Hush hush [PRS Emma07 & wolfy]

Grace skakade på huvudet åt hans svar. Det var ju inte riktigt så hon menat. Hon pep till då han trampade på gasen och gasade på, skrattade förtjust till över hur fort det gick. Hon hade definitivt ångrat sig om hon inte valt att följa med på en åktur, så här roligt hade hon inte haft på ett tag. Hon vände ansiktet mot Ederel och log brett. Det kändes på ett oförklarligt sätt som om det hade varit meningen att de skulle träffas. För hennes magkänsla sa henne, hur otroligt det än lät, att Ederel skulle förbli en del av hennes liv på ett eller annat sätt. Det kändes som om hon plötsligt sugits in i en bok där hon var huvudkaraktären, och Ederel den attraktiva främling hon skulle falla pladask för.

Av hennes ansikte att döma så verkade också hon förstå tjusningen med körningen. Men vem skulle inte göra det? Själv älskade han farten, spänningen i det. Ändå var det här betydligt mer avslappnat än normalt - inga andra på banan och inte riktigt så höga hastigheter som annars. Men ändå så hade han trevligare än på länge, för han hade fått börja inse att han trivdes väldigt bra i hennes sällskap. Vilket inte bara berodde på att hon var vacker och trevlig - det var något mer, något han tänkte ta reda på.
”Hur lyder snyggingens dom, bättre eller sämre än att vara kvar på festen?” Log han.

"Bättre. Jag står nog I tacksamhetsskuld till den där blondinen, vore det inte för honom hade du kanske inte känt behovet av att rädda mig från en tråkig kväll." Grace strök en slinga av sitt hår bakom örat innan hon nickade mot ratten.
"Får jag prova?" frågade hon rart, "men du måste sitta kvar om du är rädd om din bil." Hon skulle gärna vilja prova på att köra och kunde tänka sig att flytta över till hans famn - eller sitta mellan hans ben, hon var nog tillräckligt liten för att det skulle gå an. Hon skulle behöva hans hjälp, både när det kom till användningen av pedalerna men också att styra bilen.

”Kan hända. Men jag överlåter till dig hur du ska betala tillbaka den.” Ederel flinade lätt, inte på nåt vis taskigt utan helt enkelt bara roat. Inte för att han egentligen krävde något - men hon fick väl se det som en rolig utmaning kanske. Han skrattade lätt till åt hennes fråga, samtidigt som han saktade ner något igen.
”Om du vågar.” Det var rätta stället egentligen att lära sig köra på - det fanns bara väggarna att köra på, och stora svängar.

Grace väntade tills bilen stannat innan hon knäppte upp sitt bälte för att flytta sig över till hans famn. Hon vred lite på huvudet för att erbjuda honom ett ursäktande leende över axeln innan hon placerade händerna mot ratten. Nu gällde det att inte låta sig distraheras över det faktum att hon satt i famnen på den mest attraktiva person hon någonsin lagt blicken på. Hon tryckte lätt på de olika pedalerna för att ta reda på vilken som var vilken innan hon tryckte på gasen. Motorn brummade till och bilen åkte som en pil framåt.
"Hoppsan," skrattade hon och flyttade foten till bromsen för att försöka sakta farten lite utan att göra det för abrupt.

Han fick ändå säga att kvinnan förvånade honom allt mer, hon var ändå rätt vågad - men det var också en behaglig konfirmation på att hon åtminstone inte var rädd för honom, och att han nog inte behövde bekymra sig alltför mycket om att gå för fort fram. Inte med tanke på att hon själv hoppade över till hans knä. Han stack fram huvudet över hennes axel, medvetet rätt så nära henne, lär armarna slingra sig fram kring henne som ett slags extra bälte.
”Du måste ha rätt handlag.” Retades han lätt med henne.

"Tack för tipset, otroligt hjälpsamt," frustade hon sarkastiskt fram då han menade på att hon behövde ha rätt handlag. Lätt för honom att säga som kunde köra och hade ett bra hum om bilar överlag. Grace körde med hjärtat i halsgropen runt banan några varv innan hon hade fått nog. Det hade inte riktigt gått så bra som hon hoppats på vilket gjorde henne irriterad.
"Jag tänker aldrig köra igen," suckade hon besviket men kunde inte låta bli att le lite. Hon dröjde sig kvar i hans famn ett extra ögonblick innan hon fick fart på sig och klev ur. Hon lutade sig sedan närmare för att pussa honom på kinden.
"Då var vi kvitt," sa hon, syftade på att han sagt att det var upp till henne hur hon ville betala tillbaka sin skuld.

Hennes svar lockade fram ett skratt även ifrån Ederel, som glatt åkte med runt - så hemskt skulle han ändå inte påstå att hon körde.
”Aldrig? Är det en utmaning?” Frågade han med ett flin emot henne, skulle gärna ge sig på att lära henne köra mer - så fick det väl ta den tiden det krävde. Ärligt talat så blev han nästan lite besviken då hon klev ur hans knä, men vad hade han väntat sig egentligen?
Men å andra sidan så hade hon också åkt iväg med honom hit och självmant hoppat hit, så varför inte? Den där lite busiga glimten dök upp i ögonen innan han klev ur bilen efter henne, drog in henne i en rejäl kyss istället.
”Nej, jag ändrade mig. Nu är vi kvitt.” Flinade han emot henne.

"Det kan jag inte påstå att det var," suckade hon. Ville han ta det som en utmaning så var det upp till honom. Hon hade nästan bestämt sig vid det här laget att hon var ett hopplöst fall när det kom till att köra bil, och att det var bäst om hon höll sig borta från förarsätet. Innan hon visste ordet av hade han dragit in henne i en ordentlig kyss som lämnade henne mållös för ett par långa sekunder. Medan hon hämtade sig sög hon långsamt på läpparna, blickade sedan upp på honom under sina långa ögonfransar. En busig glimt som matchade hans lyste upp hennes ögon.
"Du hade bara behövt fråga om du så gärna velat kyssa mig," påpekade hon stillsamt, kunde höra hjärtats dånande slag i huvudet.

Hon hade uppenbart tappat suget lite efter körning, men han lämnade också ämnet där. Det behövdes ju inte heller, det kunde väl mer vara en rolig grej att han förhoppningsvis kunde lära henne det en dag. Tänk vad saker ändrats - för en stund sen hade han tänkt lura med henne hem för att ta hennes liv, och nu planerade han att träffa henne mer? Galet. Men ändå välkommet, konstigt nog. Det var något särskilt med henne, något som väckte något långt inom honom. Han var fast besluten att ta reda på vad det var.
”Vad skulle vara det roliga i det? Inte lika spännande då.” Flinade han glatt tillbaka, men om han skulle vara ärlig så hade kyssen påverkat honom mer än han ville påstå. Trots allt så var hon ju otroligt söt när hon tittade på honom på det där viset.
”Nå, ska vi åka igen eller hade du andra planer?” Frågade han retsamt.