Ancient Greece [prs]

"Varför säger du så?" Från att ha haft mycket att säga så hade hennes humör tagit en vändning. Aurelia var en liten utmaning vilket inte var honom emot: han gillade en bra nöt att knäcka. Han smackade med tungan för att väcka hästen som redan verkade vara på god väg att somna.

"För det inte finns mycket. Du verkar mer intressant. Berätta för mig, varför politik?" log hon och ledde sin häst ut från stallet utan att släppa mannen med blicken. Han intresserade henne ovanligt mycket, men det var mest för att han var allt annat än det hon trodde hon skulle vara intresserad av.

"Min far är en av de nio arkonterna i Aten, hade det inte varit för honom hade jag knappast involverat mig så mycket i politik som jag gör nu." Adonis ryckte på axlarna. Det hade känts naturligt att följa i hans fars fotspår. Han hade en viss makt som politiker och kunde han göra något för att förbättra omständigheterna ens för en viss person så kände han att han fick ut något av jobbet.

"Imponerande." log hon och svalde lätt. Hon önskade ibland att hennes föräldrar skulle vara kvar med henne, åtminstone en av dom iallafall så hon skulle ha någon aning om vad syftet med hennes liv var. Hon skakade av sig sina tankar om sina föräldrar och kollade på Adonis igen. "Är du nöjd då?" frågade hon nyfiket och tog sig upp på hästen.

Adonis ryckte på axlarna. De flesta delade samma åsikt som hon angående hans fars höga status men det hade ju sina nackdelar.
"I stora drag." Liksom med allt annat så hade politik sina fördelar men det förde ju som sagt med sig negativitet också. De levde lite oroligare tider för stunden och mycket hängde på den här förhandlingen. Ingen hade råd för minsta felsteg.
"Låt oss föreställa en värld där kvinnor lever med samma rättigheter som män. Hur skulle ditt liv se ut då?" Något behövde han ju få ur henne för att lära känna henne och behövde han vara påhittig så fick det vara så.

Aurelia skrattade till och kollade på honom en stund, hon visste inte svaret men hon tyckte om frågan.
"Jag hade varit kung över hela Grekland." log hon retsamt och ryckte på axlarna. "Dudå? Om du fick bestämma allt i ditt liv, hur skulle det se ut?" log hon.

Adonis höjde på ögonbrynen. Det var värst vad hon var förtjust i att ge kortfattade svar.
"Och som kung över hela vårt vackra land, vad skulle du göra? Hur skulle du vilja att Grekland såg ut?" frågade han, lät med flit bli att besvara hennes fråga.

"Såna saker hade jag lämnat till politikerna, såsom du själv. Jag hade bara varit kung, ansiktet utåt." log hon och ryckte på axlarna. "Jag hade sett till att vi hade haft fler krigare än bara spartaner." sade hon sedan och kollade på Adonis.

"Tycker du att vi fattar bra beslut?" Adonis la huvudet på sned och såg på henne över axeln. Han var inte själv alltid så nöjd med deras val, flera utnyttjade makten på fruktansvärda sätt utan att tänka på följderna. För allt hade sina konsekvenser speciellt inom politiken.

"Absolut inte." sade hon och kollade på honom. "Men det är aldrig någon som gör något åt saken, om det är av lathet eller av rädsla vet jag inte." lade hon till och vände fram blicken. Hon hade hört om folk som sagt emot politiker, att de hade försvunnit från jordens yta efteråt. Hon skakade lätt på huvudet åt tankarna och svalde hårt. "Ni går ut i krig hela tiden, men det påverkar inte er för det är inte ni som står där och slåss för era liv. Ni sitter i Aten, bekväma och varma utan att behöva bry er så mycket om resten av folket." Hon tänkte mest på hur hennes far hade gått bort på grund av någon patetisk konflikt.