Hush, hush - the spinoff (PRS wolfy och Emma07)

Ederel hade alltid haft ett rätt bra huvud för låttexter, vilket han var tacksam för nu då det var ett bra tag sen han senast hört låten. Han var inte sen med att ta den andra mikrofonen och stämma in i sången, hade väl egentligen bra sångröst men det var aldrig något egentligen stort intresse han haft. Hade han velat hade han säkert kunnat komma någon vart med det, men han hade aldrig strävat efter något sådant - tvärtom var han nöjd med att bara sjunga nån enstaka låt hemma istället. Då låten var slut drog han sig av scenen igen och väntade på henne, umgicks ju gärna mer med henne.
"Får man fråga varför så mån att få upp mig där?" frågade han med ett litet leende.

Chiara hade hoppats på att han inte skulle skynda sig iväg från scenen så snabbt, men hon antog att hon fick övertala honom till den där andra låten senare. Han kunde istället bjuda henne på en drink. Det fanns ju ingenting som sa att hon inte kunde dricka något som en gentleman beställde åt henne.
"Jag ska inte ljuga, du är stilig. Och den mest intressanta personen här, annars skulle min blick inte ha dragits till dig med det samma." Det kanske var att gå rakt på sak men hon tjänade inte mycket på att ljuga heller. Vart hon fått det här självförtroendet ifrån visste hon inte - kanske hon skulle ångra sig följande dag.
"Nu får du bjuda mig på en drink. Överraska mig."

Ederel hoppades att han inte gjort henne alltför besviken med att kliva av scenen, men han pratade hellre med henne än sjöng - han lärde ju åtminstone känna henne då. Han vilade blicken på henne och kunde inte låta bli att le lite av hennes förklaring.
"Tack - men det där med stilighet tror jag i så fall", sade han med ett lätt flin, lät sedan höra ett skratt.
"Du är inte lite fräck du, försöker få mig att köpa drinkar till en minderårig?" ifrågasatte han med ett höjt ögonbryn - inte för att han skulle ha någonting emot att göra det egentligen, mer att han var road och förvånad av hennes fråga.

"Tänker du säga nej åt mig?" Chiara upprepade med flit samma fråga som hon ställt honom tidigare. Hon satte sig ner på en ledig pall vid bardisken och lutade armen mot den hårda ytan. Bartendern vände sig mot dem för att med ett artigt leende höra sig för vad de ville ha. Chiara höll dock munnen stängd då hon tänkte hålla fast vid det hon sagt om att Ederel skulle få beställa och överraska henne.

Hon var tydligen både gullig och rolig, iallafall rolig enligt Ederels humor eftersom det var precis så hon sagt tidigare. Typiskt hans humor.
"Kanske, kanske inte", svarade han leendes, kunde ju då inte låta bli att själv återupprepa sig. Han följde hennes exempel med att slå sig ner vid baren, bad snart bartendern om två drinkar för att sedan vända blicken till henne igen.
"Så du heter Chiara och är 17 år. Vad finns det för annat roligt att få veta om dig?" frågade han, uppriktigt lite nyfiken.

"Jag vet inte." Chiara ryckte hemlighetsfullt på axlarna. Vad fanns det för roligt att veta om henne? Bartendern ställde båda drinkarna framför Ederel då han uppenbarligen trodde att båda var menade åt honom. Då bartendern vänt uppmärksamheten åt annat håll sträckte Chiara ut handen för att sluta fingrarna om ett av glasen.
"Jag går första året på en konstskola. Jag har ritat och målat sedan jag var liten, så jag tyckte det var passande att söka till en skola där jag skulle få användning av min kreativitet." Hon gjorde en paus för att smaka av drycken.

Ederel lade huvudet lite på sned och lyssnade, var uppriktigt nyfiken på vad hon egentligen var för en figur. Tydligen en konstnärlig figur, något egentligen rätt långt ifrån sig själv - musik och liknande var mer hans grej, men inte penna och papper.
"Spännande", sade han med en lätt nickning, sträckte sig efter sitt glas för att dricka lite utav det innan han vände uppmärksamheten åt henne igen. Eller ja, inte för att han sade något utan nöjde sig med bara blicken.

Kvällen var långt mycket trevligare än hon hade förväntat sig att den skulle vara. Trots att hon inte sett så mycket som röken av sin vän, så hade det inte riktigt bekymrat henne eftersom hon haft gott sällskap. Ederel framstod som en riktigt trevlig ung man som hon kanske fastnat för lite starkare än vad hon borde. Det fanns trots allt inget som talade för att han skulle vara intresserad av henne. Chiara borde också veta bättre än så här. Ändå kunde hon inte låta bli. Hon drogs till honom likt en magnet. Då hon fått i sig sin fjärde drink kastade hon en blick mot scenen.
"Du tänker väl inte låta mig sjunga ensam ändå?" Hon gav Ederel en bedjande blick innan hon skuttade iväg mot scenen, talade om för mannen som var ansvarig för det hela vilken låt hon önskade få sjunga. Det var dags för Promiscuous.

Ederel stortrivdes i hennes sällskap, han hade kanske inte trott det först när hon varit så envis med att dra med honom till scenen. Men folk kunde förvåna, vilket hon gjort - och det var han glad för. Den här kvällen skulle definitivt ha varit desto tråkigare annars, men hon hade livat upp den betydligt. Han fann sig riktigt bekväm i hennes sällskap, vilket kändes nästan lite ovanligt numera - eller kanske inte rent ovanligt, men inte riktigt lika vanligt som tidigare.
"Och ifall jag har ett krav?" föreslog han med ett flin, men beslöt sig ändå för att åtminstone följa efter henne till scenen - trots allt trodde han inte det skulle bli så svårt att få med henne på det.

Till skillnad från deras första duett så var den här betydligt mer... Sexig var möjligtvis inte rätt ord att beskriva stämningen och låten med, utan kanske mer flirtig. Chiara höll blicken fäst på Ederel, rörde på höfterna i takt till musiken. Då låten var över skrattade hon hjärtligt till.
"Tack," log hon mot Ederel då hon gick ner från scenen, stannade upp efter några steg, "vad var det för krav jag tyckte mig höra dig prata om?"