Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron log då hon tog saken i egna händer, bokstavligt talat då hon snappade upp hans telefon. Fortfarande leendes slog han in sin kod för att vända blicken till hennes ansikte igen sen.
"När tror du vi kan ses igen?" frågade han, såg fram emot det och insåg först nu att han inte ens frågat ifall hon ville det och rodnade nästan lite.
"Om du vill ses igen förstås", tillade han sen.

Hon log och skrev in sitt nummer på hans telefon.
- tja, jag är ju ledig imorgon om du har lust att träffas då. Men du är väl medveten om att vi kommer behöva dölja detta för mina föräldrar? Annars kommer de flippa sa hon och gav tillbaka mobilen igen innan hon började leka med hans fingrar lätt. Hon hoppades verkligen att han skulle förstå att de behövde hålla det hemligt och att han inte tog illa upp på något sätt.

Aaron nickade, lättad över att hon ville det och särskilt för att hon dessutom ville ses så snart redan.
"Imorgon blir jättebra" sade han, log lätt och tog försiktigt hennes hand i sin.
"Det gör inget", svarade han sen, hade inte för tillfället något emot det - det blev väl svårare, och ifall det faktiskt funkade mellan dem skulle de ju få reda på det på ett eller annat sätt. Även om han undrade hur i hela friden dem skulle kunna acceptera honom ifall dem fick reda på vem han var. Vilket också hon kanske förtjänade att få veta.
"Hur pass strikta eller så är dina föräldrar?" frågade han prövande.

Hon såg på honom.
- mamma är inte så sträng, eller jo men hon har samtidigt gjort saker när hon var ung så hon har förståelse.För att förklara pappa kan man väl säga som så att jag fick dåligt betyg på ett prov för att jag sovit hos en vän kvällen innan så han blev arg och gav mig en örfil för att jag skulle förstå att det inte är okej sa hon och ryckte lätt på axlarna. Hennes pappa var enormt sträng men för henne hade det inte blivit så konstigt att man ibland blev fysiskt straffad eftersom hon blivit det under hela sin uppväxt.

Aaron såg på henne, det var tråkigt att höra att hon hade så pass stränga föräldrar. Och tråkigt nog var en örfil för honom inte underligt, inte i hans värld. Han var mest orolig för hur i hela friden dem någon gång skulle ta det om dem fick reda på det här, en del för hennes skull med.
"Det är tråkigt att höra att dem är så stränga", sade han, suckade lite och var lite märkbart orolig eller nästan skamsen.
"Men jag kanske borde berätta om min familj då. Jag hoppas innerligt att det inte borde spela roll, men jag förstår också ifall du tycker det gör det. Min pappa är Lareth Gilreyd", sade han, lite tveksamt men han tvivlade inte på att hon skulle veta vem de var - det var trots allt ett av de mest kända namnen inom maffian, även om man ännu inte kunnat ha bevis nog för något för att kunna sätta dit honom.

Hon såg upp på honom och stannade till mitt i en rörelse när han sa sin pappas namn, hade hon verkligen hört rätt? Var hans pappa Lareth Gilreyd? Mannen som hennes pappa och hans kollegor jagat efter och letat bevis mot hur länge som helst utan att lyckas.
- har du, du vet varit med när han gör olagliga affärer? Är du som honom? Frågade hon smått tveksamt medan hon såg upp på honom. Hon ville verkligen veta och på något sätt var hon säker på att han skulle berätta sanningen för henne och hade han gjort samma saker som sin pappa tänkte hon bara gå därifrån så snabbt som möjligt och aldrig tänka på den här dagen igen.

Aaron skakade genast lite på huvudet, lättad över att det än så länge inte var en värre reaktion än så. Och han ville att hon skulle veta - han ville inte påbörja något och förstöra det med att berätta längre fram, utan istället vara ärlig från början utan att utsätta de båda för extra smärta.
"Nej, aldrig. Men när man är född in i det här är man fast här - ingen skulle nånsin anställa mig så snart de hör mitt efternamn tack vare farsan. Än så länge funkar det medans jag bor hemma, men jag har ingen aning om vad jag kan göra sen", sade han uppriktigt, nu behövde han inte tjäna egna pengar än men han hade ingen valfrihet kändes det som. Han skulle kanske kunna komma in på en utbildning, bara kanske, men sen skulle han ändå aldrig kunna få ett jobb, så han hade inte en aning om vad han skulle ta sig till.

Hon såg på honom och nickade.
- om du inte gjort något fel så bryr inte jag mig, man kan inte dömas efter sina föräldrar, ellerhur? Dessutom när du väl ska söka jobb så har jag ganska stort inflytande på en hel del företag, min familj är vänner till många företag och jag kan säkert lösa något sa hon mjukt och smekte hans hand med sin tumme.
- mina föräldrar är inte hemma ikväll eller inatt. Har du lust att följa med mig hem? Jag tycker inte om alla dessa fulla människor sa hon och såg sig runt.

Aaron log, lättad och så glad över hur bra hon tog det och hur omtänksam hon var.
"Tack. Men skulle inte det innebära att dina föräldrar skulle få reda på det? Om de är stränga tvivlar jag starkt på att de skulle bli särskilt förtjusta i mig", sade han med ett snett leende, nickade genast.
"Gärna", sade han, glad över att hon frågade honom det - han ville vara så mycket som möjligt med henne. Han började genast styra stegen ut därifrån.

- men mina föräldrar behöver inte veta något, jag är pappas lilla flicka och har ganska lätt att få honom runt mitt finger sa hon med ett litet skratt innan hon började gå ut därifrån, lokalen låg bara en liten bit bort från hennes hus så de kunde lika gärna gå. Hon rös lätt till eftersom det blivit betydligt kallare och hon bara hade sin tunna kofta på sig. Men hon höll mjukt hans hand och började gå längst den mörka gatan tillsammans med honom.