A place called Acria [PRS wolfy och Emma07]

Airdan suckade dramatiskt, väldigt glad över att ha funnit denna sidan hos henne.
”Det är väl det ständiga problemet. Det är så svårt för oss ärliga män att hitta någon nu för tiden.” Spelade han dramatiskt, men med ett begynnande flin lekande på läpparna. Just det där ärlig hade han dock funderat på under åren. Han ville ju se sig själv som ärlig, men var han verkligen det när han höll så många hemligheter? En evig fråga, det där.
”Jag är inte så säker på att dem badar mycket oftare.” Sade han med ett skratt, åtminstone inte ifall man skulle döma av doften som omgav dem på värdshuset. Men inte desto mindre följde han glatt efter henne vidare längs gatorna.

"Felet måste ligga hos er ärliga män ändå," sa hon med allvarlig min trots att det snart började rycka i hennes mungipor. Om det inte slutade så bra för rebellerna och Airdan kom iväg med livet i behåll, så skulle han ha en strålande framtid inom teater så dramatisk som han var. Eller spelade, om han hellre uttryckte det som så.
"Som tur är kan vi sätta ett gott exempel." Cordelia tvivlade starkt på att krigarna som anslutit sig till rebellerna skulle börja bada oftare så fort de kände den goda, fräscha doften från henne slå emot dem men det var ju värt ett försök. Om inte annat så skulle hon säkert dra åt sig en beundrare eller två.

”Och vad skulle det vara för fel på oss?” Flinade han, tillät sig visa hur road han egentligen var av det här. Det var just sånt här han saknade mycket när han levde på egen hand. Han hade ju Camenag till sällskap, men det var ju ett speciellt sällskap. Han skulle aldrig kunna tänka sig att vara utan honom, men han kunde inte heller mäta sig med en människa på det här viset. Han tvingades ju dessutom till att vara en del utan honom bara för att hålla honom gömd ifrån allmänheten. Ibland ville han bara visa upp honom för att slippa gömma sig mer, men det skulle bara leda till att dem blev mer jagade.
”Det får det väl vara värt.” Skrattade han till, hoppades dock att han inte luktade riktigt så illa som hon gav sken av. Men man visste aldrig, han hade varit på vift länge.

"Hur ska jag kunna veta det? Jag är inte en ärlig man." Cordelia stannade upp utanför värdshuset och tittade upp på den gamla byggnaden. Hon fattade löst tag om hans arm för att dra med sig honom uppför trappan till övervåningen. Rummet hon tilldelats låg längst borta i korridoren. Hon tryckte ner handtaget och lät dörren glida upp med ett gällt gnisslande ljud, fortsatte vidare till det lilla badrummet för att direkt börja fylla det smala karet med vatten. Hon sträckte sig efter flaskan med badolja som hon tagit med sig hemifrån för att hälla i en riklig dos av den tjocka oljan i vattnet, såg nöjt på då det skummade till.

”Det skulle jag väl aldrig få för mig att påstå.” Flinade han glatt tillbaks, egentligen kände han henne inte heller tillräckligt bra för att våga påstå särskilt mycket alls om henne. Det enda han visste var att hon hade humor och var hemlighetsfull, vilket inte direkt var mycket att hänga i granen. Men att hon första gången dem träffats skulle dra med honom till ett bad var ju kanske inte vad han förväntat sig.
”Så vad har du för plan?” Frågade han nyfiket, väntade sig ju inte direkt att hon tänkt dem skulle hoppa i badet ihop.

"Bäst för dig det." Hon böjde sig ner för att ta ut en stor handduk från det minimala skåpet under handfatet. "Vi behöver dela." Hon viftade lite med handduken framför honom innan hon höll den utom räckhåll. Planen verkade ha flugit över huvudet på honom eftersom han kände sig tvungen att fråga.
"Jag badar först," suckade hon precis som om det vore den mest självklara saken i världen, "du får vänta på din tur. Tjuvkika inte." Hon gav honom en varnande blick - nästan som om hon utmanade honom att hitta på hyss. Det fanns ingen dörr till det trånga badrummet så han fick se på något annat medan hon klädde av sig. Inte för att hon var blyg utan snarare för att han inte förtjänade en show. Åtminstone inte än.

Den här dagen utvecklades fort, det här hade han inte varit förberedd på när han samma morgon gått till möte med rebellerna. Men det var långt ifrån någon negativ utveckling.
”Vad tänker du göra för att stoppa mig då?” Frågade han med ett retsamt höjt ögonbryn. Självklart tänkte han inte göra det, lite respekt hade han, men det betydde ju inte att han inte tänkte retas med henne om det. Med den där blicken tänkte han ju absolut inte bara lyda utan protester - eller ja, lyda tänkte han men hitta på något eget också kanske. Han ställde sig ändå runt hörnet på självaste öppningen till badrummet, tänkte åtminstone ta tillfället i akt att klä av sig själv också i väntan.

"Det är upp till dig att ta reda på det." Ville han vara dum nog att gå emot hennes varning av ren nyfikenhet så hade han ju i slutändan bara sig själv att skylla. Cordelia visste inte ens själv hur hon skulle reagera om han bestämde sig för att busa. Kanske hon skulle känna sig smickrad? Eller så skulle de direkt åka tillbaka till startrutan, beroende på hur hon uppfattade hans avsikter. Än så länge verkade han åtminstone nöjd med vad han än gjorde i rummet. Hon tog en god stund på sig med att bara sitta och njuta av det varma vattnet innan hon hällde upp lite av det jasmindoftande hårvattnet i handflatan. Hon gnuggade händerna mot varandra innan hon med snabba men mjuka rörelser började massera sitt hårbotten.
Då hon senare kände sig klar att byta plats med Airdan så svepte hon in sig i handduken, marscherade sedan förbi honom och gjorde en gest med handen att det var hans tur.

Airdan visste bättre än att utmana ödet alltför mycket nu när hon väl verkade ha öppnat sig så mycket. Helt åt helvete måste ju inte det här mötet ha gått med tanke på att hon vågade bada i samma rum som honom. Något bra måste han ju ha gjort, men än så länge hade han ingen aning om vad det var. Han fick väl bara vara glad så länge det gick så bra.
"Redan klar?" frågade han retsamt när hon väl kom ut, men gav sig in i badrummet och ner i badet direkt. Det var härligt att låta kroppen sjunka ner i det ljumna vattnet, sist gång han badat hade det varit ute i en sjö på vägen hit. Det var så livet ute var - men han hatälskade det, ärligt talat.

Efter att ha fått på sig kläder igen satte hon sig ner på sängkanten för att fläta håret. Hon lyssnade med ett öra till de plaskade ljuden som hördes från badrummet, förundrades något över det faktum att hon kände sig så bekväm i Airdans sällskap. Det var något som inte riktigt gick att förklara, det kändes som om någon sorts magi svävade i luften som band dem tillsammans. Det lät urlöjligt vilket bara var en av anledningarna till varför hon tänkte hålla sina funderingar för sig själv. Dessutom vore det på tok för tidigt att dela med sig av sådant med tanke på att de träffats för knappt ett par timmar sedan. Nej, hon kände sig nog bara trött efter de långa dagarna som låg bakom henne.