PRS Medi & Vidomina

Alice kunde inte låta bli att dra på läpparna och hon tippade huvudet på sned och hon nickade. Gästade och gick mot garderoben.
"Jag lånar något att sova i. Korsett är så obehagligt." Hon log och vinkade.
"Ta hand om honom. Om han blir sämre så är det hans fel. Han vägde åka till sjukhuset." Hon öppnade dörren och drog fram en tröja och synade den.

När Ion hade passerat Alices sovrum utan att vara i synhåll för henne skyndade han stegen in till sitt rum, hämtade en flaska han gömt i en av lådorna från sin byrålåda och stegade tillbaka till Leos rum.
De var ensamma i rummet nu. "Här, Leo. Drick.". Leo sträckte sig efter flaskan och Rion fick hjälpa till att hålla flaskan eftersom Leo var alldeles för svag.
Leo tog en klunk och svalde. Han smakade. "Tack. Bättre.". sa han och satte ner flaskan på nattduksbordet bredvid.
Rion tittade allvarligt på honom. "Vad hände?". Sa han.
Leo tog en paus och blickade åt ett annat håll för att leta i tankarna efter ett vettigt svar. "Jag blev lurad, Rion. Jag blev lurad till en av våra föregett vänner och blev attackerad. De söker efter någon. Jag vet inte vem. Men de tycktes tro att jag visste vem det var.". Rion såg skärrad ut. "Var det..", innan Rion han avsluta sin mening avbröt Leo honom.
"Ja, det var dem. Det är därför jag är här. För att varna dig. Jag tror att jag blivit förföljd."
Rion nickade långsamt och mötte Leos blick. "Du är trygg här.", sa han sedan efter ett litet tag och ställde sig upp. "Vi kommer på en plan imorgon. Vila nu." Han plockade sedan ner flaskan från sängbordet och satte den i den tillhörde lådan till bordet och lämnade rummet för att gå tillbaka till Alice.
"Alice. Om det är något så hjälper tjänarna till med vad du vill. Jag finns två rum bort om det är något.". Han tittade trött. Det var mycket i hans tankar nu.

Snabbt bytte hon om och drog ut håret så det låg över ryggen och hon reste sig, gick till dörren och släckte lampan för att sedan återvända till sängen. Med en gäspning kröp hon ner under täcket och slöt ögonen.
"Va?" Dörren hade öppnats och hon öppnade ens ögat.
"Okej men jag kommer bara att sova. Jag är supertrött."

"Okej.", svara Rion och stängde dörren efter sig när han lämnade hennes rum.
Han svängde förbi Leo en sista gång som somnat med kläderna på i sängen. Rion gick vidare till sitt eget rum och lade sig i sin säng. han somnade snabbt och vaknade sedan tidigt nästa morgon. Han kunde höra hur frukost blev tillagat i köket och någon annan vandrade i korridoren utanför, förmodligen för att städa huset igen.
Han satte sig upp och drog på sig en skjorta som hängt framme åt honom. Han klädde sig färdigt och öppnade örren för att se efter om Leo eller Alice hade vaknat.

Leo var beredd att gå ut från sitt rum då han nästan krockade med Rion i dörröppningen. "Rion! Du skrämde mig.". Rion log mot honom. "Kul att se att du mår bättre, min vän.", svarade han och klappade honom på axeln. De blev tysta. "Så.. var är resten av våra vänner?", frågade Leo. Rion tänkte efter vad han menade och förstod sedan att han syftade på deras vampyrvänner. "Jakt.", svarade han kort och flyttade sig så att Leo kunde kliva ut ur rummet. "De kommer nog tillbaka vilken dag som helst.". Leo nickade och gick vidare ut i korridoren. Han tittade åt Alices sovrum.
"Är hon vaken?". "Jag vet inte, svarade Rion. "Jag har inte kollat.". Han blickade åt hennes håll och sedan tillbaka på Leo. "Gå ner till matsalen. Jag kollar till vår gäst.", sa han sedan och satte stegen mot Alices rum.

Natten hade varit lugn och Alice hade sovit hela natten utan att vakna till. Nu låg hon utsträckt över större delar av sängen med täcket som låg nu över hennes ena sida och hpbbwpv fortfarande väldigt tungt. En mobil började ringa från hennes väska men det hörde hon inte utan sov vidare.

