Rollspelare & Wolfy prs

"Nej, men det är en investering att skicka dig till skola. Dina målningar kommer stiga i värde och jag kommer egentligen bara ha tjänat på det." log han och kollade på henne. Han sket i hur bra eller dålig hon var. "Det är sant, du får visa mig. Behöver se så min investering är rimlig."

Så nu var hon bara en investering för honom? Eller snarare hennes målningar men det var nästan samma sak för. Tankfullt drack hon av sin läsk och vände upp blicken till taket - som om hon ville be högre makter om råd.
"Hur gammal är du?" frågade hon för att byta samtalsämne, var inte helt övertygad om att hon ville ha hans hjälp även om det betydde att hon kanske aldrig skulle komma in på skolan.

"23." svarade han bara och kollade på henne med ett litet leende på läpparna. Han tittade ut genom fönstret och suckade lågt då han såg några han inte riktigt orkade med. Han vände blicken mot Laia igen och fuktade sina läppar.

Imponerat höjde hon på ögonbrynen. Så ung men redan hade han ett företag inom finans. Ovanligt med unga företagare var det ju inte i USA men det var något med den självsäkerhet han utstrålade som var annorlunda. Hela hans aura tilltalade henne på något sätt.
"Tack," log hon då hon avslutat måltiden och torkade sig lätt om munnen med en servett.

"Inget att tacka för." log han och drack det sista av sin milkshake innan han tittade upp igen. "Ska vi röra oss?" undrade han och log mot henne. Han ville helst inte bli sedd av allt för många människor, så han hoppades på att hon kände sig klar.

Hon nickade till svar och reste sig upp från stolen, slängde skräpet där det hörde hemma innan hon ställde ifrån sig brickan. Gradvis hade hon slappnat av i hans sällskap och några gånger hade hon kommit på sig själv med att trivas riktigt bra. Framme vid bilen satte hon sig på passagerarsätet igen, gnuggade handflatorna mot varandra med en liten gäspning.

Jason skyndade sig in i bilen och körde direkt ut från parkeringen. Han sneglade mot henne och log smått för sig själv. Hon var genomgod kändes det som, och just av den anledningen blev han mer dragen till henne.
"Vart bor du?" Han stannade vid ett trafikljus och vände blicken mot henne.

"Har vi bråttom?" frågade hon med ett litet skratt då han med fart körde iväg. Istället för att ge honom den exakta adressen förklarade hon hur han skulle köra. Det kändes enklare så för hon kunde ju inte ta för givet att han kände igen varenda vrå i New York.

Jason skrattade bara lätt åt hennes fråga och kollade på henne med ett litet leende. Han följde hennes vägbeskrivning och nynnade tyst med i låten som spelades. Han stannade utanför en byggnad och kollade på henne.
"Här?" Han kände igen området då hans mor hade bott där innan hon flyttat vidare med sitt liv.

"Mm," nickade hon då han stannade utanför en byggnad. Det var ett ganska lugnt område jämfört med de närliggande grannskapen. Laia vände sig mot honom med ett hjärtligt leende på läpparna som fick hela hennes ansikte att se varmare ut.
"Tack för skjutsen. Vill du komma in? Du har målningar att bedöma och kritisera."