Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

Lizzy hade givit kvinnan ett mjukt leende. Om hon bara visste hur han hade varit första gången de hade träffat. Hon tänkte nog hålla tyst oc bara nicka snällt.. Lite lättad över makens ord över allt. Hon hade mest granskat stället lite men märket snart Scotts arm runt sig och såg snabbt på honom och hade bara tyst gått med honom. Ärligt hon kände sig mer trygg med honom nära och dessutom vart det mer avslpanade. Hon hade granskat hans yngre bror snabbt och givit honom ett mjukt leende. Hon hade rät fort läst av honom.

Hela fikan hade Lizzy mer och mer släppt sina lilla gadd uppe men ibland om hon tyckte det blev för framfusigt bakcade hon lite det märktes nog under fikna. Ärligt hon gillade Scotts familj och det hade varit trevligt.

Men det vart skönt nu.. Veta de vart ensamma för hennes huvud vart helt slut över behöva fokusera dessutom alla tankar som hade kommit under allt. Hon hade ärligt isnett Scotts bror hade påmin mer om hennes familj sätt tystare och mer avvaknde lite. Hon hade flörtat till sig Loke rätt bra så fort dem hade kommit hem till Scott. "Dog inte." sa oh retsamt till Scott nu, första ordet på säkert 10 minuter för hon hade bara fått svara sin pappas sm och han skev inte alltid på englelska så det tog henne alltid tid svara och fröstå

Väl hemma på sin egen soffa igen med henne tätt intill sig var det skönt att äntligen kunna andas ut ordentligt. Bara få njuta av att vara ensam med henne igen, förutom Loke som låg lite längre bort på soffan då förstås. Nöjd över att mötet hade flutit på så bra som det gjort. Visst att hon hade hållit sig lite mer i bakgrunden men det var väl inte heller så konstigt? Det hade nog också han gjort i hennes situation.
"Hur tyckte du det gick?" frågade han mjukt. Tiden å andra sidan tycktes ha sprungit iväg fullkomligt, klockan var mer än han trodde och det märktes också i hans trötthet kanske. Men också lite oron för James. De hade inte talat något om det nu när Izzy var här första gången men det hade ändå legat där under ytan, och Scott behövde inte få reda på det för att förstå att han nog hade tagit något igen.

Lizzy hade varit väldigt nöjd över allt. Hon njöt av hans närvaro och närhet hos henne. Hon lyssnade på altl ochfunderade på saker samtidigt hon luyssnade på hans röst och log till av hans fråga. "Bättre än förväntat. Eller du e inte nöjd." Sa hon mjukt med en retsam ton. Ärligt hon hade ju läst av Scott lite ed brodern med och förstått det vart något som inte stod rätt till men hon hade vlat det får han berätta när han är redo. Hon visste hon hade hllit sig i mer bakgrund udner första mötet men hon hade iallflal kommit fram mer och mer under kvällen men det kom alltid efter hand. Dessutom just nu tyckte hon det bara var skönt sitta nära Scott och bara slappna av och känna man inte behövde känna press över saker. Hon såg på honom snabbt och gav honom ett leende. "Menar dina föräldrar var snällare än mina.. Pappa såg ut som han mordplanerade dig ett tag. Syrran såg ut som hon såg ett spöke och brorsan sa i efterhand du e väl godkänd." Sa hon roat til honom. Hon hade ju förklarat systerns problem med män i alllmänt och allt som hon hade skett henne. Lizzy har ju varit som en extra mamma där och hon hade fakitkst lämnat jobb en gång för systern ringde i ångest panik. "Men nu e allt lugnt, både godkända." sa ohn snällt och petar till honom p åkinden och gav honom en retsam puss på hakan snällt

Scott var väl på fundersamt humör, det fick han erkänna. Men det var kanske hennes ord som fick honom att förstå att han visade det så pass tydligt.
"Nejdå, jag är allt nöjd. Kunde inte ha väntat mig något bättre." förklarade han med ett mjukt leende, hade armen om henne och lät fingrarna fundersamt leka över hennes axel. Han hade ju inte velat berätta något om James mer än att det var hans bror tidigare. Han trodde det inte om Lizzy, men ville ändå inte att hon skulle gå in och se på honom med förutfattade meningar innan han träffade honom.
"Jag är bara orolig för James." Han gjorde en kort paus. "Han är inte min riktiga bror - på den tiden tog mamma in fosterbarn, och dem adopterade honom strax före han fyllde tio. Han skickades runt mycket innan dess och båda föräldrarna drogade runt. Han har haft problem sen han var 17 ungefär, tror han är i en period när han börjat igen nu." förklarade han, hade ju ingen anledning att dölja det för henne. Men kom snabbt på andra tankar av hennes prat om sin egen familj.
"Jaså, jag var nog för nervös för att märka för mycket av mordblickarna som tur är." log han litet.