"Sir Leo skulle ni vilja ha lite frukost?" En piga såg på honom när han kom ner och hon log.
"Det är bra att se dig på benen igen och vart har du din kompis?"

Rion knackade med baksidan av sitt finger. Utan att vänta på svar tryckte han försiktigt ner handtaget och öppnade dörren till Alices rum. Han stack in huvudet och fick syn på henne där hon låg i sin säng. Han skulle precis till att stänga dörren om sig igen när han insåg att hon sov fortfarande, men en ringsignal från, förmodligen hennes, telefon fick honom att hejda sig i sitt steg. "Alice.", sa han lugnt. "Det ringer.". han visste inte ifall det hade någon effekt på henne, hon kanske sov djupt. Men han drog sig till minnes att under gårdagen hade hon berättat att hon hade ärenden tidigt på morgonen och Rion ville inte vara i vägen för de. "Alice. Det ringer.", sa han sedan med en tydligare röst och tittade åt hennes håll. Han försökte att inte titta så mycket på hennes hals då hennes går fallit och blottat den så. Han förstod att törsten var ett faktum och han svalde för att lugna sin lust till blod.

Leo mötte en av tjänarna nere i hallen som erbjöd honom frukost. Han förstod att Rion inte lämnat sina vanliga traditioner för att uppehålla ett någorlunda så normalt liv som möjligt och ätit av det huset hade erbjudit utan att säga emot. Leo nickade. Även om maten inte mättade honom luktade det ljuvligt från nykokt gröt, téer och nybakt bröd. "Ja, tack.", sa han och satte sig ner vid matsalsbordet. Han blickade åt hallen och övervåningen. Han hoppades på att snart få sällskap av Alice och Rion.

Hon började att vakna och letade med handen och tog mobilen och satte den mot örat.
"Alice Harper." Sa hon i en trött ton och satte sig upp med ryggen mot Rion, hade glömt var hon var. Med en trött gest drog hon handen genom håret och gästade.
"Jag kan göra det. Skulle inte ta meern någon dag. Tack och jag ringer om det är något." Hon skrattade mjukt.
"Ja du väckte mig. Nä det är lugnt." Hon lade på och vände sig om och hoppade till
"Rion jag hade glömt."

När Alice satt sig upp för att svara i telefonen lade Rion märke till doften av hennes parfym från kvällen innan. Han ändades ut långsamt och tittade på henne och blinkade till när han insåg att han kanske stirrade för mycket. Han klev in utan att hejda sig den här gången. Lusten hade övertagit honom. Men han ville inte skrämma henne. När hon vände sig om stannade han och sedan, lugnt, satte han sig ner på sängkanten bredvid henne och tittade henne djupt in i ögonen. Han granskade hennes vackra ansikte och förde en hand försiktigt mot henne för att röra vid hennes ansikte. Mot hennes hals. Han tvekade först med tog sedan bort en hårslinga som fallit i hennes ansikte och förde den bakom hennes öra. "Jag är glad att du stannade.", sa han sedan och utan att tänka på det hade hans blick fastnat på hennes hals. Han var törstig.

Förvånat såg hon på Rions gång mot henne och ryggade nästan ifrån honom. När han vidrörde henne flämtade till och såg förvånad ut. Blodet rusade till ansiktet och hon satte handen hör munnen.
"Oh det var så lite. Jag måste ta mig hem. Jag måste skriva vidare på min bok." Hon log mjukt och reste sig upp för att ta med sig klänningen.

Utan att tänka hade Rion greppat tag om hennes handled när hon reste sig upp. Han ställde sig också upp och drog henne henne mot sig. "Jag menar...", han insåg sitt hastiga beteende och lättade på greppet om hennes handled. Sedan utan att tänka vidare, böjde han sig fram för att kyssa hennes läppar. Men i samma stund som hans läppar mötte hennes ryggade han tillbaka då han insåg att han snart skulle bita henne. Han kunde inte avslöja sig. Och dessutom var han inte säker på att han ville skada henne. "Alice.. förlåt. Jag.. Jag vet inte vad som..". han kliade sig i huvudet och såg besvärad ut. "Jag ska fixa skjuts åt dig. Du är välkommen på frukost först innan du åker om du vill.". Han lät tafatt på rösten och harklade sig. "Förlåt igen.". Han rörde sig mot dörren.