privat roll mellan Masato och Dionysus

Jane kom gåendes och såg killen men gick bara förbi och till sitt skåp.
Hon ville prata med honom men det var bäst att låta bli.
Ho antog att han nog ville vara ifred med sina vänner.
Själv hade hon inga...jo vampyr vänner men inte mer än så.

Brín satt och prata ett tag. Hans ögon hade fortfarande smått lysande lila färg medan han pratade med sina vänner. Men han höll sin blick störst del ner i bordet.

Jane gick och ställde sig vid väggen och försökte hålla törsten borta.
Hon fick inte låta ett bäsande komma ut från hennes läppar för då skulle hon avslöja sig.
Hon såg mot killen som fortfarande inte verkade må bra.

Efter ett tag fick Brín ett samtal från sin syster som var vid grinden nu. Med ett snabbt hejdå till vännerna stack han hem. Han var redo att stänga in sig i sin håla och försöka lugna ner sin magiska energi. När han satte sig i bilen, flöde bara resten av den magiska energin ut medan han mådde mer och mer illa.

Jane hoppades att han skulle må bättre snart och när dagen på skolan var slut så försvann hon snabbt gem och var tvungen att invänta natten.

Efter att har kommit hem satt han sig i sitt rum och väntade till att all sin magi skulle lugna sig. En del av möblerna i hans rum flög runt. Men efter ett par timmar lugnades sig. Han kände sig bättre och gick ut ur rummet till bokhandeln som han bodde i. Hans föräldrar ägde en bokhandel som dubblade som ett gömställe för magiker och häxor.

Jane såg ut fenom fönstret där hon bodde men det var fortfarande för ljust men om npgon timme skulle hon nog kanske kunna gä ut

Efter att har vilat hemma för ett tag bestämde sig Brín att gå ut istället för att bry sig om läxorna som sätt och vänta. Solen hade precis gått ner och det var tommare på gatorna nu.

Jane såg att mörkret hade kommit och nu tog hon på sig sin kappa som dolde hennes ansikte.
Hon behövde verkligen dricka blod nu.

Brín gick runt om i staden och kollade om kring där. Han bodde på en gåta med ganska många magiker så han tänkte inte så mycket på att hans ögon var fortfarande lila.