Lizzy hade märkt av hur fundersam Scott vart, hon hade tyckt han hade varit lite så från och till hela dagen men hon visste man hade dagar. Hon log till snabbt mot honom när han sa samma att det hade gått bra. hon lyssnade på hans ord, om James. Hon kunde förstå för hon hade sett något inte stod helt rätt till när hon vart där men inte påpekat något eller sagt något. Hon lyssnade på varje ord han sa och rättar till sig lite när hon visste han vart klar. "Vet du vad, jag dömer inte i färväg vare sig du har missbruk eller ej. Men du prata med honom." Sa hon lugnt till honm och märkte henes andra ord om hennes familj verkar få honom lite p åandra tankar. Hon ville inte se honom så orolig och det vart något hon ogillar. " Kanske tur det, men han har erkänt du vart godkänd fast inte på engelska." Sa hon snällt och rörde till hans kind. Hon vart trött efter dagen och allt som hade skett så det vart bara skönt slappa hos honom och inte ha massa ljud runt sig. "Eller så vart du bara dig själv och inte brydde dig om hans blickar." Sa hon snällt och såg på hoonm mjukt.

Det vart andra ljud här än vad det vart i stan, ärligt det vart skönt med tystnad runt sig och det kommer hon alltid föredra men hon hade ju sin älskade lägenhet med. " Men du tänk inte mer på allt, du ser helt slutkörd ut." SA hon mjkt till honom och menar på hans funderingar och allt.

~~~~~~~~

Scott hade åkt och lämnat av Lizzy till hennes jobb på sjukhuset innan han själv åkt vidare för att uträtta några ärenden runt på stan. Han var ledig hela långa dagen och tänkte passa på att julshoppa lite. Han hade ett gäng julklappar kvar att köpa innan julen men också sånt där obligatoriskt julfix också. Julpynt, förberedelser inför julhelgen - de hade lovat att fira lite klassiskt med hans familj på julafton i vart fall. Sen så var han inte helt hundra på ifall han skulle behöva jobba något kring julen ännu.
Några timmar senare hade han gjort de flesta ärendena och hade bara banken kvar innan han skulle hem igen. Han hade lovat Lizzy att gå in dit för att kolla upp ett par grejer inför lägenhetsförsäljningen innan han åkte hem men det var lite folk där så han hamnade i kö med en gång. Ställde sig och lekte lite med telefonen under tiden, svarade på något sms ifrån både James och hans mor. Det var först när han hörde några runtom honom i kön ropa till som han såg upp därifrån och svor tyst till. Skickade iväg ett snabbt sms till Luke som han visste var i tjänst nu.
De uppenbara rånarna som klivit in med pistoler och rånarluvor var snabbt framme vid disken. Dumt nog hade ju Scott inte heller vett att inte lägga sig i - trots att det var dumt när han inte var i tjänst och inte ens hade ett par handklovar att använda sig av. Ändå kunde han inte låta bli att ge sig fram och försöka lägga sig i, även om det bara retade upp dem - och slutade med att rånarna sköt. Sköt honom i benet. Det hela slutade med ett de brottat ner honom och höll honom nere på marken medan ledarrånaren stod framför honom och plockade upp plånboken som i den lilla striden hade fallit ur hans ficka.
"Men ser man på - en polis dessutom." rånaren flinade och vände blicken mot de andra. "Släpp ut resten, men denna behåller vi." Även några av de andra inne på banken hade blivit skjutna - men endast lindrigt - under det lilla drama han orsakat.

Lizzy hade inte es hunnit hem dagen innan förrän jobet hade ringt och bett henne komma. Hon hade kommit sen kommit vid tre på natten eftersom de skickade hem henne för lite vila iallfall. Hon hade inte sovit mycket förrän dem hade ringt in henne igen och hon hade varit glad över Scott hade valt köra henne för hon hade inte fått mycket sömn för hon vart så pass uppkrd i skallen så det hade bara inte gott.. Slutat med hon hade gömt sig i soffan med en filt och snott Loke för gos i soffan för ens slappna av. Hon visste hon hade köpare på lägenheten och vart glad över att det gick så bra för hon såg fram emot bo med Scott.

Hon vart ledig jul helgen då cheen hade sett till det då hon ahde fått jobba så pass mycket att hon snart inte pallar om man ser så. Det vart så över julen och nyår vart värre.. Då kom skadorna för rakterna. Hon hade fått semester över jul och nyår så hon såg bara fram meot det.

