PRS Idaspike0515 & SagaG

- Mitt namn är Leina, svarade hon.
- Vad gillar du att göra då?. fortsatte hon.

- svärds fäktning och mattematik, och du?, frågade han.
han ville att detta samtal skulle ta slut.

- Ridning och bågskytte, svarade hon plikttroget. Samtalet blev bara stelare och stelare. Leina såg hur hennes syster gav henne ett medlidsamt leende och hon log svagt tillbaka.

Han visste inte vad dom skulle prata om.
Han ville ju inte gifta sig han ville ju inte en vara där.

-Asså mamma, detta går inte, vände hon sig mot sin mor och sa. Sedan lämnade hon rummet och gick ut i korridoren. Där krockade hon med sin äldre bror.
-Och vart tror du att du är på väg? frågade han henne, uppenbarligen fattade han att hon försökte smita och var besviken på henne.

Han såg att hon lämnade rummet han undrade om han skulle följa efter eller stanna kvar.
Det värkade ju inte som att hon ville gifta sig med honom heller.

-Våga inte försöka läxa upp mig nu..., började hon.
-Det ska jag inte, sa hennes bror Adriel.
- Du ska veta att jag inte ville gifta mig med Nova från början heller, men det slutade ju lyckligt för oss.., sa han.
-Ja.. men jag vill inte gifta mig, jag är 17, inte 32, sa Leina.
-Jag vet, sa Adriel och kramade om henne. Det var en av de få gångerna han faktiskt förstod henne.

Han väntade på att ho skulle komma till backa.
Det kändes konstigt allt detta.

-Jag måste gå tillbaka va?, frågade hon sin bror.
-Asså ja, om du inte vill att mamma ber personalen koka dig till middag, sa han, fullt allvarlig.
Hon spärrade upp ögonen men han skrattade bara.
-Det var ett skämt okej?? Gå in nu, sa han.
Leina gick in igen och satte sig på stolen.
-Ursäkta, sa hon.

Han såg att hon kom till backa han satt fortfarande tyst han ville inte säga något som inte passade i sitvasionen