Privat roll mellan Ginerva2003 och Dionysus

Han hör hur mobilen plingar till.
” hej, jag sitter och spelar FIFA, du då” skrev han tillbaka

Med ett leende vände han sig om i sängen och skickade han iväg ett lätt meddelande.
"Kom precis ur duschen, men ska försöka kolla igenom ett par kurs böcker nu", skrev han.

” försök bara att inte tråka ihjäl dig skälv med dom ” skrev han.

Alex skrattade smått och skickade tillbaka ett lätt.
"Lovar inget, men det skulle vara tråkigt att inte se dig imorgon", skrev han och skickade iväg utan att riktigt tänka.
Men efter ett tag insåg hur meddelandet lät och la ner sin telefon för dagen för att börja plugga. Men vågen av pinsamhet slog hårt mot hans tankar under tiden han plugga.

Han blev lite för vånda över han skrev men han skrev tillbaka.
” hoppas du klarar dig genom pluggandet för jag vill se dig också”

Nästa morgon vaknade Alex med för lite sömn i sin kropp. Med hur mycket han läste och bara den lilla paniken han hade med det meddelandena som han skrev med Henrik igår.
Men även om han var trött fick han med sig allt och stack till bussen. Samma spellista som vanligt och samma plats som igår.
Han skulle simma idag efter skolan så han hade med sig sin stora gympakasse istället för den lätta skolväskan som han hade igår.

Henrik vaknade fiskade håret satte på sig lite snygga kläder.
Sedan gick han till skolan.
Dom andra i gänget stod utanför skolan.
Han kom fram och hälsade på dom och sedan gick dom mot sina skåp.

Alex kom till skolan och mötte med de andra människorna i hans klass han nu kunde typ kalla sina vänner med ett leende. De började gå mot sina skåp. När de kom dit hälsade Alex bara på Henrik med ett liten vinkning över att han såg hur Henrik var med sina vänner och att har fått veta från hans egna vängrupp vilka de var valde då Alex att hålla sig lite längre bort. Men han kände att han fortfarande ville kunna vara Henriks vän.

Henrik gick fram till Alex och sa.
- så du överlevde pluggandet.
Han log mot Alex.

Alex stängde skåpet böcker i hand. Och vände sig lite för fort när Henrik kom och pratade med honom.
"Knappt, känns som att min själ far ur min kropp vid den sista boken", sa han med ett lätt leende som skulle vara ett lugnt leende, men som inte helt förmedlade den lugn han önskade han hade.