Just nu satt hon på sjukhsuset och höll på vårda ett barn som hade ramlat och fått ett jack i pannan. Hon log lite när hon blev klar och rörde till pojkens haka. " Som en boxare, se till hålla det rent." sa hon till både pojke och föräldrarna innan hon sa det sista och gick för kolla lite vad som stod på i lobyn. Hon stelnar direkt av höra läkaren prata i akuttelefonen, skottdrama, bank.. Hon kände klumpen direkt över hon visste hon hade bett Sott köra dit. Älrigt att jobbat nästan 24 timmar så vart man så trött att alla känslor var tortyr. Hon hade dessutom kvällen frmaför sig att baka lite, hon hade lovat Scotts mamma att hon ksulle få lite goda recept som hennes pappa hade tagit med sig från Island. Men nu snurrar oro, ångesten inom henne innan hon satt sig ner för hon orkar inte stå där och se dum ut. Hon visste det snart kommer in fler patienter som hon behöver vårda så hon hoppas det kunde underhålla..

Det dröjde inte särskilt lång stund förrän de andra skottskadade ifrån bankdramat började rulla in till sjukhusets akutavdelning, där Luke var en av de som följt med dit. De behövde vittnesmålen inifrån banken så snart som möjligt men det var inte den enda anledningen till varför han erbjudit sig att åka dit, utan också att han skulle tala med Lizzy. Bättre det än att hon fick höra ryktesvägen, även om risken kanske var stor för det andre - han uppfattade ett och annat så snart han kommit in i sjukhuset. Det talades om att det var en polis som satt gisslan där och var skadad, men inte mer än så. Ingenting om vilken polis det var i vart fall. Då han väl fått iväg sin patient med personalen att ta hand om började han istället leta efter Lizzy, en jakt som tack och lov inte tog särskilt lång tid. Men han var också tacksam över att ha funnit henne i enrum och slippa dra hela det där att han behövde prata med henne och gå iväg nånstans, det räckte med oron han snart skulle lägga på henne. Plus att det var väl misstänksamt nog att han letat upp henne i tjänst.
"Scott är polisen inne på banken. Dem håller honom gisslan så vi har inte kunnat ta oss in än. Vi vet bara att han är skadad, inget mer." berättade han lågmält, vilket också varit hela stämningen utanför brottsplatsen också. Dyster. Vilket kanske inte var så konstigt när de alla jobbade med vetskapen om att det var deras kollega som satt där inne skadad utan att de kunde göra något, för skulle de göra något skulle de bara förvärra hans situation.

Lizzy satt nog tyst och funderade, hörde hur folk nu började röra sig iväg för vårda sina brukare som inkom över dramat. Hon hade hört polisernas radio med och kollade upp snart och man såg på henne hur trott hon egentligne vart. Hon hade snart sett Luke komma emot henne och såg konstigt på honom inann han helt kom fram. Hon hade redan dålig magkänsla på det hela, hon visste nästan redan vad han skulle säga och vad hon kommer säga men hon tänkte hon säger inget. HOn måste låta HAN prata först och säga och bekräfta hennes misstankar.

Lizzy såg på Luke bara och skakar på huvudet och muttrade till för sig själv. "Påmin mig igen varför jag dejtar en snut. Ni e omöjliga hålla ifrån problem ju." Sa hon lgunt till Luke och reste sig snart upp för hon visste hon måste komma iväg med och jobba. Hon såg på Luke snart. "Se bara till få ut hoonm så hel ni bara kan, en tå eller finger fattas skiter jag i.. Bara få ut honom okej." Sa hon, dolde ångesten som gnaggde inom henne för fullt. Känslan av känna sig maktlös, samma känsla hon hade den dagen hon mötte honom och miste sin patinet, maktlösheten att inte kunna göra ett piss åt det.

~~~~~~~~

Julen hade kommit alldeles för fort detta året också, ett återkommande fenomen som väl snarare bara tydde på Scotts egna dåliga framförhållning i det anseendet. Men han skulle väl inte hacka ner för mycket på sig själv heller då han ju faktiskt hunnit bli klar med allt trots tidens rusande. Han var också ganska nöjd med sina julklappar om han fick säga det själv, ingen nämnd ingen glömd men sen fanns det väl också de han misstänkte skulle vara mer uppskattade än andra.
De firade nu med Lizzys föräldrar, och även om det var första julen med dem så var han inte obekväm. Nej, han trivdes allt ganska bra i deras sällskap men så hade han alltid haft ganska lätt med folk. Annars hade han väl inte haft det yrket han hade. Dessutom var det roligt att få delta i någon annans traditioner än hans egna. Det var med lite förväntan i maggropen han slagit sig ner i soffan intill Lizzy och lagt armen om henne lite vardagligt i väntan på att hennes familj skulle börja dela ut julklapparna.