Privat roll mellan Nepflite och Ginerva2003

Zantanna gick till skåpet och såg Peter och hon suckade och önskade att hon kunde säga åt honom att hon visste att han blivit slagen.
Men det kunde hon ju inte, han skule tro att hon var helknäpp.

Han såg Zantanna en bort bort men han ville inte vissa att han hade tårar i ögonen så han tittade ner i marken och gick för bi snabbt.
Han höll tummarna att hon inte såg honom.
Han var ju så feg.

Zantanna suckade och sa.
- Peter, vad är det?
Har de varit dumma mot dig igen?


Hon svalde men sa inget mera.
Dessutom så skulle de aldrig göra om det efter i natt.

” ja hur visste du det” sa han fast han förstod han tittade ner i marken.
Av någon anledning ville han bara springa in i hennes famn och gråta men han gjorde det inte vad skulle hon tro då.
Han undrade vad som skulle hända här nässt

Zantanna såg på honom och sa
- Det är inte svårt att se, och jag är i tron att sådana idioter så småningom får vad de förtjänar.


Det skulle hon se till i kväll.

” jag tror inte det dom kommer nog alltid klara sig undan allt” sa han.
Han kände att han snart inte skulle kina hålla inne alla dom tårar som försökte komma ut.
Han vände sig om så hon inte skulle se om det hände.

Zantanna såg på hoom och sa
- Det finns ingen som kommer undan med allt.

Hon gick fram till honom och sa
- Varför står du inte upp mot mobbningen Peter?
Tala med det med dina föräldrar.

” dom kommer göra en stor gräj av det och det kommer bara göra att allt blir värre” sa han samtidigt som alla tårar trängde fram.
Han gömde sitt ansikte noga så hon inte skulle se vilken tönt han var.
Han vill bara vara nära henne.

Zantanna såg på honom och la handen på hans axel och sa.
- Jag kan lova dig att allt kommer att lösa sig Peter.

Hon kunde inte berätta hur men det skulle allt lösa sig.

han vände sig om mot hennes håll.
" hur vet du det" sa han och glömde att hon då kunde se hans tårar.
han tittade ner i marken det varförset.