PRS Lupple & wolfy

"Om du så önskar." Holly skrattade till åt hans bestämda tonfall innan hon körde iväg. På vägen till stallet lyssnade hon till musiken som spelades, åkte än en gång tillbaka i tiden för att återuppleva fina stunder de haft som barn, men babblade också på om allt möjligt mellan himmel och jord. Främst om hennes intressen som främst bestod av konst, att skriva och springa men också det faktum att hon var osäker på vilket college hon skulle söka till och vad hon skulle göra med sitt liv egentligen. Snart svängde hon in på en smalare, betydligt krokigare väg som ledde till den välbekanta stallplanen. Holly klev ur bilen och skuttade iväg mot stallet, uppmanade Nik att skynda sig men också att se upp var han satte fötterna. Längst ner i stallet stannade hon till vid en box och klickade lite med tungan för att fånga hästens uppmärksamhet.
"Nik, det här är Dream. Dream, Nik," presenterade hon dem för varandra med ett brett leende på läpparna, la därefter försiktigt armarna om stoets hals.

Nikolaj lyssnade intensivt på allting hon sa. Äntligen fick han lite klarhet i saker och ting.
Hennes intressen hade inte ändrats så mycket vilket han också poängterade.
Det där med college flinade han bara åt.
" Men du, du behöver inte bestämma det nu. Ta ett jobb som ja och tänk igenom saker och ting. " Log han uppmuntrande.
"Då gör du något, du får in pengar samtidigt som du får tid att tänka- perfekt plan." Log han lyckligt.
Såg sedan hur de svängde upp på en smal väg och han studerade den noga och såg henne sedan skynda till stallet.
Han suckade lågt, men log mot henne och klev ur bilen även han och följde med in genom stallet och stannade där hon stannade.
Såg på hästen och nickade.
" Dream Underbart namn." Sa han och backade några steg.
Det var en stor häst. Han såg på henne och skrattade lågt.
"Så din eller?" Flinade han nyfiket.

"Min medryttarhäst sedan två år tillbaka." Holly pussade stoet på mulen innan hon långsamt backade undan, tog fram sin mobil som darrade till flera gånger. Hon hade fått över tio sms från hennes goda vän Judith. Med en rynka i pannan läste hon igenom allt och drog förtvivlat en hand genom håret. Det visade sig vara så att hennes vän befann sig på samma fest som Adrian, och att det hade spårat ur en hel del för hennes pojkvän. Han hade fått i sig på tok för mycket alkohol och hade uppenbarligen däckat ute i trädgården.
"Jag måste åka efter min pojkvän, han har än en gång fått i sig för mycket att dricka. Jag lovar att skjutsa dig tillbaka efter det." Holly gav Nik en ursäktande blick innan hon styrde stegen tillbaka mot bilen igen, försökte inte ens dölja det faktum att hon kände sig besvärad över vändningen kvällen tagit.

Nikolaj tänkte precis klappa stoet när han blev avbruten, av hennes oro.
Och han som hade jobbat upp modet.
Han nickade sakta, hörde hennes ord och ville skratta. Varför var hon med nån som inte ens kunde hantera alkohol? Men han nickade bara.
" Ja självklart, du borde hämta honom. Eller ja vi. " Log han och följde med henne mot bilen och svalde hårt.
"Så han är inte på festen med några vänner?" Frågade han fundersamt.
De fester han var på såg han alltid till att ha med sig någon i sitt gäng som var lite mer nykter än alla andra ifall det skulle spåra och så växlade dem om vem denna person skulle vara.
Detta för att undvika att andra skulle hantera problem som egentligen inte var deras problem.

"Jag visste inte ens att han var på väg ut ikväll." Holly satte sig bakom ratten igen och körde iväg, nynnade med till musiken som spelades i ett försök att komma på andra tankar. Väl framme vid huset där festen hölls parkerade hon och klev ur bilen, förväntade sig inte att Nik skulle följa med. Det var inte hans röra att ta itu med. Judith hade i sina meddelanden poängterat att hon senast sett av Adrian i trädgården, så det var dit hon styrde stegen. Först fick hon syn på tre av Adrians kompisar liggandes i diverse utemöbler, sovandes. Hon skakade på huvudet och såg sig omkring efter sin pojkvän. Bortsett från de sovande killarna, låg där bara vad som såg ut som en kille och en tjej tätt ihop under en stor filt på den stora soffan. Hon såg sig omkring en stund till innan hon gav upp. Dags att leta vidare. En välbekant röst fick henne dock att stanna tvärt. Förvirrat vände hon sig om och blev stirrande. Paret som låg i soffan bestod av en vacker tjej med mörkt långt hår i ett svart litet linne, och en blond kille med bekanta bruna ögon.
"Adrian?" utbrast hon chockat och tog ett par tveksamma steg mot soffan.
"H-holly? Va, du skulle, vara, inte här." Adrian pratade osammanhängande och han hade svårt att fokusera blicken. Den mörkhåriga tjejen låg med en hand på Adrians bröst, och han höll i sin tur en arm runt henne. När Holly kom närmare kunde hon se att flickans röda läppstift var utsmetad, och Adrians läppar var misstänksamt röda.
"Det är inte, jag har inte, det är.." Adrian hade svårt att fokusera sin suddiga blick och kunde inte få fram en hel mening. Med tårarna brännande bakom ögonlocken vände Holly på klacken och stormade in igen.

