Everlasting love PRS - Estra & Medi

Han pekade på en karta med huvudvärkstabletter och ett glas med juice. Han slog sig ner och såg sorgset på henne.
"Du påminner mig om någon jag höll så kär. Jag vill inget hellre hålla dig säker." Han log mjukt och lutade sig tillbaka. Hur skulle han berätta för henne att han var en vampyr? Hon skulle skrika och kasta allt på honom, försöka döda honom.
"Melody jag måste berätta en sak för dig. Jag vill att du lyssnar och gör det ordentligt." Han drog efter anda för att sedan sluta ögonen.
Nu gällde det. Han kunde höra hennes hjärta slå och han log svagt åt rytmen. Stadig och han öppnade sedan ögonen fö att se på henne. Hennes hud var som karamell och han ville inget hällre än att hålla henne till sig.

Melody ställde ner den varma chokladen och tog upp en tablett och tog den tillsammans med juicen. Hon lyssnade på vad Valentin sa, om att han ville hålla henne kär för att han påminde han om någon.
“Vad är det du menar? Vem påminner jag om? Vad är det du ska berätta?” alla frågorna kom forsande ut ur henne på en och samma gång, hon kunde inte stoppa dem. Han skulle be henne att gå därifrån, och de skulle aldrig ses mer, hon var säker på det.

Valentin blickade upp i taket och räknade tyst till tio innan han började.
"Jag ser ung ut eller ur? Men skenet bedrar så mycket." Med en suck fortsatte han.
"Jag är en vampyr Melody och min fru blev dödad efter att ha försökt rymma med vårat barn 1459." Han skakade sorgset på huvudet.
"Jag hade tänkt bita dig igår MEN!" Han höjde handen och såg på henne
"Du påminde mig om henne. Hur du skrattade, din blick. Jag kunde inte annat än att skydda dig." Han dtog sig tillbaka.
"Melody jag har inte och kommer aldrig att skada dig."

Melody tittade på Valentin. Han såg inte ut som en vampyr. Visst, han var lite blek, men det kunde alla vara, han såg inte ens farlig ut, men ändå så ryckte hon tillbaka och satte sig med ryggen mot väggen, så långt ifrån Valentin som hon kunde komma.
“Vad menar du” frågade hon och studerade honom för att se om hon kunde se att det var ett skämt någonstans i hans ansikte. “Suger du blod och hemsöker gränder på nätter, i hopp om ditt nästa byte?” Hennes ansikte var förvridet i något konstigt uttryck, som om att hon försökte att inte vara rädd och istället skämtade bort det.

Han backade från henne och kunde inte låta bli att le.
"Åh nu är du elak. Hemsöker? Ja det händer men jag tar kanske tre fyra munfulla klunkar. Det är som att ge en påse blod hos blodgivaren." Förklarade han.
"Det är lite godare att dricka frå levande än från påsar." Muttrade han lite surt och såg på henne med sorgsna ögon.
"Om du kan hålla detta hemligt. Att jag är en vampyr så kommer jag inte göra något. Säger du något måste jag ge mig av. Jag kommer byta namn och aldrig bli sedd av dessa personer från denna stad igen. Valet är upp till dig"

"Så vänta lite här nu, är du seriös?" Utbröt Melody. Hon kunde inte tro sina öron. Aldrig tidigare hade hon stått brevid någon som hade sagt att man inte var mänsklig. "Du mäter blod i klunkar?" Detta måste vara ett skämt, tänkte Meoldy. Japp ett ända stort skämt.
Hon sträckte sig frammåt och tog upp appelsinjuicen ingen, för att visa hur mycket hon inte hade gått på skämtet. "Så du har huggtänder" sa hon, som ett påstående. Sedan lutade hon sig lite frammåt mot Valentine och sa i låg röst:
"Är det samt det dem säger? Att man får en dopamin rush av att bli biten? Att det känns som att man är på droger?"

"Varför skulle jag inte vara seriös? Jag vill inte skada dig och jag är en vampyr." Valentine lät sina huggtänder växa fram och ha log svagt.
"Tror du mig nu då?" Han kände hur de växte in och nickade.
"Ja det är mer för att jag inte ska tappa kontrollen och det är skönast så för båda parterna." Han log men hajade till. Ohhå hon hade hört detta ryckte? Han nickade.
"Bättre än droger. Det känns som man går på moln i flera dagar. Man känner sig inte lika beroende och man dör inte av det. Finns flera bra saker." Han slog sig ner vid en stol och log.
2Men jag hoppas att du inte frös i natt."

Okej nu var Melody rädd på riktigt och drog benen till sig. Valentin hade precis fått huggtänder.
Hon nickade.
"Jag gissar att jag måste tro dig nu" det var en liten bristning i hennes röst, och hon hoppades att han inte hört den.
"Bättre än droger wow" svarade hon och nickade, försökte få det att låta som om det var kul. "Då måste det vara ganska bra då!"

Melody drog täcket kring sig.
"Nejdå, det har varit så varmt hela natten" försäkrade hon honom och försökte göra sig så liten som möjligt.

Han log svagt och reste si.
"Jag tar fram ett badlakan ifall du vill ta en dusch. Du verkar vara ganska rädd för mig." Han lpg mjukt när hon kommenterade värmen.
"vad bra. Det glädjer mig att jag lyckas göra något rätt. DU var rätt full i går, pratglad och jag kunde inte bita dig." Han log mjukt och såg ut genom fönstret.
"Det är en vacker dag. Solen skiner." Han lämnade sedan rummet och tog fram ett badlakan ur skåpet i korridoren till badrummet och hängde upp den. Han log svagt innan han gick ner till nedervåningen.

Melody tog försiktiga steg till badrummet, klädde av sig tröjan hon sovit i och steg in i dushen. Hon lät först kallt och sedan jättevarmt vatten rinna ner för hennes kropp innan hon steg ut ur dushen, klädde på sig sin klänning som hon haft igår och satte upp sitt hår igen. Sedan tog hon stegen ner för trappan, mot nedervåningen.
"Hallå?" Ropade hon.