PRS Ginerva2003 & Medi

”Du måste annars får jag problem du måste låsas vara en vän” sa han. Han tittade på hennes söta ansikte.
”Snälla för min skull” sa han.

”Lugn det är inte säkert att han förtrollat henne” sa hon. Hon tittade på sin make och försökte lugna honom. Hon trodde inte själv på vad hon sa men hon vill inte förhasta sig.

Farbrodern skrattade skadeglatt.
”Nu verkar jag inte jag vara den enda i familjen som gör fel enligt era duma regler” sa han och log

"Men jag vill inte. Hur ska det se ut om jag kysser dig? De kommer tro att du är..." Hon såg sorgset bort och såg det stora huset framför sig. Det var enormt och regnet öste fortfarande ner- En blixt slog ner precis bakom dem så att hon skrek högt. Det ringde i öronen och hon tappade taget om paraplyet som flög i väg.
"Neeej!!"


"För att du råkade sätta eld på duken och min son gjorde en olaglig besvärjelse. Stor skillnad."
Sebastian såg på dem genom den öppna dörren.
"Kom nu innan blixten slår ner igen!" vrålade han där han stod och såg på honom. Nu med oro i rösten.

”Okej det verkar inte som att vi har något annat vall en att du följer med mig in och träffar mina föräldrar” sa han med nervös röst. Han gick emot dörren där hans pappa, hans mamma och hans farbror stod.

Hon tittade allvarligt på sin sån men innerst inne var hon mest orolig. ”Kom in nu innan ni blir sjuka” sa hon.

Han tänkte på att han hade gjort detta när han var i hans ålder men skillnaden var att han aldrig hade blivit upptäckt.

Hon såg på honom och sedan mot det stora huset. Hjärtat bultade som en hammare i hennes bröst och svalde sedan hårt. Något inom henne sa att något var fel men vad visste hon inte. Hur skulle det egentligen gå?
Snabbt vände hon blicken mot mannen vid sin sida igen och lutade huvudet mot hans axel.
"Jag är så trött, hungrig så du anar inte." Viskade hon innan hon kände benen vika sig under henne.

"ja mamma vi ska gå in" sa han irriterat. "du kan gå och lägga dig i mitt rum så hämtar jag mat" sa han innan han såg hennes ben vika sig och det var precis så han hann fånga henne i sina armar.

Hon såg oroligt på tjejen sin såns armar "kära nån"

Han gick mot matsalen skrattandes. han älskar kaus.

Fadern såg på kvinnan och lade en hand på sin sons axel.
"Inte så fort. Ta henne till biblioteket." Han såg sedan på sin fru.
"Kan du göra en örtblandning? Så hon vaknar. Jag vill tala med henne." Han såg seda på sin son och sedan ner på kvinnan. Han hade inte sett henne i byn och försiktigt strök han bort en blöt hårslinga ur hennes ansikte.

"Far det är inte som de verkar" sa han innan han bar upp henne till biblioteket. Han visste inte vad han skulle göra. Han hoppades han skulle kunna få han far att tro att han inte gjort något.

"Ja jag gå in och fixar det" sa hon till sin man och gick in till köket och fixad i ordning örtblandningen.

Han gick in i köket där han broders fru stod "hahaha såg du vilket kap din sån har fångat" han skratade.

(son )

Han såg efter honom och suckade. Sedan stängde han dörren efter sig och låste. Det var verkligen ett oväder som inte duga.
Han kunde höra sin bror i köket och gick sedan efter sin son. Han skulle komma till botten av detta. Något sa att det var något fel.

Elden brann och han fann sin son vid soffan.
"Vem är hon? Har du gjort något med henne?" Frågade han och gick snabbt fram.
"Ljug inte för du vet vad jag kan få fram."

(förlåt)

Han pussade hennes panna innan han såg sin far komma in. "Nej jag har verkligen inte gjort något med henne far har du aldrig sett kärlek förut?" frågade han smått irriterat.

Hon såg på sin mans bror. "Detta är inte kul" sa hon irriterat.

"Du måste slappna av" sa han och skrattade mer.

Han muttrade och såg sedan mot en hylla ochskakde sedan på huvudet igen.
"Om du så som ljuger för mig så vet jag inte vad jag ska göra. Du kan straffas inte av oss utan av ministeriet. De kan dra av dig din titel och ta din magi från dig." Han såg på kvinnan och lade huvudet på sned.
"Vad är hennes namn?" Snabbt drog han fram sin mobil.
"Du måste tala om om du gjort något med henne..."