Nikolaj såg henne kliva ut och det tog honom ungefär en sekund att bestämma att han skulle med.
Han såg sig omkring och följde efter där Holly gått, och han hade sett hela scenen, sett henne storma in medan han tog några snabba steg mot Adrian och drog av sig luvan och flinade till.
"Jag visste väl att du inte var bra nog." Sa han innan han helt utan att riktigt registera det själv hade slagit till honom hårt över läppen med knuten näven och den började blöda.
Han släppte taget och gick sedan snabbt efter Holly. Fångade in henne i sina armar när han såg henne och ledde henne bortåt.
"Hey, skit i han. Du kan få bättre." Sa han ärligt och pussade henne lätt på håret och höll henne i en stadig kram.

En ljudlig suck lämnade hennes läppar då någon fattade tag om henne, och tog med henne till ett lugnare och tystare ställe. Nik? Så han hade följt efter trots allt. Holly vilade sin kind mot hans varma bröstkorg och drog några skakiga andetag.
"Jag är så korkad.." viskade hon mjukt fram, "att jag ens trodde att en kille skulle kunna nöja sig med någon som mig." En miljon tankar snurrade runt i hennes huvud: hade det varit hennes fel att det slutat så här? Adrian hade flera gånger försökt tjata till sig mer av det fysiska, borde hon ha låtit honom ta henne till sängs? Skulle han ha nöjt sig med henne då?

Han skakade på huvudet och smekte hennes rygg sakta.
"Åh hysch, du är inte korkad. Han är. " Sa han allvarligt och la några fingrar under hennes haka och vinklade upp hennes ansikte.
" Det är han som förlorade det bästa han någonsin kommer få. Och du är inte någon man nöjer sig med miss. " Sa han allvarligt och drog henne sedan mer intill sig.
"Han är en idiot." Viskade han lugnande och han trodde på sina ord till hundra procent.
Han visste att det han sa var sant.
"Låt aldrig någon kille förändra dig, och nu Holly- är det ju fritt fram för vårat bröllop." Började han för att sedan fortsätta. " Spiderman dräkten kanske är lite liten." Sa han eftertänksamt. I hopp om att kunna muntra upp henne.
"Vet du vad jag tycker vi ska göra? Jag tycker vi ska skita i denna sämsta fest, på riktigt hör du musiken? Och åka tillbaka till Dream. Vi kan hänga där hela natten om du nu vill det." Log han uppmuntrande och smekte hennes rygg.

Motvilligt vände hon upp blicken till honom då hon kände hans fingrar under sin haka. Ögonen var grumliga av tårar och hon kunde knappt se klart. En del av henne ville otroligt gärna tro att han talade sanning, men hon såg inte sig själv på samma sätt som han gjorde. Det fanns ingenting otroligt med henne. Hon var en idiot som trott att någon faktiskt skulle kunna tycka om henne. Då han påpekade att det var fritt fram för dem att planera deras bröllop gav hon ifrån sig ett ljud, som var en blandning av ett skratt och fnysning.
"Det finns nog en större att få tag på," snyftade hon till då han fundersamt menade att hans dräkt nog var lite för liten. Att dra därifrån lät som en bra idé så hon nickade lite, oerhört tacksam över att han var där tillsammans med henne.

Nikolaj nickade sakta och såg på henne.
"Du har helt rätt, det gör det nog." Log han och öppnade sedan ett fönster i rummet de var i.
" Hoppa ut. Sen kör jag till stallet. Se det som ett äventyr. " Flinade han och hörde hur någon väldigt full gick runt och svor över att ha blivit slagen.
" Åh seså, rappa på. Vi var aldrig här." Viskade han och släppte försiktigt taget om henne så hon kunde ta sig ut.
"Dream kommer göra allting bättre. "Sa han försäkrande.