PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

My
Resten av dagen tillbringade My vid stranden innan hon begav sig tillbaka till stugan precis innan mörkret föll. Hon bytte om till pyjamas och borstade tänderna. Hennes syskon var borta vid lägerelden och njöt av de sista minuterna innan läggdags. Men hon föredrog att lämna lägerelden så tidigt som möjligt, om hon ens gick dit, för att få så mycket tid ensam i stugan som möjligt. Hon satt i fönstret och ritade när något haspande ljud hördes utanför. Ur skuggorna kom en mumifierad kvinna, och inte vilken mumifierad kvinna som helst. Oraklet. Hon var ännu läskigare och såg äldre ut än vad My föreställt sig. Den stora frågan var hur denna gamla mumien hade lyckats ta sig ner från vinden och ändå ut hit. En bit bort kom en annan gestalt ur ur skuggorna, denna såg dock mer ut som en människa. När gestalten kom närmare kunde My se att det var Lana, Apollon-tjejen som My träffat tidigare under dagen. Oraklet öppnade munnen och orden flödade ut.
"När Kräftans sista dag är gömd
kommer Dottern till Hermes leta
efter månskensstenen som varit bortglömd
så ska dotter till skugga och solsken sammarbeta..."
De första sekunderna stod My helt stilla av skräck innan hon öppnade dörren. Oraklet skyndade ner från verandan och ut på gräsmattan.
"Vad i hela friden var det där??", utbrast My med skakad röst.
___
Super, det där var ju väldigt smart tänkt haha

Lana mådde illa. Visst, hennes pappa var Gud över orakel och allt, men Lana hade precus upptäckt att hon avskydde orakel. Jävla Apollon.
"En profetia.." mumlade Lana svagt. My stirrade på henne.
"Vad kan det betyda.." sade Lana högt för sig själv. "Månskenssten... kräftans sista dag? Vilken jävla kräfta?" sade hon frustrerat. I alla fall var en sak tydlig. Dotter till solsken och skugga. Hecates barn kunde skuggresa, och solskensbiten var ju glasklar.
____
Säg till mig om du är obekväm med svordomar så ska jag inte skriva fler svordomar.

My kunde fortfarande inte släppa hur extremt fult oraklet var, kunde Apollon inte gjort oraklerna jätte vackra eller något istället? Och var de verkligen tvungna att lukta som 1000 år gamla sopor?
"Kräftans sista dag...Kräftor är väl något man kan äta? Ska alla kräftor utrotas? Nej, så kan det väl inte vara", funderade My högt.
"Och det blir iallafall ett av Hecates barn och ett av Apollons barn ska på uppdrag... Risken är stor att det är vi", sa My.
___
Har inga som helst problem med svordomar lol

"Risken är stor att det är vi, särskilt eftersom oraklet sökte upp oss." nickade Lana. "Kräftan.. kräftan..." hon skakade på huvudet. Men sedan gick någonting upp för henne. "Kräftan.. Hon menar inte ett djur. Hon menar stjärntecknet. När kräftans sista dag är gömd.. " Lana stirrade upp med vitt uppspärrade ögon på My. "Idag är 22 Juli. Vet du när sista dagen för kräftans stjärntecken är?" frågade hon. "Kanske kan man kolla det i en bok.." mumlade hon, mest för sig själv.

"Såklart med måste vara stjärntecknet!", utbrast My.
"Jag har för mig att sista den är den 22 juli, alltså idag. Jag och en vän hade ett stort intresse för stjärntecken förr", sa hon.
"Då betyder det alltså att vi ska leta efter någon månsten? och det ska vi göra idag?", fortsatte My förvirrat. Där ser man hur fort dagen kan ändras. För 10 minuter sedan satt hon inne i stugans värme med inge som helst planerat, och nu stod hon här och huttrande i den sjunkande värmen med en profetian hängande över sig.

"Eller.. så menar profetian att jakten kommer börja så fort 23 Juli börjar. Vilket är ganska snart. Hur mycket är klockan?" frågade Lana.

"Klockan är 23.31", svarade My.
"Alltså 29 minuter kvar till den 23 Juli..." fortsatte hon.
My blickade ut över lägret som nu låg i mörker och en bit bort såg hon sina syskon som var på väg tillbaka från lägerelden.
"Asså borde inte vi prata med typ Keiron eller något?" frågade hon.

"Tror du verkligen vi hinner det?" frågade Lana. "Om vi ska påbörja uppdraget den 23 Juli så måste vi hinna hämta våra saker innan dess. Packning, vapen.. mat. vatten. Kläder, du vet..." hon tystnade. Hon visste verkligen ingenting om att gå på upprag, hon räknade bara upp saker som hon antog skulle behövas.
"Vad tycker du?" frågade Lana hjälplöst

"Jag tror du har rätt", sa My.
"Vi hämtar alla grejer vi kan tänkas behöva och sedan syns vi här igen. Skulle vi ha tid över pratar vi med Keiron. Så vi ses typ på den stora gräsmattan när vi är klara", fortsatte hon.
Hon vände sig om, öppnade dörren och gick in i stugan.
Väl där inne drog hon fram sin ryggsäck och början kasta i allt möjligt; kläder, ficklampa, ambrosia, vattenflaskor och proteinbars.

Lana
Lana sprang upp mot Apollostugan. Hon klev in i det guldiga huset. Där inne satt Will och spelade gitarr medan Michael och Lee sjöng med. De tittade alla upp på henne när hon stormade in i stugan.
"Du ser ut som att precis sett ett spöke," sade Will till henne.
"Tja, på sitt sätt har jag väl det," svarade Lana medan hon drog fram sin svarta ryggsäck. Hon slängde ned tvättmedelspåsar, en vattenflaska, bandage och andra läkemedelgrejer. Hennes halvsyskon stirrade på henne.
"Ska du någonstans?" frågade Michael.
"Jag har fått ett uppdrag. Hinner inte riktigt förklara," svarade Lana. Hon sprang in i badrummet och tog sin tandkräm från hyllan. Hon fick en skymt av sig själv i spegeln. Hennes mörkblonda, vågiga hår hängde vilt runt hennes ansikte. Hon kom på att hon borde ta med sig en hårborste.
_______
Anastasia
Klockan hade precis hunnit slå midnatt när Ana klev i land. Det var en sval sommarnatt, luften kändes tjock, men sval och väldoftande. Hon var nyduschad, hennes tjocka, mörkbruna hår hängde löst längst hennes sidor och doftade sött av balsammet. Hon var någonstans i någon sydstat, så mycket visste hon. Hon hade ingen aning om hur hon skulle hitta månstenen, men någonstans måste hon börja. Dessutom hade Ana aldrig misslyckats med att stjäla någonting förut. Hon började gå med snabba, bestämda steg längst den tomma gatan. Hennes smutsiga sneakers var egentligen för varma även för den svala natten. Så fort hon fick tag i pengar skulle hon köpa nya. Kanske kunde hon ficktjuva någon så fort hon kom till en tågcentral, hoppas på att de hade kontanter i plånboken.