fram ur matlådan hennes händer vilar på. Han var nyfiken på vad det kunde vara. Samtidigt fick det munnen att vattnas då han tänkte på sin egna matkultur där hemma i Norr. De stora svinstekarna, hjortlåren, älgbogarna och det stekta fläsket som glänste av skimrande fett. Han saknade det men samtidigt så hade han inget emot den mat de hade ätit under deras resa än så länge. Men en helrostad gris som snurrat på spett över öppen eld i ett par timmar hade ju inte varit alls fel just nu.
"Skynda, vill se vad det är." manade Erik med nyfikna ögon.

Arya - Skogen i Öst
”Hey, det är inte jag som aldrig får fram maten.”
Arya fnös och skakade på huvudet, men med ett leende på läpparna. Det var ju han som distraherade henne! Hon gav ifrån sig ett litet skrattandetag igen då Erik klappade sin egen mage. Han var så löjlig men samtidigt urgullig.
”Skynda, vill se vad det är.”
Eriks ögon var nyfikna och Arya kunde inte hålla sig från att snabbt pussa honom på näsan då han lutade sig framåt.
”Okej, men sluta vara så söt då!” sade hon och gav honom en ny näspuss innan hon vände sig mot lådan igen.

Det var inte svårt att få upp den då det inte fanns något riktigt lås. Bara tunna snören som dragits runt om sidorna ett par varv. Då Arya fick upp locket slogs hon av en doft som påminde henne om hemma. I lådan låg ett par mindre skålar av lera, två Naan-bröd och tio stycken Masala Dosa rullar. En typisk söderländsk måltid för runt fyra personer. Men Arya misstänkte att det bara skulle räcka till två med tanke på hur hungrig Erik var. De starka kryddorna som använts till maträtten fanns med i många Garudiska rätter. Arya var van vid att känna liknande dofter var gång hon åt middag hemma i Söder. Antagligen innehöll skålarna sås som passade till maten. Arya plockade upp en av dosa rullarna och vände sig om mot Erik.
”Masala Dosa.” sade hon och höll upp rullen mot honom med ett leende.

Erik - Skogen i Öst:
Vem är det egentligen som är söt... Hade Erik tänkt då Arya pussade honom två gånger på näsan. Men tanken lämnade honom då hon fick upp locket på matlådan. Det doftade starkt, det riktigt stack i hans näsa från kryddorna. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt dock. Det var en markant skillnad på de mer dova, djupa smakerna och dofterna från maten i Norr.

Han tog maten som Arya räckte honom. Han log och synade den gyllene rullen.
"Ser intressant ut," sade han och vände lite på den, "hur äter man det?" frågade han sedan och tittade på Arya istället för maten. Han log och magen kurrade igen. Han var mer än redo att sluka vad än han gavs att äta. Sedan var det ju inte fy skam att få testa på mat som Arya förmodligen hade vuxit upp med.

Arya - Skogen i Öst
Arya tog upp en egen rulle och flyttade sedan lådan ur knät. Hon hasade lite på sig så att hon satt mitt emot Erik och lättare kunde se på honom.
”Precis som du vill.” sade hon, ”alla har olika sätt att äta dosa, vanligt vis brukar man vika eller rulla dem själv och anpassa det till hur man äter. Men eftersom våra redan är färdiga så är det lättast att bara äta uppifrån och ned.”
Hon tog ett bett från den öppna toppen på sin rulle för att demonstrera för Erik. Hon var just påväg att fortsätta säga något, då de starka smakerna exploderade i munnen på henne och hon gav ifrån sig ett lätt stön av välbehag. Hon hade inte ätit Söderländsk mat på flera veckor och hade verkligen saknat sitt hemlands smakrika och starka matkultur. Hon svalde och vände sig mot Erik igen.
”Vill man, så kan man också ha sås på,” hon plockade upp en av lerskålarna ur lådan och hälde lite grann i sin rulle, ”men, jag brukar inte ta så mycket. Dämpar smaken om du frågar mig.”
Arya log mot Erik. Hon kände sig stolt över att kunna visa upp och dela maten hon vuxit upp med med honom.